Jag är ganska tjock och ful. Har alltid varit bland dom sämsta på fysiska aktiviteter. Under idrottslektionerna brukade jag sitta och titta på med tjejerna i klassen. Tyckte det var så tråkigt. Killarna brukade mobba mig för mina chipstuttar, trycka ner mig, håna mig osv.
Jag fick senare i livet revansch. Jag blev feminist och stod upp för kvinnor.
Idag lider jag av detta förtryck jag fick uppleva under min uppväxt.
Eftersom killarna var så högljudda och sprang runt och mobbades under min skoltid var jag väldigt påverkad psykiskt och mådde dåligt av all mobbning. Mina skolresultat blev väldligt lidande pga det här. Tänk er själva att varje dag få höra att ni har chipstuttar och att ni är ful och fet.
Inte så konstigt att det gick åt helvete. Sen ser man ett tydligt tecken hur detta förtryck satt sina spår.
Idag lever jag mestadels på chips, jag rör inte på mig alls eftersom detta är så starkt intryckt i mig som person. Nu är jag liksom en tjockis som äter chips. Fick höra detta så mycket när jag växte upp, att du är tjock, du är fet, att det liksom är det enda jag tror att jag kan vara.
Jag ser unga män med hälsosamma kroppar, atletiska, självsäkra, stöddiga.
Och sen har vi mig, fet, tjock, med chipstuttar. Om samhället bara hade funnits där för såna som mig, sett detta förtryck av lite mulligare personer. Förändrat sig och anpassat sig mer efter mig och mina behov.
Då idag hade jag varit lika vältränad som alla andra. Men mitt öde är att vara fet och tjock pga det fötryck jag fick uppleva ifrån patriarkatet.
Jag fick senare i livet revansch. Jag blev feminist och stod upp för kvinnor.
Idag lider jag av detta förtryck jag fick uppleva under min uppväxt.
Eftersom killarna var så högljudda och sprang runt och mobbades under min skoltid var jag väldigt påverkad psykiskt och mådde dåligt av all mobbning. Mina skolresultat blev väldligt lidande pga det här. Tänk er själva att varje dag få höra att ni har chipstuttar och att ni är ful och fet.
Inte så konstigt att det gick åt helvete. Sen ser man ett tydligt tecken hur detta förtryck satt sina spår.
Idag lever jag mestadels på chips, jag rör inte på mig alls eftersom detta är så starkt intryckt i mig som person. Nu är jag liksom en tjockis som äter chips. Fick höra detta så mycket när jag växte upp, att du är tjock, du är fet, att det liksom är det enda jag tror att jag kan vara.
Jag ser unga män med hälsosamma kroppar, atletiska, självsäkra, stöddiga.
Och sen har vi mig, fet, tjock, med chipstuttar. Om samhället bara hade funnits där för såna som mig, sett detta förtryck av lite mulligare personer. Förändrat sig och anpassat sig mer efter mig och mina behov.
Då idag hade jag varit lika vältränad som alla andra. Men mitt öde är att vara fet och tjock pga det fötryck jag fick uppleva ifrån patriarkatet.