Planerar att köpa en katt - vilken kattras passar oss?

Min fetmarkering.
Det där låter väldigt tvetydigt. Jag förutsätter du menar väl men du vet väl att många raser har rasbundna fel som inte är annat än inavel?!

Ett par hundringar täcker försäkring, mat och sand. Sen är det upp till er att avgöra hur mycket ni vill kosta på katterna. En tumregel är att det oftast blir billigare i längden att köpa lite dyrare mat och sand. Överdrivet dyrt är det inte så länge katterna inte blir sjuka eller skadar sig.

Hade faktiskt med avelsdefekter i min lista.
Vissa är väldigt otrevliga.. har personligen sett katter med svår navelbrock, blindhet, broskdefekter, trånga tårkanaler, gomspalt, hcm
Fast nu ska man komma ihåg att man kan välja sunda raser där man inte har haft behov av linjeavel eller deformerande avel. Se ben/oci/abby tx, där är idealet en stark och hälsosam katt i anatomi och beteende. Sånt kallar jag sunt i jämnförelse med munchkin, manx, scottish fold, persier m korsningar

Håller ändå uppfödare mer humana som kan identifiera och behandla problem än en oseriös BYB som producerar katter till härberg och missär.

Hmm... Det är ju så att husisar oftast är friskare än raskatterna. Evolutionen har verkat för att få fram så friska katter som möjligt, de med sjukdomar har inte klarat sig och förr gick man inte till veterinären med katter. Det började komma först på 70-talet, att man skulle kastrera och gå till veterinären även med sjuka huskatter.

Vad gäller katthemskatter gör man naturligtvis en god gärning om man köper en katt därifrån och man stödjer en välgörenhetsverksamhet. Man kan se upp lite med hälsan hos katten. När man blandar så många katter som ofta tagits från gatan, har ont om personal som kan hålla efter, kan det bli en ohälsosam miljö. Örskabb, kronisk diarré t ex får man se upp med och att man håller rent och snyggt, skurar ordentligt.

Raskatterna avlats för utseende och i viss mån temperament. Det är så otroligt trist när man låter utseende gå före hälsa som t ex perser, med bettfel och rinnande ögon mm. Även om man testar för de sjukdomar som går att testa för är de ömtåligare med fler genetiska defekter.Det är så synd att de flesta raser har alldeles för få hanar, många ungar har samma pappa, svårt att hitta katter som inte är släkt när man ska para. Det gäller allra helst om det är en liten ras.

Vad gäller backyard breeders, BYB, dvs de som parar blandraser eller raskatter utan stamtavla, finns det både seriösa och icke seriösa förstås. Det brukar bli friska vackra katter om det är en vettig människa. De är visserligen inte lika noga med tester som raskattsuppfödarna men bastarder är hälsosamma i grunden och det uppväger. Dessutom blir det vackra katter till ett lägre pris och det retar raskattsuppfödarna upp sig på såklart. Man får helt enkelt bilda sig en egen uppfattning och kolla om det är en uppfödare som spottar ut ungar på löpande band för att tjäna pengar och försöker lura i folk att de köper en raskatt, eller om det är nån som helt enkelt gillar blandraser och de spännande korsningar man får när man inte avlar mot en rasstandard. Om en katt kostar över 1500 spänn eller mer har man rätt att förvänta sig den är vaccinerad, besiktad och avmaskad, väl omhändertagen efter konstens alla regler och har friska icke närbesläktade föräldrar som inte överutnyttjas. Sen må den vara rasren, blandis eller husis.

De är inte utpräglade innekatter. Däremot föredrar många uppfödare detta och många ägare för att de kostat en peng. Våra trivs lika bra inne som ute. Som med alla katter gäller först och främst vad man vänjer dem vid och kattens eget temperament. Rastillhörighet inverkar så klart, men en katt är ändå en katt är en katt är en katt.

TS låter som ni i stort kan ha vilken katt som helst! Planerar ni barn eller att inte kunna vara hemma hela dagarna i framtiden så skaffa gärna två på en gång.

Köper du raskatt och inte ska ställa ut så kan du komma ned i pris. Ofta är det bara teckningen som ej är perfekt och för de flesta är det sak samma om t ex en birma har perfekta vita sockor på alla tassar eller ej

Jag är lika mycket för raskatter som huskatter. Rekommenderar att ni kikar runt på katthem så gör ni en god insats. Äldre katter som hamnat på katthem kan ha haft en orolig uppväxt, kattungar därifrån brukar vara lika goa och nyfikna som vilka andra kattungar som helst.

