Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2005-07-23, 15:41
  #1
Medlem
-Q-s avatar
Hur gör man för att berätta en historia intressant?

När en polare berättar en historia om något han varit med om blir det nästan alltid reaktioner efteråt. Han är högljudd, överdriver lite och vrider lite på sanningen.

När jag berättar är reaktionerna ungefär "heh". Jag är inte högljudd, men ibland, för att testa, så överdriver jag lite och vrider lite på sanningen. Det kan bli marginellt bättre reaktioner, men inte mer.

Jag kan berätta en historia utan speciellt starka reaktioner, och så kan min polare berätta om en liknande situation men inte lika spektakulär och endå får han starkare reaktioner.

Jag är inte avundsjuk på min polare eller nåt, han var bara ett exempel för att förklara lättare.

Jag vill helt enkelt bli en bättre historieberättare, att folk ska vara intresserade genom hela historien och i slutet reagera på slutklämmen.

Ofta, om man lyckas få med sig några lyssanre så märker man att de tröttnar lite under historiens gång (trotts att den inte är så lång) och blir besvikna av poängen.

Jag snackar inte om roliga historier utan om historier om situationer man varit med om (roliga/sjuka/extrema/skumma osv).

Så hjälp mig bli en intressantare storyteller!
Citera
2005-07-23, 17:44
  #2
Medlem
dIRe_s avatar
Det är inte vad man säger, det är hur man säger det. Det är en stor konstform i att kunna berätta en historia på ett bra sätt.

Du kan ju studera monologerna i Tarrantinos filmer, speciellt reservoir dogs. De är moderna mästerverk i historieberättande.

Jämför även den här mästerligt berättade historia från FB:s forum:

http://forum.flashback.info/scandina...t.php?p=556486
Citat:
Jag hade druckit coccilana etyfin (Stark hostmedicin) 0,5 liter på 3 dar.
Lite väl mycket överdos om man säger så. En av biverkningarna som stod på bipacksedeln var förstoppning, å det va naturligtvis det jag råkade ut för.

Jag kom hem från krogen full som ett ägg, hade inte skitigt på en v.
Jag va så jävla skitnödig så jag va nära till tårar. Jag satte mig på dasset å började pressa.....En gigantisk stenhård termos hade jag att kämpa mot.
Arslet öppnar sig å visar botten, men sen kommer det inget mer.
Jag får varken ut eller in den igen.
Efter att jag suttit ett bra tag och försökt "vaggat" ut den beslutar jag mig för att föda ut den.
Jag "bäddar" med handdukar på duschgolvet å lägger mig på rygg.........
Inget händer. Där ligger jag, klappfull med en puck i analen som varken vil in eller ut.
Jag blir tvungen att gå "framåtlutad å med särade ben" till verktygsskåpet och hämta en plattmejsel.
Går tillbaka till toan, letar med mejseln efter centrum på bajsen, å börjar bända ut bit efter bit tills att arselet har stängt sig. Sen va det go`natt.

Inte särskilt smakligt men lite kul i allafall.

Med detta minimala referat:

Eftersom jag hade druckit mycket hostmedicin som gav en förstoppande bieffekt så var jag hård i magen den kvällen jag kom hem från krogen. När jag skulle skita var jag var tvungen att lägga mig ned och använda en plattskruvmejsel för att få ut skiten.

En ENORM skillnad.
Citera
2005-07-23, 17:55
  #3
Medlem
Rasss avatar
Precis det är ju hur du berättar din historia.
Du måste använda kroppspråk och berätta hur du upplevde situationen
Citera
2005-07-25, 22:12
  #4
Medlem
-Q-s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av dIRe_
Det är inte vad man säger, det är hur man säger det. Det är en stor konstform i att kunna berätta en historia på ett bra sätt.

Du kan ju studera monologerna i Tarrantinos filmer, speciellt reservoir dogs. De är moderna mästerverk i historieberättande.

Jämför även den här mästerligt berättade historia från FB:s forum:

http://forum.flashback.info/scandina...t.php?p=556486


Med detta minimala referat:

Eftersom jag hade druckit mycket hostmedicin som gav en förstoppande bieffekt så var jag hård i magen den kvällen jag kom hem från krogen. När jag skulle skita var jag var tvungen att lägga mig ned och använda en plattskruvmejsel för att få ut skiten.

En ENORM skillnad.
Hmm, det var ju lite därför jag frågade "Hur man berättar en historia intressant".
Jag vet skillnaden på en bra berättad historia och en dåligt berättad, det stora problemet är att jag själv har så svårt att berätta en historia, borde ju finnas några småknep eller riktlinjer att gå efter...(i textform har jag mkt lättare att berätta något på ett intressant, det är när det kommer till det muntliga jag tappar balansen)
Citera
2005-07-26, 01:14
  #5
Medlem
Bottenskraps avatar
Citat:
Ursprungligen postat av -Q-
Hmm, det var ju lite därför jag frågade "Hur man berättar en historia intressant".
Jag vet skillnaden på en bra berättad historia och en dåligt berättad, det stora problemet är att jag själv har så svårt att berätta en historia, borde ju finnas några småknep eller riktlinjer att gå efter...(i textform har jag mkt lättare att berätta något på ett intressant, det är när det kommer till det muntliga jag tappar balansen)

