Vad är nästa steg i min medicinska behandling egentligen?

Hej och hå, ännu en irriterande PostCollapse-tråd!

Jag har GAD, Paniksyndrom med agorafobi, fobisk personlighetsstörning och social fobi och säkert annat smått och gott, inklusive otroliga smärtor och spänningar i hela kroppen.
Står just nu på Lyrica 150x150mg, Buspiron 10 mg (kan icke höja pga biverkningar som uppkomme) och Ergenyl 200 mg om dagen.
Det som hjälper mig är enbart Ergenylen som gör att jag blir mindre paranoid i mitt förhållande, och gör mig mindre osäker på mig själv, tror att den stämningsstabiliserande effekten tar bort lite av min "fobiska personlighetsstörning" som jag troligtvis lider av, men det hjälper INGET mot min ångest eller mot mina smärtor och stickningar/domningar/krypningar som jag lider av i diverse kroppsdelar, främst vänsterarmen (men enligt läkarna har jag inget hjärtfel osv). Är otroligt rädd för sjukdomar osv, och är därför rädd för alla känslor i kroppen som känns onormala osv.
Har provat Abilify men fick sån jävla hjärtklappning av den, något jag lider av i vanliga fall också när jag reser på mig för snabbt eller lägger mig ner för snabbt, och sen diverse andra biverkningar som jag fortfarande känner av lite, en vecka efter att jag slutade, så det var ingenting för mig helt enkelt.

Har insett att jag har provat alla dom "okonventionella" läkemedelsklasserna, antiepileptika, neuroleptika, whatever Buspiron nu är.
Det ENDA min läkare vill att vi ska prova nu är antingen Cymbalta eller någon random tricyklisk antidepressiv, och främst Cymbalta, men jag är så skeptisk till dom sexuella biverkningarna och även rädslan för att om jag har någon kardiovaskulär sjukdom (vilket dom säger att jag inte har men jag tror dom inte) så ska det förvärras och jag dör eller något random skit. D:
Klarar inte av mer ångest och ont än vad jag har nu så att säga.
Dessutom sjukt skeptiskt till antidepressiva som läkemedelsklass överlag, speciellt för behandling av allt annat som inte är depressioner, även fast jag vet att det KAN funka.

Vill inte låta som en knarkare, men benzodiazepiner är det enda som hjälper när jag har ångest/panikångest hittills, men det får jag inte ut av min läkare trots att jag inte har något tidigare beroende, och aldrig brukat vare sig droger eller alkohol annat än någon enstaka gång.
Men förståeligt såklart, även fast jag tycker att man ger benzo vid behov till patienter som riskerar att få panikattacker som kräver akutbesök eller att ringa ambulans osv. Det lugnar ner hela mitt system och gör att smärtorna försvinner, orostankarna försvinner, och t.om stickningarna i kroppen blir mindre.

Så frågan är, vart tar jag vägen nu?

Låter som att din medicinkombination inte funkar något vidare för dig. Om man ser till effekt mot depression (hur deprimerad man är i grundstämningen är väldigt sammanflätat med hur mycket ångest man har och ens ångestsjukdomars intensitet)
Lyrica är endast för behandling av gad, nada antidepressiv effekt, buspiron är endast godkänd för behandling av gad och ergenyl ger många positiva antiångesteffekter men ergenyl har ingen vidare antidepressiv effekt.

Jag tycker det låter vettigt att ni försöker testa er fram med något nytt, eftersom du inte mår bra av dina mediciner nu så finns det ingen anledning att ta en massa dåligt fungerande mediciner i onödan.

Domningar, spänningar, stickknar tror jag kan bottna mycket i din panikångest så om du skulle få mindre problem med din PÅ skulle det också bli bättre.

Har du testat något SSRI innan? Det har effekt på nästan alla ångestsjukdomar, och harmlösa i jämförelse med många andra preparat. Så tror nog ändå att du skulle ha mycket att vinna på att antingen testa ett SSRI eller SNRI som cymbalta och se hur pass bra du blir av det så kanske ni kan plocka bort t.ex. buspiron eller ergenyl.

Du kanske läste fel, men jag lider av GAD och Panikångest, jag har ingen slags depressiv sjukdom förutom att jag har väldigt dålig självkänsla och allt sånt där, det som jag räknar in i fobisk personlighetsstörning t.ex.

Tror inte att jag vill ta bort varken buspiron eller Ergenyl dock, då ergenylen har gett en otroligt märkbar effekt på mina överdrivna känslor som jag brukar få, kunna bli ledsen över nästintill ingenting pga min dåliga självkänsla osv, och Buspironen kan kontra mot eventuella sexuella biverkningar som jag får utav t.ex ssri/snri-preparat.

