Olof Palme´s landsförräderi!?

Du lever i en såpbubbla, bolt. Dags att inse att ingen normalfuntad person tar Palme på allvar längre. Den demoniske landsförrädaren är och förblir en av de mest skamfulla figurer som falskeligen iklätt sig beteckningen svensk.

Gubbeliten, jag vet inte vad det är för obskyra klubbar som fyllt dig med lögner om Sveriges Främsta Landsfader Olof Palme, men det innebär inte att jag inte tycker synd om dig bara för det.

Han var inte Statsminister då! Statsministern och försvarsministern var centerpartister. Mellan 1976-1982 var det borgerliga regeringar. Men du kanske syftar på en judisk-bolsjevikisk konspiration där den f.d. anställde i den militära underrättelsetjänsten har spelat under täcket med Sovjetunionen?

"Gerry" var en australiensisk Labour-ledare.

När jag läste dina palme-citat så skrattade jag. Fan, den mannen hatade jag, men han hade åtminstone humor!!!

P.S. jag hatade nog Palme av helt andra orsaker än dig!

Det sätt du uttrycker dig på avslöjar att du är ironisk. Ironi går inte fram så bra över nätet som du märker.

Palme var onekligen en person som skilde sig i stil och etik från andra politiska ledare. Några har talar om hans retorik, som andra betraktar som elak och illasinnad. Ja, han kunde konsten att trycka ner folk i skorna. Detta är en retorisk konst även om det gynnar den elake. Någon sade att han gav sig på Torbjörn Fälldin, som saknade samma retoriska förmåga. Det har ni fått om bakfoten. Jag kan bara berätta en anekdot. Palme hade klandrat Fälldin för de borgerligas beteende mot pensionärerna. Fälldin nöjde sig med att säga på sin bondaktiga sätt (han kunde inte ens uttala namnet Olof): "Hör du Olo Palme! Menar du att jag skulle vara så elak att jag skulle vilja ta pensionen från min gamla far?" Där hade Fälldin en retorik poäng mot en sådan som den märkvärdige Olo Palme. Att Palme förlorade två val kan det inte vara så betydelselöst. Och jag glömmer inte med vilken ilska han tog emot beskedet om valförlusten i TV. I stället för att elegant gratulera motståndarna, vände han ryggen, full av ilska, och försvann. Sådan var hans beteende. Palme var en maktmänniska som inte tålde att någon sade emot eller hade en annan åsikt. Harry Schein berättar i sina memoarer att han slog racket mot golvet när han förlorade i tennis. Jag har egna erfarenheter och pålitliga vittnesmål om hans översittarkaraktär. Det var några som inte stod ut med honom och försvann från SAPs kansli (jag har visserligen namn). Han blev förbannad om han fick läsa ett brev med kritik mot honom och han hämnades på ett fult sätt i något fall. Han kunde frysa ut partikamrater som förtjänade respekt och uppskattning. Och han tålde inte att någon bedrev en ideologisk utbildningsverksamhet. Jan Lindhagen blev ett bl a offer för detta och skrev en artikel om Palme i Aftonbladet som kommit i glömska, därför att den publicerades några dagar före mordet. Mordet skyddade också hans rykte, som var på väg nedåt. Han hade inte gått till historien med så stor uppskattning om han hade fått leva.
Palme var mycket kritisk mot diktaturer, men han hade goda vänner i Sovjetunionen och hans försvar av Castroregimen var markant. En diplomatisk och intelligent Pierre Schori (vars sympatier åt kommunisthåll var ganska tydliga) hade stort inflytande. Det var Schori, som gjort sin karriär å partiet vägnar i Latinamerika, som förmedlade vänskapen med Castro. Schori hade en spansk god vän som var kommunist och följde med Palme som tolk. Denne spanske tolk och översättare var ett rötägg i den spanska immigrationen, där en kommunistgrupp infiltrerade Stockholms arbetarekommun och manipulerade. De spanska kommunisterna bildade en invandrarförening och mjölkade bidrag som utnyttjades i kommunistisk syfte. När Schori blev kabinettsekreterare såg han till att den spanske kommunisten fick tjänsten som översättare och tolk, i motsättning mot andra två kandidater som tjänstemännen hade föreslagit och som var mer kompetenta till tjänsten. Schori tvingade dem att acceptera sin kommunistvän. Det ledde till problem inom försvarsdepartementet, som ibland hade kontakt med försvaret i Spanien och behövde språkhjälp. Situationen löstes genom att militärerna övergick till engelska som kommunikationsspråk, för att undvika Schoris vän. Detta ingick i Palmes närmaste krets. Han tyckte illa om någon spansk socialdemokrat, men denne kommunist var "hans bästa vän" såsom det stod under en bild i Aftonbladet.
Palmemordet är en gåta. Det låter som om det har funnits intresse i att inte rota i sanningen. Han skulle ha åkt till Sovjetunionen en kort tid efter mordets datum. Han hade en god vän där och Gorbatjov var på väg, även om man inte visste vad han skulle komma at betyda för Sovjetunionen. Huruvida CIA eller någon från USA var inblandade i mordet har man inte undersökt, trots att de fanns ett indicium. Sannolikt är dock att någon inom Stockholms polisen hade med saken att göra. Det fann en "österlänning" som spred hatflygblad med fula karikatyrer på Palme i offentliga tillställningar.
Palme hade någon gång uttalat sig mot någon kommunistregim. Schori hörde man aldrig framföra någon sådan kritik före Palmemordet. Därefter fick man höra honom i Sergelstorget hålla ett tal mot Sovjetkommunismen. Det kunde tolkas som en gardering, efter det som hade hänt med Palme. Schoris kritiska inställning mot USA är värdefull. Att inte gilla Sovjet förpliktar ingen sund människa att ställa sig positivt gentemot USA. Lika goda kålsupare ska inte behandlas med "antingen-eller principen", såsom det blivit gängse i den politiska atmosfären vi får andas. Palme blev omtyckt av vänstern, när han promenerade med Vietnams ambassadör och tog avstånd från USAs krig. Att hans sympatier låg åt kommuniskthållet är det enda som kan gissas på sannolika skäl. IB-affären skapar ändå lite förvirring. Det finns säker flera än Schori och Jan Guillou som kan detaljer som de håller för sig själva. Att sanningen aldrig kommer fram kan ha två motsatta grunder. Från USAs håll torde inte finnas något intresse och från de inblandade från kommunist håll kan det finnas detaljer som man inte vill vädra heller. Man ska inte hålla med vare sej kommunisterna eller USA, men just därför kan man tycka att inblandningen har både med den ena och den andra att göra.

