Amerikanska mansrättsrörelsen nu i Sverige

Amerikanska MRM (mens rights movement) kunggjorde i dagarna genom en pressrelease till min redaktion att nättidningen "A Voice for Men " kommer till Sverige. Samtidigt öppnades en svensk version av den kända aktivistsiten. Även en Facebook sida skapades som samlade ihop över 100 likes på ett dygn.

Jag tycker det vore intressant att diskutera detta då rörelsen är relativt okänd för mig och för svenskar i allmänhet gissar jag. Den tycks dock vara på stark frammarsch i USA. I Pressreleasen berättas att den amerikanska nättidningen nu tillhör dom 12 000 största websidorna i hela USA och dom 35 000 största i världen, och att man klättrar snabbt på webrankingen. En snabb koll på den angivna källan (Alexa) bekräftar uppgiften. Det är onekligen siffror som imponerar/skrämmer beroende på vilken sida man står.

Är MRM med sin ofta hätska och antifeministiska retorik männens motsvarighet till feminism? Eller är det rättare att beskriva dom som en motreaktion? Vad står dom för? Har rörelsen en framtid här i Sverige? Kan den till och med bli lika stor och inflytelserik som i USA och utmana feminismens särställning? Hur finansieras den?

Jag kommer längre fram att försöka träffa företrädare för rörelsen för intervjuer etc, men först vill jag höra vilka åsikter och fakta jag kan få av er kära Flashbackare.

Ni som vet mer om denna rörelse får gärna dela med er med er av er kunskap, men försök att hålla diskussionen saklig. Argument som "Dom är kvinnohatande loosers" eller "Dom är räddningen för oss alla" blir ingen klokare av.
Jag startar tråden för att om möjligt få en objektiv bild av rörelsen som har kommit. Så ofärgad som möjligt av ilska och bitterhet på bägge sidor staketet.

Väntar spänt på era kloka analyser och åsikter.

Grymt! Länka gärna! Tänker på den svenska facebooken

Intressant...

http://www.avoiceformen.com/allnews/...edish-website/

OK , här är länkarna.
se.avoiceformen.com
facebook.com/avfmSverige

MRM innehåller flera olika falanger, och även om det naturligtvis finns vissa rötägg som är allmänt hatiska mot kvinnor, så är de ofta mycket noga med att påpeka att det är just jämnställdhet mellan könen som är deras mål, åtminstone den sidan som du refererar till här, A Voice for men. Om du vill jämföra dem med feminister, så är det nog snarare den första vågens feminister som de ska jämföras med, dvs den våg som bara var ute efter samma rättigheter för män som för kvinnor. Vill du veta var de står så rekommenderar jag att du lyssnar på lite youtube-klipp med sidans grundare Paul Elam. Paul Elam själv hänvisar ofta till en annan av de främsta mansrättsaktivisterna, Warren Farrell, när han berättar om vad det var som fick honom att börja driva upp den här rörelsen. De människor som driver denna rörelse (och säkerligen en mycket stor del av deras anhängare), är inga kvinnohatare utan män som brinner för jämställdhet och som vill få bort förtrycket mot män som till stor del finns i västvärlden och framförallt då i Nordamerika.

Jag tror inte att rörelsen i dagsläget kan få så speciellt mycket utrymme i Sverige, eftersom den svenska lagstiftningen är betydligt mer rättvis, rimlig och jämställd mot män än vad den är på andra sidan Atlanten. Frågorna som skulle kunna vara aktuella här (under nuvarande svensk lagstiftning) är framförallt de som gäller föräldralagstiftningen. Skolpolitiken är en annan (vars problem dock inte bara har med förtryck av pojkar att göra), omskärelse av småpojkar skulle kunna vara en annan fråga (som dock inte är någon jättehet fråga här i Sverige), liksom rättssäkerheten för män. Annars tror jag mest att frågorna här i Sverige skulle rikta in sig på dels om den svenska välfärden var lika villiga att hjälpa män som kvinnor och dels på att sprida kunskaper som eventuellt skulle kunna användas mot feministiska myter, halvsanningar och överdrifter. Dock kan fler frågor tillkomma om lagstiftningen skulle förändras här.

Man bör ha i åtanke att en av anledningarna till att MRM-rörelsen har dragit till sig så mycket uppmärksamhet i Nordamerika är just att deras lagstiftning är åtskilligt mycket sjukare och mansdiskriminerande än vad vår egen lagstiftning är, och här är som sagt inte behovet av en sådan rörelse alls lika stort.

Det här är fortfarande män som kör mangina game. De vill ju fortfarande att kvinnor ska ha rättigheter hur representerar de då mäns intressen?

Det här är den korrekta hierarkin, http://www.youtube.com/watch?v=oNvzCjJG4Hg

AvfM är nog är ganska precis männens motsvarighet till feminism, då även de försöker inta offerrollen.

Löjligt. Jag behöver bara klicka mig in på webbsidan för att se rubriker som Michael Flood is a cheap lying whore. So's Tory Shepherd. Sidan är inget annat än en samlingsplats för hatfylld retorik, där man ägnar sig åt att trakassera meningsmotståndare, eller kvinnor i allmänhet. Det här är alltså inte bara något som sker i kommentarsfälten, utan alltså något som de flesta ”seriösa mansrättsaktivisterna”, inklusive Paul Elam själv, sysslar med regelbundet. En sida som använder sig av slagord som ”fuck their shit up”, och ägnar sig åt att upprätta register över ”falskanmälerskor”, kommer aldrig att tas på allvar i den politiska debatten, utan kommer med rätta att avfärdas som en hatsajt.

Det lilla som återstår när man sorterar bort kvinnohatet står väl att beskriva som konspirationsteorier. Enligt skribenterna på AvfM så är kvinnor visst inte bara privilegierade i dagens västerländska samhälle, utan överallt genom hela historien. ”Take the red pill”.

Det finns förstås en minimal chans att en svensk gren av sidan skulle bli bättre, men de flesta som vill föra lite seriösare diskussioner om ämnet har nog redan hittat mer lämpliga forum för detta.

Rubriken är en hyperbol som återspeglar innehållet i artikeln som svar på följande:

Därför jag har lite svårt för MRM. Tycker att A Voice for Men var bättre för några år sedan innan de började gnälla.

Till en viss del så är det förståeligt då situationen för män i USA suger. Har en amerikansk man i släkten som efter skilsmässa enligt delstatens regler är tvungen att upprätthålla sin fd frus levnadsstandard på samma nivå som innan skilsmässan i fem år! Vi snackar stort hus, fin bil ... rubbet. Ungefär 80% av hans inkomst går till att finansiera den fd frun, som innan skilsmässan levde nån sorts Desperate Housewife-tillvaro och om han inte betalar så sätts statens repressiva åtgärder in. Utan långtgående kontrakt innan giftermålet så är man helt fuckad i USA. Sedan så har de samma typ av knäppis-feminism som infiltrerat delstatliga lagar, infört positiv diskriminering och liknande även där. Deras familjedomstolar verkar även strukturellt gynna kvinnor.

Men att mansfeminist-gnälla är ju ingen jävla lösning. Hela poängen med mansrollen är att man skapar sitt eget liv och att man inte är nåt jävla offer. Mannen blickar uppåt och framåt, bättrar på sina egna färdigheter och skapar aktivt den tillvaro de vill befinna sig i. Detta oavsett om man objektivt sett utnyttjas av samhället genom att resurser tas ifrån en och lagar saboterar ens privata tillvaro. Det är äckligt och rejält omanligt med folk som klagar, helt enkelt. Det som måste ske är att vi avskaffar offerrollen för båda könen, inte att vi skapar ett samhälle där alla ser sig som förtryckta offer för strukturer.

Slutade lyssna på AVfM efter ett program där de klagade på shaming av bronies.
http://www.youtube.com/watch?v=qJ6wdCOwLMw
Bhuhu, vi är så förtryckta för folk tycker att det är knäppt att vi runkar till My Little Pony ... acceptans, bred maskulinitet behövs!

Damerna i pratradion är fulla av skit. Det är fullständigt naturligt och sunt att syssla med brony-shaming. Ganska mycket av samhällelig shaming är faktiskt vettigt och en bra metod för att motverka dekadens.

Finns många lagar som gott kan ändras då de bygger på principer som inte egentligen finns nåt mer (t ex livslånga giftermål) och det statliga tvånget att direkt och indirekt subventionera kvinnor blir jag gärna av med. Men den kampen bör föras utan att män försöker skaffa sig en offerstatus. Helt enkelt därför att självpåtagen offerstatusen är så, tja omanligt.

Just det där med att man utpekats som en hatgrupp av Southern poverty law center nämndes i pressreleasen, men det stod också att splc senare tvingats att göra en pudel och ta tillbaks det. Avfm är inte listade på deras hemsida idag. Där syns grupper som kkk och liknande. Kanske man har ett annorlunda perspektiv på vad som är hat i USA?

Att ge personen i fråga rätt genom att sätta en sådan rubrik känns ju verkligen inte som något genidrag. Någon hyperbol är det emellertid inte, då det är just ett regelbundet förekommande tonläge på sidan.


Ett tips är att inte hämta någon som helst information från den sortens sidor, då de saknar all trovärdighet. SPLC har aldrig gjort någon sådan helomvänding, då de aldrig genomförde någon sådan kategorisering till att börja med. Det här uttalandet förklarar hur det egentligen ligger till, och innehåller även flera exempel på de hatiska aktiviteter som sajtens skribenter ägnar sig åt.