Det inkompetenta patriarkatet

Det är möjligt att det beror på mina bristande kunskaper om Europas nutidshistoria, men jag kan inte minnas att Hitler startade något skattefinansierat Institut für Genussforschung, att Mussolini skulle ha låtit italienarna betala för ett Istituto di studi comunisti eller att Erich Honecker skulle ha bett om pengar från Sovjetunionen för att starta Zentrum für Kapitalismus i Berlinmurens skugga.

Idag påstås det från vissa håll att vi lever i ett patriarkalt förtryck som vida överträffar de ovan nämnda, att till och med en oönskad blick är ett övergrepp på en kvinna, att det är förtryckande att vara heterosexuell och att det är omöjligt för män att inte förtrycka eller våldta kvinnor, eftersom all PIV-sex (penis i vagina) är detsamma som våldtäkt. Detta förtryck är så enormt och allomfattande att det är omöjligt att undslippa. Ändå har vi statsfinansierade genusdagis, kvinnojourer, feministiska självförsvarskurser och utbildningar i låtsas-, förlåt, genusvetenskap på våra universitet. Två av tre som skaffar sig eftergymnasial examen är kvinnor, kvinnor lever längre än män, och ju farligare ett yrke är, desto mer mansdominerat är det. Det brukar påstås att kvinnor tjänar mindre än män och det stämmer – om man inte justerar för arbetstid och ansvarsområden. Justerar man däremot för detta är skillnaden mellan mäns och kvinnors löner mindre än 1%.

Man får ibland höra – inte sällan från vänsterhåll – att Israels ockupation av Västbanken och Gaza kan jämföras med Förintelsen; att Israel skulle begå någon slags folkmord på de araber som kallar sig palestinier. Om så är fallet så måste det vara världens minst framgångsrika folkmord någonsin. Israel måste med tanke på sin överlägsna militärmakt som skulle kunna utrota hela den arabiska befolkningen på Västbanken och i Gaza på en eftermiddag ha den mest inkompetenta folkmordsapparaten i världen, om de inte lyckats på över 40 år.

Om patriarkatet skulle existera så är det den nivån av inkompetens som måste innehas av dess upprätthållare för att alla dessa genus- och feministiska rörelser skall tillåtas existera. Men om patriarkatet är så ohyggligt inkompetent, borde det då inte ha försvunnit för länge sedan – eller är kvinnorna som kämpar mot det ännu mer inkompetenta? Eller kan det vara så att patriarkatet bara är en påhittad fiende som man kan skylla alla sina tillkortakommanden på, och på så sätt slippa ta eget ansvar?

http://argliberal.wordpress.com/2014...-patriarkatet/

Ja patriarkatet är en påhittat fiende, men det betyder inte att det inte fyller någon funktion. Det är otroligt viktigt för feministiska grupperingar att kunna fokusera sitt hat på en gemensam fiende och då gör det ingenting att det är påhittat

Patriarkatet är anledningen till att jag jämställer feminism med valfri gudadyrkande religion.
Det är sant därför att det är det helt enkelt.

Religiösa tror på bland annat gud(ar) som det inte finns några som helst bevis för, likaså tror feminister på patriarkatet.

Gemensamt för ideologiska anhängare från båda dessa läger är att om det ej kan motbevisas så stämmer det.

Patriarkatets existens är om inte annat bra mycket mer sannolikt än guds.

Ett riktigt fult stavfel dessutom. Det var inte heller någon slirning med fingrarna utan du trodde att det stavades så. Det är ungefär som att stava "åtminstone" men det d mellan n:et och t:et. Är helt otroligt fult och retligt. Varför kan du inte göra det lilla besväret att lägga fem sekunder på att läsa igenom ditt inlägg så att du slipper att pinsamheter likt detta återupprepar sig? Ingen gillar det, och det känns inget roligt att diskutera med personer som skriver inlägg som är fullt med stavfel som inte ens en tolvåring skulle göra.
Men patriarkatet existerar. Oavsett vad man lägger in i ordet så finns det områden där bara män bestämmer och har bestämt historiskt. Dock så är det felanvänd av feminister i tid och otid. En bättre jämförelse istället för religion kan vara ordet rasist. Alla sägs vara rasister av vänsteräcklen. 97% är inte det i någon rimlig bemärkelse, men det är klart som korvspad att det finns rasister.

Jag skulle snarare jämföra feminismen med nazismen, och dess tro på ZOG (Zionist Occupied Government), det vill säga att judarna styr hela världen, dels genom storfinansen, dels genom att fysiskt infiltrera styrande partier. Det är samma modell med en gigantisk konspiration som kan användas för att förklara allt.

Homosexualitet? Judisk media för fram det som något sunt och normalt för att förgöra det vita västerlandet. Invandringen? Judar ser till att islamister och andra strömmar till väst och orsakar problem. Feminismen opererar på precis samma sätt, fast med patriarkatet på judarnas plats.

