Jag vet inte varför jag kan snacka så bra med folk när jag är stekt, jag tycker själv att jag låter som om jag var helt jävla dum i huvudet.
Cirkus 30 sekunder efter en wake'n'bake när jag var typ 17 år så var jag jävligt nära på att åka dit av min farsa som hatar denna dödsrog av någon anledning.
Hade somsagt precis rökt lite grönt i min stuga (en friggebod typ) utan öppna fönster då farsan öppnar dörren.
"Vad fan är det som luktar?"
"Va?"
"Jaa det luktar skitkonstigt"
"jaha, äeh det är rökelse" sa jag fast jag inte ens hade rökelse framme.
"den luktar äckligt iallafall"
"jaså" sa jag med hjärtat i halsgropen
"du får fan sluta sitta uppe så sent"
"vadårå?"
"det syns ju att du knappt sovit någonting"
"jaha, eh näe? Vad vill du?"
"Vi har gjort lunch och din mobil är avstängd"
"sweeeet" sa jag lite flummigt.
"vad sa du?"
"Eh, nice"
Sen gick jag med honom och käkade jävligt god lunch, tror det var överbliven påskmat.
Fick många kommentarer om att jag såg trött ut, tror aldrig att min stackars mor/far skulle kunna tänka sig att jag sitter på mitt rum och knarkar mitt på dagen, kanske därför jag klarade mig.
Var väl ingen rolig historia, men det känns lite skruvat att jag kom undan så enkelt. Efter det slutade jag vara så oförsiktig iallafall.
Har även hänt att båda kommit hem från en fest när jag stått och lagat mat mitt i natten skitbränd. Hade en helt vanlig konversation med dem bara att jag stod 180 grader åt andra hållet för att de inte skulle se mina körsbärsröda ögon, måste sett sjukt dumt ut.
Om det är jobbigt att läsa så ber jag om ursäkt, nu ska jag sova iallafall!