Jag tycker snarare tvärtom, facebook kan vara ett bra verktyg för att hålla kontakten med folk, eller ta upp den igen med gamla polare som man glidit ifrån.
Själv har jag definitivt inte blivit mer ensam, fast å andra sidan är jag nog lite av ett undantag/extremfall då jag, pga några dryga anledningar, under några års tid drog mig undan och till slut tappade all kontakt med livet utanför mitt pojkrum. Men tack vare fb så hittade jag tillbaks, så jodå, fb har hjälpt mig på traven att styra ett och annat åt rätt håll igen.
Kan dock tycka att det är lite väl "bloggaktigt" ibland. Typiskt WT nolifer att använda fb som någon slags personlig blogg.
Nu menar jag inte att man ibland delar intressanta länkar och så, eller att man
någon gång ibland skriver något ganska ointressant som statusuppdatering, utan jag menar mer såna spenderar all sin vakna tid åt fb och lägger upp hela sina liv på sin tidslinje, in på rent ut sagt absurda detaljer.
Har en "vän" som lägger ut i princip ALLT. Varenda maträtt, ett skosnöre som gått upp, en bild på is och gnäll om att "det är kallt idag" (no shit Sherlock, det är VINTER), bilder på fula möbler från IKEA, tjugo bilder om dagen på hennes fula ungdjävel och, ja ni fattar. Tycker faktiskt mest synd om henne, hon framstår som väldigt ensam och tragisk.
Ni vet hur man säger - "Tomma tunnor skramlar högst."
Men som sagt, det är en sak att skramla högt när skramlet har en viss substans och något slags allmänt "värde" i sig. Då kan det vara OK att skramla ganska högt.