Hej VVC, såg att du var avstängd men tillbaka om 2 dagar! Så tänkte skriva lite i din tråd ändå.
Jag fick psykos av vad läkaren säger är amfetamin, långvarigt cannabismissbruk och stress. Började för mig med extrema panikattacker i ca 1- 1,5 år innan den bröt ut sen. Haft mkt ångest sen innan (typ alltid och deprimerad), men denna ångesten var något utöver det tidigare alltså.
Min värld såg också lite psykedelisk ut, som du säger. Skulle kunna beskriva det som dimma ibland (typ dålig syn och uppmärksamhet), och allting ångade lite. Som över asfalt en varm sommardag. Fick meddelanden från TV och youtube som jag totalt missbrukade pågrund av det här. Var ju jävligt viktigt etc. Trodde jag var..... Allt möjligt. Från inlåst i en bur, till mäktig spirituell ledare/lärare/elev, återfödd här. På natten hängde allt med i drömmarna. Trodde också att folk sa egentligen helt andra saker än dom gjorde... Typ random ord bara som triggade mig och fick mig att se samband och tolka in kommunikation utifrån in i min värld som handlade om helt andra saker än vad som egentligen pågick i verkligheten. Men den inre världen är ju så verklig och under psykos är den så extremt sabbad och man tror att det som händer i skallen = händer ute i den fysiska verkligheten. Man (eller iaf jag) kunde inte lägga en tanke eller en känsla åt sidan direkt.
Tror som någon skrev också att folk vet ej vad dom ska säga/göra så de råkar lätt göra grejer som spär på.
Försök att inte vara rädd. Alltså: gör så många saker som faktiskt lugnar dig som möjligt. En kopp te, lite god mat? Försök ge dig själv så många ärliga pauser från tankarna som möjligt. Jag älskar ju att bada så i brist på badkar tog jag ändå långa varma duschar ofta och det var lugnande. Även om jag inte kunde använda schampo eller tvålar pga kemikalier och cancerrisken. I efterhand har jag önskat att jag blivit vårdad någonstans. Jag sökte aldrig pga paranoid (och trodde det skulle förstöra för mig) utan låg hemma och svalt istället för att jag trodde äta var en synd och att man kunde överleva utan att äta och att vissa folk faktiskt gjorde så. Vanligt är visst att man tror maten är förgiftad på något sätt också.
Hur ser det ut för dig? Äter du? Vad har du för andra symtom? Hur har det gått för dig???
Om du får svårt att klara dig, sök till vården för fan. Det är inte ett så allvarligt steg som det kanske känns som. Men försök kolla över dina vanor och rutiner, är det saker som inte funkar som förut där kan det vara indikationer på att du behöver hjälp.
Efter ca åtta månader kom jag ur det, utan medicin. Jag började öva mindfulness men gjorde det för jag trodde jag var tvungen att bli upplyst, att jag valt vissa vägar, att jag kommit för långt i min själsliga utveckling att detta inte gick att undvika. Detta är svårt att tänka tillbaka på för det var/är så verkligt. Men är glad över att jag börjar friskna till mer och mer för varje dag, oavsett vad som var verkligt eller inte. Det hjälpte mig iaf, när jag upptäckte en gång att jag gjorde det för min egen avslappnings skull, och välmående och inte för att jag var special.
Ska ta blodprover för att kolla vitamin-nivåerna snart. Kan råda dig till det samma. Både D- & B-vitaminbrist kan påverka den psykiska hälsan starkt. Läste en artikel (minns ej vart) för inte så länge sen om att schizofrena i mkt stor utsträckning hade grav D-vitaminbrist. Kroppen (och hjärnan som en del av den) är under stor påfrestning vid psykos och så är det bara. Det tillståndet ska man inte vara i. Det är fan sjukt påfrestande. Aldrig mått så dåligt förut. Rädslan var liksom........ sinnessjukt övermäktig. Om man träffar någon kunnig som kan möta folk som är i dom tillstånden tror jag ev man kan få lite lindring från sin ångest och rädsla. Plus såklart behandling av någon form som fungerar!
Min läkare sa att det är ganska vanligt och drabbar många människor