"3 strikes and you are out" borde införas i Sverige?

http://www.expressen.se/index.jsp?a=408604

Timo, 38, älskar att köra bil påtänd
Timo Munnukka, 38, är dömd för 215 brott.
Det bästa han vet är att köra bil påtänd.
- Hjälp mig. Annars kommer jag fortsätta så här tills jag dör. Eller dödar någon, säger han.

Timo Munnukka sitter i häktet. För 52:a gången.
- Jag gruvar mig för att komma ut. Här är jag drogfri. Min åttaåring slipper oroa sig för att jag ska knarka, säger han.

Dömd för hundratals brott
Rattfylleri, stöld, misshandel, narkotikabrott, olaga hot, häleri, bedrägeri, olovlig körning, förfalskning. Och mycket mer. Timo hamnar i fängelse flera gånger per år.
Trots att han redan tidigare dömts för hundratals brott blir straffet aldrig mer än några månaders fängelse. Sedan släpps han fri, utan behandling, och börjar om igen.
(...)
---
När jag läste denna tänkte jag på systemet med "3 strikes and you are out" (tredje gångne man åker fast får man ett rejält kännbart straff för att man är återfallsförbrytare). Är det ett lämpligt system för att få stopp på dessa vettvillingar? Eller att ha nån slags straffskalla som ökar proportiornerligt mot antalet ggr man åkt dit? Eller kanske "5 strikes and you are out"? Vad är era lösningar på dessa problempersoner? Själv tycker jag "5 strikes" verkar rimligt och 5:e gången man åker in får det bli bra många år. Verkar okej?

Edit: Man bör då lista dom brott det ska gälla, självfallet inte fortkörning och liknande

Jag tycker att straffskalorna ska vara bredare och att domarna ska dömma mer individuellt. På det sättet kan en person som inte verkar fungera i frihet dömmas till längre straff än en någon som gjort ett misstag men som bedöms kunna rehabilteras.

Ett sådant system förutsätter hög rättssäkerhet, alltså är det inget att tänka på att införa i Sverige.

Jag är helt med på den linjen.
3:dje brottet så blir det straffarbete tillsammans med straff, ingen längre strafftid.
4:e straffarbete och 25%ig ökning av tiden.
5:te gången. Straffarbete samt 50%ig ökning av fängelsetiden oavsett brott, samt halva lönen går till brottsoffer samt hungriga barn, och hem åt uteliggare; som då också hjälps till ett mer produktivt liv.
Jag anser att de återkommande fängelsekunderna borde arbeta hårt, och halva deras pay gå till deutslagna i samhället, det vore en god sak.

Har man dömts till fängelse mer än en gång har man ju med all önskvärd tydlighet demonstrerat att man antingen inte kan eller inte vill leva ett hederligt liv och då bör man låsas in för överskådlig framtid i allmänpreventivt syfte. Rehabiliteringsresurserna inom kriminalvården kan därefter koncentreras på de intagna som faktiskt har goda möjligheter att leva ett hederligt liv i framtiden.

Detta blir dock naturligtvis för dyrt i praktiken, och därför lär vi fortsätta släppa ut folk som avser att omedelbart begå nya brott. Egentligen är jag ganska liberal när det gäller straffskalor men just när det gäller kroniskt kriminella så tycker jag att det får räcka. Man vet ju att de här grabbarna oftast har fått otaliga chanser att få ordning på sina liv redan innan de döms till fängelse första gången.

Om vi pratar om brott som ger fängelse så gärna för mig. Jag drar i så fall gränsen vid just detta faktum, blotta tanken på att få livstid för tre brott av böteskaraktär skrämmer dock ohyggligt. Vi skulle ju få oerhörda kostnader för rättssystemet om något sådant infördes.

Personer med hjärtat på rätt ställe inser att det är av största vikt att kriminella betalar priset av den hänsynslösa livsstil de valt. Vi har allt för länge i Sverige trott att vi kan vårda och dalta med tjuvar, mördare och våldtäktsmän och på så sätt få dem att bryta med sitt kriminella liv – något som är fulltständigt uppenbart för alla och envar att det inte fungerar. Många av de personer som idag sitter inlåsta är fullkomligt nöjda med det liv de valt och har inga som helst tankar på att ändra livsstil. Därför är det inte orimligt att även Sverige inför ”Three Strikes”-principen.

