Vi som aldrig varit lyckliga

Psykadeliska droger känns definitivt inte som något för mig. Jag självmedicinerar med alkohol för tillfället, men en fylla ger inte speciellt mycket längre det heller...

Testa en gång bara, det kanske räcker? Det har som sagt hjälpt mig, och jag tror det kan hjälpa många som är i liknande situationer.

Är för rädd för att flippa på psykadeliskt efter att ha sett alla salvia-videos...

Kan inte heller minnas senast jag kände mig lycklig... Har alltid varit ensam. Hade inga vänner som barn. Lekte alltid själv. Mobbad, utfryst. Från lågstadiet till gymnasiet. Jag har en enda vän kvar genom åren som är en så otrolig fin person men hon kan ju inte vara med mig hela tiden. Så besviken på en person som jag också trodde var en nära vän men hon kommer, som alla andra, med olika ursäkter varje gång jag vill ses. Ingen ringer mig och bjuder mig på fest eller att bara umgås. Jag får följa med på min sambos kompisars fester ibland men även där känner jag mig som det svarta fåret. Min sambo är inte världens snällaste heller för den delen... Kan inte lita på honom alls.

Den enda jag lever för är min dotter. Hade jag inte hon så hade jag förmodligen redan varit död. Nobody gives a shit before you die. Man lär sig detta med åren.

Kan inte heller riktigt minnas när jag var lycklig sist.

När något som potentiellt kan bringa lyckokänslor uppenbarar sig så är det alltid något som kommer i vägen och skiter sig.
Förväntar mig alltid det värsta och det är oftast vad som händer också.

Är verkligen trött på att finnas...

Salvia är sinnessjukt, det går inte att jämför med.
Annars så kan MDMA funka också, den är semipsykedelisk och har ett väldigt lätthanterligt rus.
Det är dina tankar om infekterar ditt liv, försök att sluta tänk sådär, dina tankar är en stor del av det kommande resultatet.

Fan vad jag känner igen mig. Inte ens om jag proppar skallen full med kemikalier är jag lycklig. Bara gjort det en handfull gånger under loppet av fyra år så är ingen brukare alls.

Fattar inte vart ni spån som rekommenderar psykedeliska och mdma kommer ifrån. Hur ska det hjälpa? Man är tillbaka på samma plats efter ruset ändå. Det enda som händer för mig under ett mdma-rus är att jag får tefatspupiller, har svårt att stå still första timmen sen förstärks alla sinnen bara ännu mer. Vilket inte direkt hjälper då jag inte kan fokusera för fem öre då, en sak i taget. Rörigt som det är annars.

Psykedeliska kommer jag inte röra, räcker med att jag röker numer för att jag ska börja nojja.

Så sjukt jävla avundsjuk på dessa som är så nöjda med så lite. Har allt jag vill ha och ändå kan jag inte känna glädje oavsett hur mycket jag försöker. De enda gångerna jag faktiskt känner att jag lever är om det spårar ur helt eller man är i en väldigt farlig situation. Tex. sekunderna innan ett slagsmål bryter ut älskar jag, stå och darra av adrenalin med tändaren i den knutna näven sen går det fort och man kommer tillbaka när man springer därifrån iprincip. Eller när efterfesten spårar ur helt och allting är ett jävla kaos, sjukt hög musik, folk som dansar skriker härjar. Grannen kommer och knackar..

Varför kan jag inte uppskatta normala saker, vara glad för det jag har?

Även om jag försökt tänka att det kommer gå vägen så har det inte det. Säkerligen det som påverkat mitt tankemönster. Alltid fel, alltid misslyckande, jämt blir det skit av det hela. Jag har inte alltid varit en person med negativ inställning, men efter en rad händelser, samtliga med dåligt resultat, tappar man tron.

Har noll livslust och det känns som ett mörkt moln av olycka förföljer mig.

Det finns många sätt att ta psykedeliska droger på. Man måste ta det under rätt omständigheter och av rätt anledning för att det ska ge något. Det är mycket man ska tänka på när man tar det i terapisyfte, det är inte bara att ta slänga i sig det och köra. Svaret på hur det kan hjälpa finner ni i länkarna.
Det talas ganska mycket om det inom forskningsvärlden nuförtiden. Har ni några följdfrågor så känn er fria att fråga.

http://www.wwlp.com/news/health/trea...tasy-one-story

http://www.svt.se/nyheter/varlden/ls...r-sluta-dricka

http://www.vetenskaphalsa.se/narkosm...-depressioner/

http://www.theguardian.com/science/2...eat-depression
Jag vet att du gör det. Det är allt det dåliga inom dig som ventileras ut, det är en del av terapin.
Läs gärna länkarna oavsett, det är viktig kunskap som har varit avgörande för mångas liv.
Det är dina tankar som är negativa, inte händelserna. Du har tappat tron på att bra saker kan hända, så du är totalt blind för att se saker ur en positiv synvinkel. Det finns alltid positiva saker att hämta ur en negativ händelse, sen om det alltid väger jämnvikt är det ingen garanti för, men vi vet faktiskt väldigt lite om det slutgiltiga resultatet av en händelse, så att bedömma om något är dåligt i ett så tidigt skede som när det precis hände kan jag ibland tycka är väldigt onödigt. Men jag fattar ju att alla inte kan tänka så, men det är så jag försöker tänka, även om det är jävligt svårt ibland.
Försök att gradvis förändra dina tankebanor, och försök att förstå vad källorna till dom negativa händelser kommer ifrån. Blir du ständigt dumpad? Ja, då är det uppenbarligen något fel på dig som du måste ändra på, gör då det innan du slänger dig in i ett nytt förhållande. Något i din miljö som du stör dig på? Trivs du i ditt boende?
Är människor dumma mot dig? Varför?
Jag vet att du inte kan ta till dig mycket av det jag säger, jag vet det för jag har själv varit i en liknande situation en gång i tiden. Det kan vara väldigt knepigt att ta sig ur det, men det går, det finns mycket hopp för de flesta.

Kan ju tillägga att brist på kunskap kan göra psykedeliska droger väldigt farliga. Så om man ska ge sig in på något sånt så ska man vara duktigt påläst, och helst så ska man ha med sig en erfaren person.

Jag trodde att jag hade känt lycka till dess jag tog cs. Då insåg jag att jag 1) inte var lycklig och 2) att jag inte tål cs.

Så nu är jag rätt less, bara. Tänker på de rubbade saker jag gjorde på cs och skäms över det samtidigt som jag inte riktigt förstår vad det är för mening med all skit om man inte kan vara så där befriad och glad.

Nej, jag pundar inte. Hade fått det utskrivet.