Men sanningen att säga, hur bra fungerar egentligen SNRI mot ångest? Jag vill inte påbörja en ny medicinering med en medicin som är svår att sluta med, om den inte ens hjälper. Tycker att alla bara säger att det suger. /: Vill inte heller bli av med kukens funktion liksom, speciellt när man har hört om att det finns dom som permanent har blivit av med förmågan att få erektion efter behandling också.
Och svaret är nej, SSRI/SNRI är det enda jag inte har provat. Eller egentligen alla sorters antidepressiva eftersom att jag rent generellt är rädd för biverkningarna.
Min läkare tror mer på att ge mig SNRI än SSRI för hon säger att jag med min kraftiga ångest behöver påverkan på både serotoninet och noradrenalinet.
Men sanningen att säga vill jag ha något helt annorlunda överhuvudtaget. /: och sen tycker jag att jag kunde få benzo vid insättningen av SNRI med tanke på att jag är så jävla rädd. Men icke sa nicke... "Om jag fick välja själv skulle benzo tas bort från marknaden helt och hållet" - ord från min läkare.

Sanningen att säga känns det som att jag är omedicinerbar... Kanske jag inte är, men det känns inte som att något hjälper alls... hemskt.

Jo läste det, men oftast brukar det finnas någon form av underliggande depressiva symptom om inte annat är det ett bra skydd.


Risken för sexuellt bestående biverkningar är extremt minimal. Det är en myt som frodas här bland alla som endast vill benzo oavsett diagnos :P

Istället för cymbalta kan mirtazapin vara ett alternativ, men tyvärr så är mirtazapin inte lika "vasst" när det gäller specifika ångestssjukdomar som ssri och snri. Men kanske värt att testa har det själv och när jag bara hade det en period så hade jag noll sexuella biverkningar.


Det är jättelätt att börja med benzo, men ett rent helvete att sluta.
Att läkaren inte vill ge dig benzo handlar inte i botten om elakhet mer att man i slutändan vill skydda patienten från risken i att hamna i benzoträsket.


Att vara helt omedicinerbar är nästin omöjligt, det gäller att hitta sig fram till vilka mediciner som funkar. Har på mindre än 9 år gått igenom säkert fler än 10 olika psykofarmaka nu tycker jag att jag hittat rätt ändå även om min medicinering inte är 200%.

Så tror att du haft oturen att medicinerna du testat inte varit det som funkar bäst för dig.

Tack för svar! Jag kan självklart tänka mig Mirtazapin då jag inte har hört skräckhistorier om det som med många läkemedel, men samtidigt så tänker jag som du säger, det biter inte lika hårt på ångesten som SNRI ska göra t.ex, men med lite mindre biverkningar. Men sen är det också det här... viktuppgång är inte min vän. Är redan på gränsen till övervikt och har redan gått upp mycket pga Ergenylen och är rädd för att verkligen bli TJOCK, det är en ganska stor rädsla. Kan inte riktigt träna heller sen jag fick ångest (lång förklaring, har du sett mina tidigare poster kanske du minns), och ja...
Följde med till min flickväns läkare och hon påstod att mirtazapin var värdelöst mot både depp och ångest och bara användes utav dom till sömnstörningar, så vet inte riktigt vad jag ska tro heller! D:

Jo, jag har fått benzo tidigare av två olika läkare och jag har faktiskt hanterat det rätt så bra måste jag själv säga, bara tagit när det har behövts, och ja. Det är en trygghet att ens bara ha några tabletter i fickan, att veta att man kan avbryta det man känner om man verkligen behöver, det gör att man ens vågar stå emot och försöka bekämpa det desto mer också.

Jag förstår! Är bara trött på att konstant känna som att jag ska dö, just nu sitter jag och är rädd för mitt liv liksom, och läkarna säger att inget är fel på en, det är liksom bitterljuvt på något vänster, fast på ett otroligt drygt sätt.
Men ja... tack för svaret, du gjorde det lite lättare för mig iallafall, vill inte bli någon SNRI-zombie med oförmåga att få erektion förevigt efteråt liksom. D:

SNRI fungerar ibland bra mot GAD men ibland kan hämning av återupptaget av noradrenalin påverka ångest negativt också. Pratar vi dessutom om Venlafaxin som är den vanligaste SNRI'n så påverkar den i mild utsträckning alla tre signalsubstanserna serotonin, noradrenalin och dopamin, och då serotonin som högst. Seuxell dysfunktion kommer ju ofta som ett brev på posten vid hämning av serotonin vilket gör att man måste addera in en annan typ av antidepressiv medicin för att undvika detta. Mirtazapin i all ära, men fungerar den bra för dig och du känner att hungern är problematiskt, addera då Voxra till behandlingen.


Med tanke på din tidigare historik och att du provat "benso" utan vidare framgång så ger jag ännu ett slag för MAO-hämmaren Parnate! Den fobiska personlighetsstörningen genererar troligen mycket av andra symptom, bästa lösningen är antidepressiva mediciner i samband med medicinering. Jag har läst flera studier och om patienter som har fått god effekt av Parnate. Den brukar lösa bunten av dina problem effektivt. Att öka dosering på flertalet andra mediciner som ska motverka olika symptom så kanske en medicin som rår på alla är bättre - rent biverkningsmässigt.

Vill även vidarehålla att det är viktigt med ett optimalt intag av vitaminer och mineraler, och då särskilt magnesium, då ett underskott kan leda till kraftig ångest.

