Ett annorlunda "hasch-rus"

Substans: Hasch.

Dos: Cirka 1.0 gram, röktes i bong utblandat med ytterst lite tobak.

Kön: Kvinna Vikt: Runt 60 kg.

Tid: Längre än vanligt, efter cirka 4 timmar var ruset över.

Beskrivning: Dagen innan nyårsafton (5 dagar sedan idag) bestämde jag mig för att välkomna min bong ut ur garderoben och dra några hits. Jag var ensam hemma då mina päron fortfarande jobbade. Klockan var runt 16:15 så jag passade helt enkelt på. Sagt o gjort tog jag fram min bong, gjorde i ordning rökat, satte på skön musik i lurarna och gick ut på altanen. Som tur är så är det ingen snö eller “riktig” kyla där jag bor (än så länge) så det går fortfarande att sitta utomhus.

I alla fall, efter några stadiga hits började musiken i mina öron att kännas som en helt annan värld. Denna känslan upplever jag varje gång jag röker hasch, men jag klagar absolut inte. En underbar känsla. Musiken känns lite som en väckarklocka, som att den väcker mig och får mig att känna mig nyvaken.

När jag rökt färdigt gick jag in för att rengöra bongen.

Efter att jag tvättat rent bongen lade jag den på sin rätta plats i garderoben, i ett gammalt gitarrfodral. Därefter lade jag mig i sängen, fortfarande med musiken i öronen. Jag hade sedan innan lagt fram ett anteckningsblock som jag bestämt mig för att anteckna alla känslor och tankar i under “trippen”. Här kommer lite anteckningar direkt tagna ur blocket;

“Flera olika världar.”
“Dunkar, mitt hjärta slår i 150.”
“Allt tickar, jag spelar. Jag är en karaktär, känns som ett tv-spel.”

Sedan hände det häftigaste av allt, anledningen till varför jag berättar om just denna “tripp”/rus; jag blev en konstnär. Handstilen i blocket började plötsligt att ändras framför mina ögon och jag tyckte att jag hade den vackraste och häftigaste handstilen någonsin. Jag var en konstnär, mina ord och meningar i blocket var konst. Handstilen var som graffiti och målade sidorna i anteckningshäftet likt en tavla. Det var helt sjukt, jag blev helt paff av min egen handstil.

Det var dock inte allt, helt plötsligt när jag började kladda i blocket, ni vet när man bara snurrar pennan och gör massor av linjer som korsar varandra hit o dit, så kunde jag se serietecknade karaktärer och figurer i alla linjer jag gjorde. Jag blev helt paff, jag kunde se flera hundratals serietecknade gubbars ansikten som man ser på typ Disney Channel. Jag hade blivit en serietecknare som var världskänd och förmögen

När jag bläddrar i mitt anteckningsblock hittar jag flera klotter “teckningar” och hur mycket jag än vrider och vänder på dem så kan jag inte hitta ansiktena som jag såg så tydligt när jag var hög. Under ruset kunde jag dessutom se flera färger på gubbarna trots att jag använde en mörklila penna. Jag såg t.ex. en av seriegubbarnas blonda hår, vilket jag dessutom antecknat, men nu i efterhand kan jag knappt hitta ansiktena ens.

Under flera “klotter teckningar” antecknade jag även vad de föreställde. Exempel;

“Blond kille med lugg, tittar ditåt.”
“En prinsessa, man stort huvud.”
“Egypten, Cleopatra. En man, röda ögon kollar upp mot gua…”

“Jag ser figurer i allt jag gör. Allt. Ansikten. Hjältar. Tecknade hjältar. Allt jag kluddrar blir ett ansikte, en karaktär!”
“Jag är konstnär när jag är hög. Är det möjligt?”
“Jag är en hemlig konstnär i fingertopparna när jag är hög på hasch. Som en hemlig dörr jag öppnat. Som att jag är menad till att bli konstnär och att måla. Det är min mening i livet. Min dolda talang.”

Utvärdering: 5/5 bongar

Peace

Jaha,
vad är det ni röker på flashback som ger tankar om sig själv och runtom likt lsd?

Hur menar du?
Detta var första gången jag var med om något sådant, då man ser "saker man egentligen inte ser". Jag skulle inte kalla det för en hallis direkt.

När jag var yngre så käkade jag hasch en gång när jag var i skolan. Man var ju inte så jävla bright på den tiden... Hur som helst så blev det för mycket och i början av trippen, innan det flippade ur, så befann jag mig på en bildlektion i skolan. Fan vad jag målade poetiskt, hallucinationerna inspirerade mig, jag målade en figur som drömde sig bort i en fantasivärld, i bakgrunden så målade jag en massa former och färger. Jag var färgerna, jag bodde i teckningen, andades den. Världen och ljuden omkring mig försvann medan teckningens brus, klinganden hördes tydligt. Den andades sanningen och kärleken. Min kompis som visste vad som pågick satt bara och skrattade hysteriskt åt mig.

När jag sedan tog hem teckningen så blev min ömma moder otroligt stolt över mig. "Helt otroligt, vilken fantasi du har! Att du kan, hur kom du på det här?" Jag berättade såklart aldrig sanningen

Synd att du bara målade strunt, annars så hade det varit kul att se

Grymt!
Mary Jane kickar olika hos alla människor
Eller så var det primo hasch ni hade där
Rökte hasch i asien för flera år sen,fick tiden att gå i slowmotion
Sen minns jag inget mer:P

Haha ja, någon gång har man väl flummat under skoltid också fast då hade jag ett prov i samhällskunskap så inte var det någon härligare upplevelse direkt

Jag ska faktiskt prova att ta fram målarfärger nästa gång och se om jag upplever samma sak igen, det vore rätt schysst då jag verkligen njöt när jag var "serietecknare"

Jo, kanske hasch tar fram den inre konstnären hos människor... Eller bara en fantastisk kreativitet och fantasi man inte hade någon aning om att man hade

Spännande det där med tidsuppfattningen, alltid något jag fascineras över när jag är uppe bland molnen