Varför skulle superkontinenten Pangea ha uppkommit?

Jag förstår principen om kontinentaldrift och anser teorin vara väl belagd. Jag får dock inte får ordning på Pangea.

Jag förstår Pangea (och tidigare superkontinenter) som en gruppering av samtliga (flertalet?) tektoniska plattor med en höjd högre än havsnivån. Alltså en sammanhängande terrester landmassa.

Varför skulle det bli så? Vilka mekanismer är det som driver ihop alla plattorna i en klump? Med en hyfsat konstant mängd vatten på planeten skulle det alltså vara en sammanhängande havsbotten runt 70% av planeten och allt torrt land för sig. (Borde inte jorden vobblat mer då...?).

När de pre-Pangeiska plattorna kolliderade för att bilda Pangea, varför försvann inte t.ex. Afrika ner i subduktionszonen för att aldrig synas till igen? Eller såg Pangea helt annorlunda ut mot de plattor som bildade den?

Har svårt att sätta fingret exakt på min fundering, men om nån kunde förklara varför en superkontinent uppstår vore jag tacksam.

Jag skulle gissa på att plattorna rör sig slumpmässigt, och vid slumpmässig rörelse kommer det slumpa sig så att de titt som tätt samlas på ett ställe. Eller?

Mekanismen bakom kontinentaldrift är konvektionsströmmar i manteln orsakad av densitetsskillnaden som uppstår då det råder olika temperaturer vid jordens inre och närmare ytan. Tänk dig en lavalampa.

Att det ö.h.t. finns en kontinental landmassa har att göra med de bergarter som den utgörs av. Medan (nybildad) havsbotten huvudsakligen består av basalt så består den kontinentala landmassan till stor del av granit eller liknande som har en lägre densitet än basalt. Densitetsskillnaden gör det därför möjligt att en viss del av jordytan kan "bukta ut"; Kontinenterna flyter upp mer ovanpå manteln jämfört med havsbotten.

Vid kollision mellan två plattor, en med havsbotten och en med en kontinent, så kommer därför havsbotten-plattan att tryckas ned under kontinent-plattan. Det sker överallt där dessa möten sker och det är därför som ingen havsbotten på jorden är äldre än ~200 miljoner år.

När två kontinenter kolliderar trycks inte den ena ned under den andra utan de smälter snarare ihop till en ny, större kontinent (Med veckning som följd där de kolliderar). Exempel är Indiens kollision med Asien. Ett också relevant exempel är kollisionen mellan Gondwana och Euramerica, som i princip var sista sammansmältningen för att skapa Pangea. Bilder på hur geografin kan ha sett ut då kan du se här; Global Paleogeography - narod.ru Kollisionen sker någonstans för mellan 370-300 miljoner år sedan.

När man sedan pratar om kontinenter som slås ihop så bör det inte ses som att varje enskild kontinent är en egen solid massa utan istället en sammanslagning av mindre bitar kallade kratoner. Dessa är de största och mest rigida "objekten" på alla plattor och dessa förstörs inte enkelt. Det är dessa som lägger sig i olika konfigurationer och bildar kontinenter och, om tillräckligt många är samlade, superkontinenter.

Hur och om det existerar någon form av "superkontinentcykel" vet man inte särskilt väl ännu.

Om plattorna glider omkring mer eller mindre slumpmässigt, är det rätt stor sannolikhet för att de NÅGON gång i planetens historia ska mötas på samma ställe.

Mycket märkligt. Man tror alltså som forskare att det en gång har funnits en superkontinent "Pangea" som var alldeles cirkelrund, som en pannkaka. Det känns som om gammal religion ligger och spökar. Det kan ju rimligen inte ha varit så att det på jorden ansamlats en stor skiva av samma material som rest sig ifrån havsbottnen för att bilda kontinenten som sedan sprack upp och långsamt gled isär.

Nej det gör de inte. Då var det kanske inte lika märkligt?

Pangea och Rodinia är någotlunda fastlagda. Om det räcker för att tala om en cykel vet jag ej.

Nej, plattorna glider inte omkring slumpmässigt.

Det är en fråga många geologer och paleogeografer ställer sig. En förklaring är att superplymer (superplumes) bildas som driver konvektionen iväg från vissa områden. Dessa superplumes blir oceaner medan kontinentalplattorna klumpas ihop iväg från dessa där subduktionen drat plattor samman. I sydostasien ser man effekten av subductionszoner som drar ihop plattor, det projekteras att Australien kommer kollidera med Asien i framtiden och alla Indonesiska öarna bli osten på mackan.

Superplymer ska i dagsläget finnas under södra Stilla Havet (Tahiti-Påskön) och under södra och östra Afrika. Det tros bridra med att Afrikas håller på att sprika isär (riftning).