Tredje gången du döms till fängelsestraff över sex månader borde resultera i resten av livet inlåst.

Principen kan visserligen i vissa enskilda extremfall leda till tveksamma resultat, men det innebär inte per automatik att principen som sådan är felaktig.

Att ha fler personer inlåsta på livstid medför förvisso vissa ökade kostnader. Medel för att finansiera detta skall till största delen tas från de intagna själva. Staten slutar upp med att stå för dömda brottslingars advokatkostnader, kortare tider utanför cellen, indragna permissioner osv.


Fyra av tio återfaller:
http://www.kvv.se/templates/KVV_NewsArticle.asp?id=3043

Jag håller med i sak, inkapacitering av "aktiva" kriminella är bra men det behöver inte vara så svartvitt i tillämpningen.

Några uppmjukande regler för att se till att vi når syftet att låsa in folk som annars sannolikt skulle ägnat sig åt brott och samtidigt mildra en del effekter av sådan lagstiftning:

*Reglerna tillämpas inte före 21 års ålder och verksamhet före 21 räknas inte in vid straffmätning därefter. Finns det en chans att få en ung människa på rätt köl så skall den tas.

*Tidigare domar preskriberas efter lämpligt antal år (10?). Om någon gör sig skyldig till två inbrott i unga år, slår in på den smala vägen och lever ett hederligt liv i många år vore det orimligt att låsa in denne på tid och evighet efter ett fylleslagsmål på någon överförfriskad kräftskiva eller så. Det vi vill få stopp på är en pågående brottskarriär.

*Det är inte enskilda brott utan domar som räknas. Om någon döms på onsdag för en misshandel begången på tisdagen så räknas en eventuell framtida dom för ett brott begånget på måndagen inte. Efter en dom skall det gå att ändra sitt leverne och slå in på den smala vägen. Det är de som inte gör det som skall stoppas.

Två saker har jag att säga om den saken. 1. Att ha en aktiv brottsling ute kostar också pengar. 2. Det får gärna kosta att göra samhället säkrare för vanligt folk. Det är ett bra ställe att lägga skattepengar.

I USA har man ju förvisso fått ner kriminaliteten en hel del sedan detta infördes,finns nu visst ca 2 miljoner i fängelse.
Samtidigt har det ju också blivit disskusioner ,pga personer som begått bagatell brott 3 ggr ,typ snatteri ,och sedan åker in på livstid.

jo men 3 är nog lite lite då det svenska rättststemet inte är särskilt träff säkert 10 är ett bättre tal men sen är det ju frågan om man kan hantera dessa politiska domar man får ju inte glömma att vi lever i en av dom sista sovjet stater

Nu pratar ni om tredje gången max straff och det är bra men vad hjälper det mot en fånge som inte vill betala de skadestånd som han döms till om det är våld eller hot inblandat går staten in och betalar men om de gäller en sakskada får du själv gå till kronofogden för att försöka få ut skadeståndet. Ett skadestånd som ingen kommer att betala, det betyder att om man inte har råd att laga bilen kommer den att skrotas för att en person har svårt att förstå skillnaden mellan mitt och ditt. Jag anser att man inte skall släppas ut förrän skadeståndet är betalt även om det är förstagången han döms. Om en person döms till skadestånd skall staten betala ut det sedan skall personen betala tillbaka pengarna till staten innan han släpps fri. En person som sitter inne skall automatiskt få en godeman vars uppgift är att företräda staten så att alla skulder till samhället betalas så fort så möjligt. Om en person har en lägenhet skall den säljas eller sägas upp om fängelsetiden är längre än uppsägningstiden, jag ser ingen anledning till att samhället skall betala för dubbla bostäder åt fångar.

Nu försvarar jag inte systemet som sådant (jag är inget större fan av three strikes), men man måste ändå ifrågasätta hjärnkapaciteten på den som snattar den tredje gången när han/hon är medveten om konsekvenserna...