Kan man övervinna psykos med psykisk kämpande?

igår kväll gjorde jag ett stort framsteg! mina röster vrålade, men jag bara tog en stesolid, la mig i sängen, släckte lampan, satte på hög musik och gjorde mindfulnessövningar. jag accepterade att rösterna fanns där, jag ignorerade, jag skadade mig inte och jag flippade inte ur.

Sjukt otroligt bra! Riktigt roligt att höra att du gör en så bra framgång! Det hade du inte kunnat göra om du inte var stark inom dig, och jag kan men en gång säga att du är en stark person och jag vet att du kan klara dig igenom detta !

Roligt att det funkar bra för dig! Må väl!

Mvh

tack! jag har jättebra stöd och en superbra psykolog på behandlingshemmet jag bor på. idag fick jag i hemuppgift att observera "udda tankar" (kort och gott vanföreställningar), så det är nästa steg då dessa fortfarande kan skrämma skiten ur mig. igår fick jag till exempel för mig att det kom gas från duschen när jag stod med schampo i hela håret. duschade klart ändå, men var rädd i flera timmar efteråt.

Den här frågeställningen är mycket intressant och borde diskuteras mer.
Jag har själv haft två ordentliga psykoser av paranoid karaktär.Den första slog till i början av 2008 och varade några månader. Var sedan helt symptomfri till sommaren 2011. Då ballade jag ur fullständigt och blev intagen enligt LPT. Eftersom jag då under den mest akuta fasen var helt övertygad om att alla, precis alla, dvs även vårdpersonalen på avdelningen var inblandade i den konspiration som jag trodde mig vara föremål för så kom jag till följande slutsats: "De gör allt för att framställa mig som psykotisk för att ha medel att hålla mig inlåst och kontrollera mitt liv. Alltså måste jag bete mig på ett sätt som de uppfattar som icke-psykotisk." Så dagarna där spelade jag ett spel. Ett "mind game" uppfattade jag det som. Gjorde allt för att uppträda på ett vis som de skulle uppfatta som normalt, även om jag i mitt sinne var helt världsfrånvänd. Blev så utskriven, trots att symptomen var lika starka (men jag visade dem inte, det var ju en del av "spelet".)

Jag tror fortfarande, mer eller mindre att det jag upplevt var sant, men jag har kommit till den slutsatsen att det finns två alternativ:
1) "Erkänna att jag har dessa föreställningar och bli föremål för behandling, som jag vet inte kommer leda till något gott"
2) Förlika sig med mitt öde. Det kanske är så att jag är kontrollerad, bevakad, observerad i allt jag gör (vilket jag rationellt sett naturligtvis kan tycka vara osannolikare än motsatsen), men då får det väl vara så då!

Att leva livet som om att det inte är på det viset, att förhålla sig till förutsättningarna har för mig blivit det bästa alternativet av två onda.

Till och med kan jag idag tycka att hela situationen har förlänt mig något, på ett nästan andligt plan.
Jag vet inte vad som är verkligt eller vad verkligheten ens är. Och det gör ju faktiskt ingen. Det har bidragit till en ödmjukhet inför hela tillvaron som jag saknade förut.

John Nash känner ni kanske till, den Nobelprisbelönade matematikern som filmen "A beautiful Mind" är baserad på har jag läst (minns inte var) har hanterat sin psykotiska ådra på nåt liknande sätt.

Men det är klart, det finns ju naturligtvis grader av allvar i sjukdomsbilden. Jag menar inte att alla schizofrena foliehattar kan resonera sig fram till ett normalt liv istf att ta mediciner. Men det kan funka, om man har disposition för det.

Mitt svar på din fråga haft röst hallucinationer medesinen jag fick Hadde ingen efekt så de jag fick göra va att lära mej leva me de de man ska veta är att man lär sej me tiden, men efter 7 år och beskedet att de är obotligt då ruttna jag sket i medesinen tog ett tag stans utsättningar både fysiskt och psykiskt tog sin tid men sen börja allt stabiliseras symtomen avtog och man vart som hel igen....just de fysiska va kraftig ångest,få tillbaka känseln i tarmar, lungor m.m hjärnan va öm och avdomnad. Man märker inget under pågående medesinering .de enda man märker är biverkningar, men när medesinen gått ur kroppen då märker man vilket häxkok dom gett en. Läste idag om utsättningar och biverkningar generellt gällande antipsykos medesin...leverskador,hjärtflimmer,hjärtstillestån d,nevråser osv, till saken helt livsfarligt gått medesinerad i 7 år innan jag sket i de status idag stabiliserad normaliserad och symtomfri
Men enligt va man läste så har man väll fått varenda organ i kroppen försvagat eller försämrat,, sen läste jag om att de förekommer dubbelmoral kring dessa medesiner ungefär som att dom lurar på dej skiten utan att bry sej om komplikationer och andra på följder som kan uppstå till följd av medesinen, de man ska ha i åtanke är att Långbro sjukhus tiden och beckomberga är psykiatrins mästerverk glöm inte de du är hjärnan kroppen ditt redskap man kan ju tro att dom ska bota värsta grejen enligt egen erfarenhet så är vila och typ själv läkning mer bot än deras krux delux må bäst

its you're own tinkling that becomes you're own tinkebiletys, i had a real funktionell psykos a real psykos i had it fore 8 years i never lost my reality but it al tuck place in the reality psychical and psychological like in a symbioses noting was un logical but it was over natural ..a real psykoses salwd it in 8 years no sulution was of inportens of reality but fore the real psykoses speaking woicses that under stud or els i wulden of finished the task it was like 1 symtom with 100 faktors and a 1000 skills i had to prov my self in a good way not by doing enyting crazy i past whid my good ness and my will to never giv upp my will to help and cose good tings, but it al starts whid that i was a nobody. if i say I'm born to be bad in heaven dus that say anything they are tired of idiots they skru there heads we have illustrated knowledge of the posebiliety of kinds like this has happened before and still do, if they can speak they can understand i can only prov my suxess whid my normal existens of today i still have my voices like normal dialogs, i can't speak fore udders psykoses a voice told me in my sleep problems is posebilitys in the dream world you will find al the awnsers..... take care

Jo, men i ditt fall så gör du ju det som gör dagens normala psykvård så ointressant, man fokuserar på behavorism och patientens svar på frågor. Man glömmer helt den andliga dimensionen. Och då var och är du ju botad. Det här förklarar ju en del om intelligens och adaptionsförmåga också.