Ber även om ursäkt för ett bräckligt svar, är lite disträ och har inte hunnit läsa igenom allt som du skrivit och kan ha missuppfattat saker.

Tack för svar! Det är exakt den bilden jag har fått av SNRI, för som tidigare nämnt så har jag inte provat den typen av medicin än pga vad den verkar ha för biverkningar och dylikt. Och speciellt i början ger den ofta en ångesthöjning och jag känner helt enkelt att när man är som jag och inte vågar åka iväg ensam ens 8 minuter med tunnelbanan för att man tror att man ska dö så känns det inte så jävla vettigt att höja ångestnivåerna, am I right?
Men tror du personligen på Mirtazapin mot GAD? Har ju mer än GAD egentligen, men tror att det är den generella ångesten som gnager mer än vad panikattackerna gör egentligen. Står inte på Mirtazapin nu om det inte framkom!
Och en följdfråga då, om man går upp i vikt av Mirtazapin och lägger till Voxra, är det inte stor chans att få förhöjd ångest då, som är en känd biverkning av Voxran? Dessutom skulle jag känna mig övermedicinerad med Lyrica + Buspiron + Ergenyl + Mirta + Voxra isånafall, haha. Lyrican kan jag inte riktigt sluta med just nu då jag mår för dåligt för att klara av utsättning, Buspiron gillar jag att ha ifall jag skulle behöva stå ut med ett läkemedel som ger sexuella problem, och Ergenylen funkar verkligen på den emotionella delen.

Benzo var ju tvärtom en succé, men enligt läkaren så är det inte ens något man ska få vid behov när man lider av panikångest, istället ska man tvinga ner atarax, theralen eller lergigan, vilket är mycket bättre när man håller på att få panik!
Alltså, jag är ju nyfiken på dom irreversibla MAO-hämmarna, för visst är social fobi ett problem för mig, men det är också mitt MINSTA problem, GAD och paniken, oron för sjukdomar som ligger med i sjukdomen osv, är mitt största, så tror snarare att min GAD förvärrar min sociala fobi snarare än tvärtom. Min kost som jag har nu tror jag dessutom inte skulle krocka alltför mycket med dom.
MEN, likväl hade min läkare aldrig någonsin gått med på att prova någon av dom där medicinerna.

Jodå, äter kosttillskott och försöker (kanske misslyckas lite) med att äta en varierad kost, men tack ändå, mitt problem kommer inte därifrån iallafall!
Tror att du lyckades ganska bra med att läsa igenom det och förstå någorlunda iallafall!

Vad får du Ergenyl utskrivet för? Hur fungerar Buspiron för dig?

Jag tror inte särskilt mycket på Mirtazapin alls även om det är mycket effektivt mot sömnproblem, men det är värt att testa. Chansen är större att få ångest av Voxra med tanke på att du lider av GAD, visst är det så, men det är heller inte omöjligt att du inte får någon ångest alls. Jag tycker dock att du ska kolla upp MAO-hämmare, för eventuellt kan du sluta med merparten av dina mediciner helt om du får god effekt av en MAO-hämmare.

Många läkare drar sig för att skriva ut MAO-hämmare p.g.a. inkompetens och rädsla, men dess evidens talar för sig självt - det är ett mycket effektivt preparat. Som jag länkade i en annan tråd så finns det ett "brev" man kan skriva ut och ge till sin läkare.

http://www.psychotropical.com/images...AOI_letter.pdf

Det står mycket bra information på samma sida om MAO-hämmare: http://www.psychotropical.com/index....ressants-maois

Här är ett bra forum som i huvudsak tar upp social fobi, i denna tråd diskuteras det snabbt om brukandet av MAO-hämmare mot social fobi: http://www.socialanxietysupport.com/...hibitors-9539/

Ergenylen är ganska off-label förskriven så att säga, det är mot min GAD egentligen, men hjälper inte riktigt mot det utan är mer stämningsstabiliserande så att säga, vilket jag behöver! Är inte bipolär eller borderline eller någonting sånt vad jag vet, men har ett "rikt" känsloliv som gör att jag ofta drabbas själv, haha.

Alltså, tack för tipset, har du själv provat Parnate eller Nardil?
Skulle säkert vara öppen för att prova det, MEN... Min läkare skulle aldrig gå med på det. Hon är världens jävla surkärring, eller inte surkärring. För att citera när min morsa såg henne: "Såg din psykiatriker förresten, hon ser ju ut som le major bitch... Tror inte att det är en bra idé att jag följer med nästa gång, kommer att bli för arg!" Och som svar på eventuella frågor så ska jag ta med mig min morsa nästa gång (fastän jag är 22) för att jag behöver någon som har lite mer riv i sig så att jag kan få den hjälpen jag behöver med intyg and whatnot, jag är ganska tam, och min morsa är ganska galen, sooo.
Buspiron gör förövrigt ingenting för mig skulle jag tro, inte känt någon skillnad vare sig till eller från, äter den mest för att jag inte vill sluta med den bara sådär innan jag mår bättre.