Surrealistikt och bra det första avsnittet. Men vad kasst att ta in James på slutet. De måste resonerat att, kuken vad mörkt det blev... vi måste behålla några tjejerna som tyckte Twin peaks var romantiskt... in med James.
Lynchs Magnum Opus är det vi ser här. En orädd Lynch, som nyfiket testar brutal scenografi med plågsamt långa scener av mörk surrealism. En ljuddesign som hämtad från John Carpenter. En oberäknelig handling som andas de senaste tjugo årens filmevolution som Lynch barnsligt förtjust vänt och tricksat med för att se om han kan ta det till nästa nivå.
Det är nya tider nu som någon sa i tråden.
Lynch har inte stagnerat precis, utan verkar lika galet kreativ som när han gjorde Eraserhead.
Har bara sett premiäravsnittet (två gånger!), blev helt ställd!
Lynchs Magnum Opus är det vi ser här. En orädd Lynch, som nyfiket testar brutal scenografi med plågsamt långa scener av mörk surrealism. En ljuddesign som hämtad från John Carpenter. En oberäknelig handling som andas de senaste tjugo årens filmevolution som Lynch barnsligt förtjust vänt och tricksat med för att se om han kan ta det till nästa nivå.
Det är nya tider nu som någon sa i tråden.
Lynch har inte stagnerat precis, utan verkar lika galet kreativ som när han gjorde Eraserhead.
Har bara sett premiäravsnittet (två gånger!), blev helt ställd!
Ljuddesignen kommer från David Lynchs början som filmskapare. Han har använt sig av det där lågfrekventa ljudet sedan hans knasiga kortfilmer från 60-talet. Fast du kanske menar något annat, för jag ser inte själv kopplingen till John Carpenter - som även han är en mästare på ljud och, framförallt, musik.
Att det här kan vara Lynchs opus håller jag verkligen med om. Hoppas verkligen detta håller hela vägen! Ljuvligt film(/serie)skapande..!
Ljuddesignen kommer från David Lynchs början som filmskapare. Han har använt sig av det där lågfrekventa ljudet sedan hans knasiga kortfilmer från 60-talet. Fast du kanske menar något annat, för jag ser inte själv kopplingen till John Carpenter - som även han är en mästare på ljud och, framförallt, musik.
Att det här kan vara Lynchs opus håller jag verkligen med om. Hoppas verkligen detta håller hela vägen! Ljuvligt film(/serie)skapande..!
Jag tyckte det var samma känsla som i The Fog eller The Thing med det tryckande, skrämmande subwooferljudet parat med stark känslodriven musik i ett snabbt kast så man aldrig riktigt vet vad som är bakom hörnet.
Ett sjukt tajt jobb med ljudbilden som tar en biroll om man har rätt ljudsystem, precis som Carpenter.
Det är massor med nostalgiska filmminnen som framkallas när jag tittar förutom det!
Jag satt nyss och plöjde alla fyra avsnitt. Det var som att fastna i en dröm, jag kunde inte förmå mig att ta en paus. Jag gillar att Lynch gick helt mindfuck med surrealismen direkt. Början av avsnitt 3 var helt klart det mest underliga än så länge. Nu var det länge sedan jag såg de två första säsongerna så jag kommer inte ihåg speciellt mycket detaljer.
Men vad tror ni att Blue Rose som det refereras till lite då och då innebär för något?
En blå ros fanns med i Fire walk with me, men vad den betyder råder det delade meningar om. En teori är att den refererar till Project Blue Book.
Nu har jag sett de fyra första avsnitten och det är en annan känsla än de två första säsongerna men jag blev intresserad av att se vidare. Känslan är mörkare och kusligare.
Det var riktigt kusligt det där stället som Cooper hamnade i när han föll igenom det gungande golvet i The Black Lodge. På balkongen ovanför vattnet och sen inuti. Det där bankandet kommer jag att drömma mardrömmar om. Kusligt som fan också den där "demonen" som kom ut ur glaskuben och strimlade det hånglande paret. Sen, vad fan var det som låg i bagageluckan i rektorns bil? Såg ut som en bit kött.
Avsnitt 1 är nog ett av de bästa avsnitten jag sett i serieväg, jävlar vad bra det var. Scenen med
Coopers dubbelgångare i hillbillyhuset, wow säger jag bara.
Avsnitt 2 och 3 kan sammanfattas med ett stort "vad i helvete är det här". Sjukt men bra. Avsnitt fyra är det svagaste tycker jag även om det är det som liknar originalet mest i stämning .
Gillar långsamma scener,
te.x Jakobys sprejande av färg var magiskt bra men Coopers hjärnkollaps på kasinot blev olidligt. Hoppas kaffet får honom tillbaka för i hans skick han är i nu är inte intressant att följa. Stör mig på Coopers kollaps, Andy och Lucys överdrivna parodi på sig själva och Lynch karaktärs skrikande, ja vi har fattat i 25 år att han inte hör något.. I övrigt en rå mörk stämning jämfört med de gamla säsongerna men humorn finns kvar. Garvade högt åt "donot" skylten hos Hawk.
__________________
Senast redigerad av hagsatra 2017-05-24 kl. 01:51.
Jag tror att den långsamma konstiga början är menad som en inledning av en film. Där ett avsnitt snarast motsvarar 5 min av en långfilm. Då är dte inte så märkligt att de två första avsnitten ägnades åt att sätta stämmningen och 3-4 för att börja introducera karaktärerna.
En blå ros fanns med i Fire walk with me, men vad den betyder råder det delade meningar om. En teori är att den refererar till Project Blue Book.
Det var också länge sedan jag såg Fire Walk with Me tyvärr. Tack för informationen, ja det är väl kanske inte en helt långsökt teori med tanke på temat hehe.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