Njo vi har failat så hårt och blivit så light-patriarkala att vi bor i ett matriarkat istället. Är som war on terror ungefär, man skapar en osynlig fiende och fortsätter att tjöta om den så pass länge att det glöms av vilka som begår folkmord på vems lands. Kvinnorna är alltså jänkarna i exemplet.

Jag syftar på förekomsten av patriarkat i Sverige, att det existerar i exempelvis mellanöstern går ju inte att förneka.
Tydlighet är inte min starkaste sida, krävs x antal koppar kaffe först.

Jag är flitig användare av den jämförelsen, men det är inte populärt här forumet om man säger så.

Det är ett väldigt intressant ämne. Jag skrev en tråd om det för ett tag sen, läs den gärna. Jag blev knappast övertygad av de som tog sig tid att besvara min frågeställning.

(FB) Vad utgör de "patriarkala strukturer" som sägs verka i Sverige?

Det är först och främst viktigt att hålla isär begreppen "patriarkat" och "ojämlikhet/ojämställdhet". Sverige brukar framhållas som ett jämställt land, vilket det också är ur många aspekter. Vi har ett väldigt högt jämställdhetsindex, och jag vill minnas att vi befinner oss på en tredje eller fjärdeplats år 2013 av de länder som man låtit mäta utifrån GII.

Samtidigt så har Sverige en av västvärldens mest könssegregerade arbetsmarknader. Hurvida det utgör en problematik eller ej är väl upp till en själv att avgöra, men det är väldigt intressant när vi i övrigt är toppnoterade vad det gäller jämställdhet.

Könssegregeringen och löneklyftorna mellan män och kvinnor går naturligtvis hand i hand. Män är överrepresenterade inom privat sektor, kvinnor inom offentlig sektor, och män är i respektive sektor överrepresenterade inom höginkomstyrken, kvinnor inom låginkomstyrken. Könssegregeringen är mer komplex än så, då man brukar dela upp den i dimensioner - Horisontell-, vertikal- samt intern könssegregering, men överlag så ser segregationen ut likt ovanstående.
Med andra ord, så finns det ojämställdhet på arbetsmarknaden som är statistiskt säkerställd (åsyftar dels löneklyftor, dels segregation). Sedan så måste man naturligtvis värdera betydelsen av statistiken, beroende på vad det handlar om.

Patriarkat däremot, som onekligen populariserats som begrepp under 2010-talet, är intressant. Om man studerar vad patriarkat och patriarkala strukturer innebär per definition, så är det uppenbart att någonting sådant inte existerar i Sverige. Fördelen för de som hävdar de patriarkala strukturernas existens, är att de inte finns någon säkerställd statistik att använda som bevis, och det behövs heller ingen sådan bevisning. De patriarkala strukturerna är sociala strukturer - Strukturer som bara existerar, som är osynliga men som ändå har inverkan på människan.

Ungefär det är vad du får höra om du ber en människor som hävdar patriarkalism att konkretisera det. Jag förnekar inte att det existerar strukturer som är omöjliga att mäta, som är omöjliga att presentera i ett diagram eller som procentsats.

Men det finns frågor man bör ställa sig - Var går gränsen för att beteenden eller tendenser ska betecknas som samhällsstrukturer, och exakt hur ser processen ut, när de osynliga, sociala strukturernas mekanik sätts i spel, och påverkar ett samhälle till den grad att strukturell ojämlikhet uppstår, det vill säga det vi idag ser i statistiken?

Jag vill hävda att mycket av den ojämlikhet som idag existerar beror av en mängd andra, betydande faktorer, som inte har någonting alls att göra med sociala strukturer. Jag tror att det finns sociala strukturer, och jag tror att de kan påverka människor, men då menar jag minimalt i förhållande till andra faktorer. Alltså, inte tillräckligt för att det rimligtvis ska kunna beskrivas som patriarkala strukturer.

Jag ser mig själv som liberalfeminist, men använder sällan begreppet för att beteckning, då "feminism" idag tenderar att bygga på likartade idéer om patriarkala strukturer, könsmaktsordning och dylikt. Att som självutnämnd feminist ifrågasätta ovanstående är inte så populärt, men helt nödvändigt. Debatten om jämställdhet i Sverige får inte övergå till att bli tramsande kulturmarxism.

Är det inte bättre att vara tydlig med vad det handlar om? Givetvis är det vita män som skapat de flesta strukturer som burit upp vårt samhälle, eftersom det är vad män alltid har gjort och det är också något som män är överlägsna på. Så, feminister vill alltså förstöra det som byggts upp av vita män, "as simple as that". Nu har väl förstörelsearbetet kommit ganska långt i Sverige, vilket vi märker genom att trenden för landet är nedåtriktad på alla områden.