På Palmes tid visste folk inte effekterna av massinvandring och mångkultur. Då handlade politiken mest om samhällsekonomisk ideologi. Det är nu senaste 10-15(?) åren som samhällseffekterna av massinvandringen börjar bli överväldigande och det inte går att blunda för.

Det var Olof Palme☭ (alltså en Socialdemokrat) som 1975 fattade beslutet på att Sverige skulle bli en mångkultur och ha massinvandring. Sen har de övriga partierna hakat på och inte vågat kritisera då Socialdemokraterna☭ anklagar alla för "rasism" och "nazism" som inte håller med dem.
Mer fördjupande och bakomliggande uppgifter:

• SOVJETISKT INFLYTANDE I SVERIGE: Om Sveriges väg utför

PI -> Politiker

Strix/Mod

Tydningar av vad överklass är var inte nåt som Palme var särskilt framstående i. Men hans attityd passade ändå en överklass i den mån man har tro på allmänhetens och rikets bästa som kriterier for vem som bör få vara av överklass. För det var nog inte han som ansåg att man inte ska anta sej ha att vara förmer för det att man har framstående attityder och potentialer!

Andra tyder sej som hög klass så länge dom fejkar att dom kan det! Palme bevisade att han kan det, genom att tydliggöra anledningar till att saker går fel. Jag är ingen expert på Palme, men jag vet att han ärligen såg till att nita såna som verkligen inte ansåg värdet i hög klass vara ungefär, eller bland annat, detta; Potential till allmännytta ska komma till sin rätt och inte anses vara tillstått som ett slags svepskäl för att se sej som förmer än att man nånsin behöver värna för bättre saker än sej själv!

Så här enkelt är det ändå inte. Palme kunde sätta mycket bestämda gränser mot missbrukad invandring. Redan då han mot sin egen övertygelse men med hänsyn till opinionen körde ut flertalet romer bland illegala invandrare visade han vilka gränser han var beredd att försvara i nationens intresse.
Någon kommunistvän var han definitivt inte men kunde ändå beundra frihetskampen hos kuvade folk i sådan form. Socialismen är ändå något ordnat och ofta enda möjliga form för kamp mot anonym övermakt om inte en Gandhi, King eller Mandela finns att tillgå.
Även GRU kunde på detta vis se kommunismen med milt överseende och gillade säkert Palme. När Palme visade solidaritet också med ANC hotades dock brittiska överklassintressena gemensamma med intelligentiorna både i öst och väst att bli avslöjade. Tredje världskriget kunde då inte heller avslutas på eliternas villkor så som man i hemlighet eftersträvat ända sedan Westfaliska fredens misslyckande.
Att GRU gått bakom ryggen också på eget folk och folkvalda precis som Natokramarna i Sverige för att tillsammans konspirera om fred över huvudet på nationer och demokratier och därför obstruerade mot Alvas och Palmes nedrustningsförslag var det nog bara Guillou som räknade ut och förstod att utnyttja för sin hämnd mot just Palme. Fortfarande har han ett avgörande inflytande över Säpo och psykstyrets opinionskontroll som tystar ner allt om förhållande till främmande makt. Förhållandena återspeglas fortfarande i migrationsfrågan.

Det du sysslar med kallas revision av verkligheten. Att han utvisade en handfull romer, men släppte in hela Syd-Amerikas kommunistslödder det skriver du inte.