Jag tror också att det är otroligt viktigt att man själv ger ett genuint intryck av att historian man berättar verkligen är det värsta man nånsin varit med om! Det handlar om inlevelse, vilket kan vara svårt att uppamma om man själv föreställer sig att folk inte är intresserade, kan jag själv tycka, i alla fall när man ska dra en skröna inför folk man inte känner så bra.
Citera
2005-07-26, 09:52
  #6
Medlem
Kenneth Lards avatar
Lyssna på goda berättare och fundera lite över vad de gör. För att ge ett exempel: tycka vad man vill om mannens politik - jag gillar den inte själv - men Göran Persson är en förbannat bra talare. Lyssna på hur han använder pauser, och hur han ändrar tonfallet emellanåt. Kan vara en liten pointer.

Annars finns det små grejer som man kan tänka på, exempelvis titta runt på de andra medan du berättar, använd kroppsspråk för att understryka och illustrera, överdriv lite grann i de mest rafflande stunderna (det gör ingenting), låt dig gärna roas och skratta själv när de fånigaste grejerna i din berättelse inträffar, stegra röstnivå och tonfall när berättelsen når sitt klimax... det finns skitmycket man kan göra för att piffa upp sitt berättande.
Citera
2011-10-15, 21:52
  #7
Medlem
Jag undrar också hur man berätta en bra historia, så BUMP!
Citera
2014-10-19, 00:33
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Benthor
Jag undrar också hur man berätta en bra historia, så BUMP!
Misslyckad Bump!

Hemligheten är att tro att det man säger är det viktigaste som hänt. Man måste ha lite fingertoppskänsla så att man lägger energin på rätt nivå och inte börjar fyra av grovkalibrigt mot småvilt, men bättre att totalt strunta i hur folk reagerar än att börja analysera deras reaktioner. Därför som det funkar så bra att dra historier på fyllan. Så nu är det avklarat såhär 9 år senare
__________________
Senast redigerad av Fladdertask 2014-10-19 kl. 00:41.
Citera
2014-10-19, 00:49
  #9
Medlem
MasterBaits avatar
Tajming
Veta vad som är viktigt att betona.
Artikulera viktiga ord, händelser osv.
Berätta md frenesi, rappt, snabbt och med inlevelse. Gärna gestikulera vilt.
Vara glad, le, engagerad och framföra som om du tyckte att det här är världens bästa historia.
Ögonkontakt, direkt tilltal till de som lyssnar.
Citera
2015-10-02, 14:32
  #10
Medlem
De bästa "historieberättarna" har ju ofta en väldigt bra förmåga att ta små saker runt om i sin vardag, och se det roliga i det... därav får de material för en rolig historia. En nyckel tror jag är just att själv kunna se det roliga i saker som händer - sånt som du själv, och de flesta andra människor aldrig reflekterar över eller tänker på utan låter bara gå vidare.

Vissa människor verkar ju leva helt otroligt märkliga liv då de i princip varje dag har en galen upplevelse de vill berätta om. Men i sak - så är det inte så märkliga händelser - utan bara en imponerande förmåga att vara uppmärksam på vardagliga händelser som blir väldigt roliga, bara de vinklas och presenterar på rätt sätt.
Citera
2015-10-06, 18:21
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av knightofsweden
De bästa "historieberättarna" har ju ofta en väldigt bra förmåga att ta små saker runt om i sin vardag, och se det roliga i det... därav får de material för en rolig historia.
"Gammal Hårdrockares" Berättelsen om Nina Persson är ett bra exempel på just detta:

"Natten den tjugosjunde augusti 1990 fyllde Nina femton år och blev medskyldig till mord. Det var aldrig planerat för hennes del. Det var som med allt annat i Ninas liv, det bara råkade bli så.

Sorken kom till hennes rum sent på natten, han krafsade lite lätt på hennes dörr och klev in. I sängen låg Nina och väntade. Täcket hade hon dragit åt sidan. Nina hade bara trosorna på sig. Sorken höll på att få kåtslag.

Ninas särade ben och tunna trosor var det sista som Sorken såg i detta livet. Sedan blixtrade det bara till. Sorken var den andra människan som Månkan skickade upp till Sankte Per. Första gången med hjälp av ett hagelgevär, denna gång med en slägghammare som hon hade placerat rakt i bakhuvudet på Sorken. Hon hade stått gömd bakom dörren och sänkte Sorken direkt när han tog första steget in i rummet. Sorkens andra steg tog han när han gick mot porten uppe hos Sankte Per.

Liksom alla andra onda galningar som har lämnat vår värld så blev han förvisad till den mindre och mer undanskymda köksingången där han fick genomgå en hårdare granskning. Om sådana människor som Sorken blir insläppta är det ingen som riktigt vet, men det sägs att folk som har återvänt från döden har sett både Hitler och Stalins namn på listorna i hobbyrummet över folk som är ansvariga för tömning och rengöring av latrintunnorna."
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback