Citat:
Ursprungligen postat av
Francois-Marie
DNs ledarsida kommer till insikt!
När nu folkpartiets husorgan kommer en förvånansvärt insiktsfull betraktelse om EUs brister kanske det finns hopp för mänskligheten...
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/...-men-feltankt/
Daniel Hannan som nämnts är en skarpsynt EU-kritiker som förtjänar all uppmärksamhet. Tycker han på ett utmärkt sätt kompletterar Nigel Farages slagfärdighet med att effektivt avslöja verkligheten bakom EU-etablissemangets snömos.
Inte konstigt att den intellektuelle dvärgen
Guy Verhofstadt - han som brukar störa debatten i europaparlamentet med att sitta och skrika okvädningsord när Nigel Farage talar - inte vågade möta honom i en utlyst debatt.....
Hannans blogg på The Telegraph tar ofta upp EU-kritik.
http://blogs.telegraph.co.uk/news/author/danielhannan/
Tungt vägande EU-kritik kommer också från det tyska partiet Alternative für Deutschland, AfD, som med ett hårsmån missade förbundsdagsplatser, men som nu kanske fördubblar sina väljare till EU-valet.
https://www.alternativefuer.de/
Citat:
Mängder av problem måste lösas på europeisk nivå [

], och
EU är i grunden ett nödvändigt projekt [

]. Men EU förblir under överskådlig tid också en snårig kombination av olika beslutsnivåer och nationella intressen som inte kan trollas bort [

]. Den parlamentariska demokratin Europa har lång väg kvar till eventuellt mål [

].
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/...-men-feltankt/
Med anledning av det fetmarkerade DN-citatet bestrider jag uppfattningen "kommer till insikt!". Att vara för EU, men tycka att det finns brister (för att uttrycka det milt) innebär att man stödjer att Europas folk skall fortsätta vara förslavade av den politiska eliten.
Det spelar ingen roll om "höger" eller "vänster" vinner, segrarna sörjer för förlorarna, p.g.a. att de förväntar sig samma behandling när de själva förlorar. Dagens politiska elit är i sanning vår tids aristokrati, som har obegränsade resurser (som de, oförtjänt, har erhållit av folket), saknar all form av krav på att arbeta en enda dag till i hela deras liv och som till råga på allt föraktar det folk som officiellt har valt dem och som försörjer dem, närhelst folket är fräckt nog att hava en annan uppfattning om vad som bör göras än vad politikerna själva anser.
De politiker som faktiskt står på folkets sida, och de väljare som stödjer dessa, avfärdas med nedsättande värderingsord i syfte att misskreditera deras åsikter. När tillräckligt många väljare anser att antietablissemangspartier ej längre förmår påverka politiken går de istället över till extrema partier, men istället för att låta sig påverkas av dissidenternas uppfattning och anpassa sig efter deras önskemål, så väljer de flesta i det politiska etablissemanget att avfärda alla dessa människor som ondskefulla, utan att förstå att det är de själva som lockar flest väljare till de extrema partierna och anpassa sin egen politik för att behålla väljarna.
Det politiska etablissemanget bryr sig endast om sin egen makt och rikedom, de bryr sig inte alls om väljarna och de bryr sig särskilt inte om folket. Det främsta beviset för detta är den politik som förs, ej den retorik som används eller de löften som utges.