Citat:
Ursprungligen postat av
Bergakungen
Det är en rimlig analys. Nationalism och främlingsfientlighet (eller, isolationism) är i sig inte nödvändigtvis krigsframkallande, men de är utmärkta att använda som argument för att föra krig. I stort sett alla moderna casus belli har byggt på att kriget legitimeras av försvar mot en inbillad eller skapad fiende, och ju mer inskränkt och snäv utblicken är, ju lättare kan detta ske.
Man bör också tänka på att i den moderna västvärlden behöver inte konflikter vara militära för att vara förödande.
Citat:
Ursprungligen postat av
Powergirl
Håller med dig fullständigt men är inte helt säker på att vissa varken förstår eller vill förstå vad du skriver.
Att erkänna att man (läs SD) har en snäv utblick mot omvärlden är i sig ett understatement och där går också gränsen för vad vissa kan ta till sig.
Intressant nog finns det forskning som tyder på det rakt motsatta. Inom
demokratisk fredsteori anses det finnas ett starkt stöd för att demokratier sällan eller aldrig hamnar i krig med varandra. det finns ett rätt betydande empiriskt stöd detta påstående. Så om vi tar DPTs konstaterandes för givna, så är frågan inom vilket system som demokrati bäst skapas och vidmakthålls.
Är det:
1) inom stora mångnationella enheter av EU-typ eller imperietyp som det historiskt har visat sig vara mest framgångsrikt att skapa och vidmakthålla demokrati?
2) inom nationalstater med någorlunda homogen befolkning, eller med några olika befolkningar som hålls samman av olika förbundstraktater, som man mest framgångsrikt har skapat och vidmakthållit demokrati?
Allt vi vet tyder på att det är en kraftig övervikt för alternativ 2. Nationell sammanhållning, ömsesidig tillit, tycks vara det enskilt viktigaste för att åstadkomma och vidmakthålla demokrati. Vi kan se några exempel på detta: Tjeckien och Slovakien, Slovenien, Polen. Vi har också tydliga exempel på motsatsen: Nordirland, Baskien och Jugoslavien.
Det förvånar verkligen att Bildt med sina personliga erfarenheter väljer bort de viktigaste förklaringarna till det Jugoslaviska krigen. Det var inte närvaron av nationalism som ledde till krig, utan undertryckandet av nationalism från en totalitär mångetnisk stat. Hade det inte funnits en multietnisk, kanske till och med imperialistisk, agenda hos regimen i Belgrad så hade Jugoslavien kanske kunnat splittras fredligt. Det gick med Slovenien, som hade Kroatien mellan sig och Belgrad, och det gick så gott som med Makedonien. Det Tjeckoslovakiska fallet visar också på att i frånvaron av multietniskt politiskt tryck, så delar områden upp sig fredligt efter nationell tillhörighet. Detta mönster ser vi också i stora delar av resten av världen.
Så, Bildt borde egentligen driva frågan om hur nationerna skall bevara och utveckla sin självständighet, så att de kan förbli demokratiska och utveckla förtroendefulla och jämlika samarbeten mellan sig - utan en överstatlig politisk överbyggnad som har stora demokratiska brister.