Man föder sällan upp hus/bondkatter men ett besök hos någon bekant eller nån som satt ut annons brukar ge svar på om det är ett gott hem eller ej och du märker på både ägare och kattmamma om det blir fina, stabila ungar.

Uppfödare av raskatter kan vara allt från vanliga människor som gillar katter till freaks....

Om ni planerar att skaffa en raskatt så föreslår jag att ni besöker en kattutställning där ni kan få träffa katter, prata med kunniga personer och uppfödare hos de olika raserna. Är du trevlig och har med dig lite handsprit eller ber om handsprit så är det många som låter dig hålla och känna på katterna, även om det är lite olika från ägare till ägare.

Utifrån det lilla du berättat att ni önskar så skulle jag tipsa er att särskilt noga besöka raserna ragdoll och helig birma.

Lycka till!

Birmor är tacksamma innekatter, dock så blir det ganska mycket hår till och från.

Nje, sanning med modifikation, den mentala hälsan är ner genom golvet illa.
Den genomsnittliga huskatter lider en sjuhelsikes mer än en raskatt i sitt liv, det ser du snabbt om du tittar in på ett katthem, alla har de sina traumatiska ticks som man bara kan föreställa sig vad den varit med om för att bli så förstörda. Har aldrig sett nån med minsta liknelse bland raskatterna.


Du är välkommen att applicera den tesen på HCM eller andra åldersbetingade sjukdommar
Evolutionen städar bara allt som har med reproduktionscykeln att göra. Att alla över 5 år dör, är faktikst en fördel i naturen; blir resurser till de som kan reproducera.
Selektiv avel på historik är klart mer effektiv än naturen själv, kan vi se hur recessiva sjukdommar stegvis elimineras.


Håller med i den goda gärningen med katthem och praktiska med billiga och seriösa BYB (om såna finns)
Det finns dock en implicit faktor här som är värt betona: Kattens värde.
Det du betalar för ömmar du.. En sko för 1400kr på scorett eller en för 179kr på ICA. de må vara samma vara, men värdet och omsorgen du lägger är inte densamma.
Det kan finnas skäl att katter minst ska kosta en tilltagen summa för att visa på dess värde. Med värde slipper man slit och släng!

Två kattungar är nog det perfekta, det är nog alltid skoj om katten får en lekkamrat Ragdoll är en riktigt fin ras också.

Det är just "värdet" på huskatter som gör att de många ggr. far illa. Det du tar upp låter som att du sett många huskatter med olika trauman som beror just på att de ses som slit o släng varor, om det så är utekatter utan någon ägare, uppfödda på fel kost och sjukdomar pga. det, eller psykiska åkommor som beror på vanvård av mild eller grav grad.

Raskatter har många medfödda defekter och anlag för vissa rasbundna åkommor och sjukdomar, vilket inte syns hos huskatter i samma utsträckning. Det finns defekter som inte behöver betyda att raskatten dör, men tex. trånga andningsvägar och problem med rinnande ögon är bara ett par problem och att operera trånga andningsvägar kostar mer än vad en vanlig människa har råd med.
Att specifikt en raskatt är frisk livet ut innebär inte att dess ungar inte ärver och utvecklar problem, tyvärr.

Jag kan heller inte förstå hur människan kan avla fram djur som inte skulle klara sig utan människans hjälp att leva rent konkret, tex långhåriga katter som utvecklar sår under tovor i pälsen utan borstning av sin ägare.

Ska man jämföra hälsan mellan ras- och blandras-huskatter kan man för höge farao inte titta på vanskötta eller till och med hemlösa katter. Hur i hela friden tänkte du här? Sanningen är den, att en raskatt har kostat en hel del och anses "fin", därför blir de inte utslängda eller vanvårdade i samma utsträcking. Kan bara inte ta detta som en seriös kommentar av dig, som borde vara kunnigare än så. Eller?

Jag har inte några stora kunskaper alls vad gäller HCM, eftersom det inte funnits nån direkt anledning för mig att lära mig det. Men såpass vet jag, att man ultraljudar raskatterna före första parningen, eller ska göra i alla fall, och det skulle man knappast lägga ner tid och pengar på ifall inga katter hade utvecklat sjukomen då. Det är fler äldre katter som har utvecklat symtom, så på så vis är det åldersrelaterat, men symtomdebuten sker medan katten är i fertil ålder, före tre år har jag för mig jag har läst nånstans. Bondkatter på landet kan få kull på kull under många år, känner till en 12-årig katt som fortfarande fick ungar även om det är bara 2-3 stycken.

Hur vanligt HCM är bland huskatter jämfört med raskatter vet jag inte, ids inte leta statistik, men intressant frågeställning. Kanske någon som läser här vet och kan länka?Att man brukar ta upp HCM är ju för att det är en ärftlig sjukdom som faktiskt går att testa för, de flesta kan man ännu inte.

Vad gäller evolutionen och HCM. Du tror att det vore bra för vildlevande kattstammar att alla över 5 år dog. Tror du har fel här. En frässe tar bra lång tid på sig att mogna och vid 5 år eller senare är han på topp, inte färdig för liemannen. Detsamma gäller en honkatt, som både ska klara att jaga åt sig själv och ungarna, lära dem allt möjligt, ha krafter att ge di mm mm. Samma sak där, jag skulle vilja påstå de är som allra bäst och effektivast vid 5 år eller äldre. Du verkar inte alls ha koll på kattens levnadstid, de har en kort ålderdom vid 12-14 år ungefär men innan dess är de nästan lika pigga som vid 5 år. Erfarenhet är viktigt i djurvärlden för att klara sig, tycker du bortser från det också.

Det där med att avel eliminerar sjukdom är sant om det gäller ärftliga sjukdomar som man brukar testa för, men bara dem och det är en försvinnande liten del av alla sjukdomar som finns. Sen får raskattsuppfödarna slå sig för bröstet med sina hälsoprogram hur mycket som helst, det går inte jag på i alla fall.

Avel frambringar ofta sjukdom hos svenska katter eftersom det inte finns tillräckligt individer, framför allt hankatter, och det blir en hel del inavel. Bara att kolla runt lite bland stamtråd så ser man "tomten är far till alla barnen" dvs de har samma pappa allihop. Man tittar för mycket på rasstandarden, stackars perserkatterna t ex, som har bettfel, andningssvårigheter och ögonbesvär, det är sjukdom det med men man blundar för det.

Vi testar inte människor för sjukdom innan man får skaffa barn, annat än om misstanke finns om nåt ärftligt, så det borde i rimlighetens namn gälla för katter också. Eftersom vi vet att många raser har genetiskt bundna sjukdomar är det en självklarhet att testa raskatterna.

Dessutom: den robusthet som bastarder uppvisar är inget som man kan mäta, likväl finns den där och alla som kan något lite om genetik håller med.

Angående kattens värde. Tycker jämförelsen med billiga och dyra skor var en otroligt ful pik åt alla huskattägare som älskar sina katter. Även om man fått en unge för ett symboliskt pris eller till och med gratis tar de allra flesta väl hand om sin katt, sommarkatt och slit och släng hör tack och lov till undantagen.

För övrigt är vi överens. Om en katt kostar över 1500 spänn eller mer har man rätt att förvänta sig den är vaccinerad, besiktad och avmaskad, väl omhändertagen efter konstens alla regler och har friska icke närbesläktade föräldrar som inte överutnyttjas. Sen må den vara rasren, blandis eller husis. Men det är svårt att motivera både den som fått en random hoppsankull på sin husis och köparna att det ska kosta när man kan få en lika fin gratis. Tycker att vi bör sträva dithän om man ser det börjar gå åt rätt håll, på Blocket t ex där alla katter kostar minst 500 kr.

Nu sågar jag en hel del här och hade väl inte tänkt det, i mitt förra inlägg var jag inte bara kritisk mot raskatter som det blir här när jag ska bemöta dig. Eftersom du verkar vilja debattera, så får det bli så, i ett inlägg i alla fall.

Jag håller med om allt utom det sista. Att katten är långhårig betyder inte att den måste ha pälsvård av en människa. Kolla på sibirisk katt, maine coon, norsk skogkatt, dvs långhår som finns vildlevande, och en del långhåriga husisar. Det blir tovor men inte värre än att katten kan hålla efter dem själv eller att de ramlar av med vår- och höstfällningen. Inte alltid men ofta, ska jag tillägga.

Bor man i lägenhet och i ett urbant komplex skall man nog inte skaffa katt. De kommer alltid sitta vid fönstret och sukta ut. De kommer att försöka rymma och ha all överskottsenergi och till slut bli understimulerade som bara leder till misär. Det är ett odrägligt kattliv enligt mig. Nej, katter skall bo i hus där det finns skog och äng i närheten. Skaffa hellre en hund, då får denne krabat sig lite frihet åtminstone.