Mäns reproduktiva rättigheter

En tråd om svensk reproduktionspolitik från ett manlighetsperspektiv. Fortplantning alltså.

Människan har som bekant sexuell fortplantning. Det kvinnliga och feministiska perspektivet är väl känt; kvinnans rätt till abort, rätt att vara vårdnadshavare för de barn hon föder, osv. Detta är inte trådens ämne. Trådens ämne handlar istället om den andra, mindre kända, sidan av samma fråga: det krävs nämligen även en man för att en kvinna ska kunna fortplanta sig. Vilka rättigheter har en man inom detta område, eller har män inga rättigheter alls? Diskutera!

En historisk tilbakablick. Förr i tiden så blev kvinnor gravida när de knullade med män. Så är det inte längre. Förr i tiden så var kvinnor tvunga att gifta sig när de blev gravida. Så är det inte längre. Förr i tiden så hade män stor makt över sina fruar och barn. Så är det inte längre.

Idag så finns det kondomer, p-piller osv. vilket gjort sex till en aktivitet som sällan handlar om fortplanting. Det är bra ur ett manlighetsperspektiv, anser jag, för män vill ofta knulla och ganska sällan fortplanta sig.

Men om en man knullar, och kvinnan han knullar med råkar bli gravid, och han inte vill fortplanta sig med denna kvinna, vilka rättigheter har man då? Inga alls. Kvinnan har all makt att besluta om mannen ska bli pappa eller inte. Det är inte bra ur ett manlighetsperspektiv, anser jag.

Om en man knullar, och han vill att kvinnan han knullar med ska bli gravid, men kvinnan inte vill bli gravid och p.g.a. det äter p-piller, vilka rättigheter har man då? Inga alls. Det är bra ur ett manlighetsperspektiv, anser jag, för män ska inte ha rätten att tvinga kvinnor att bli mammor.

Så vilka rättigheter har en man som knullat med en kvinna som blivit gravid och valt att inte göra abort?

Han har rätt, eller i alla fall hyfsade möjligheter, att bli erkänd som biologisk pappa till barnet.

Den biologiska pappan har dock ingen rätt att få delta i vården av sitt barn.

Men pappan har en skyldighet att betala pengar till mamman varje månad.

Frågor: Hur ser maktbalansen ut mellan man och kvinna? Är den rimlig? Bör mäns reproduktiva rättigheter utökas? Har ett manlighetsperspektiv och ett jämställdhetsperspektiv genensamma intressen med kvinnliga feminister som huvudsaklig fiende?

Män har makt över att inte ge sitt dna, och därmed inte heller erkänna faderskap.

Nej, om du vägrar så kommer polisen att tvinga dig att lämna DNA.

Ja fast nu är det ju så att det är kvinnan som blir gravid och hon har ju rätt att bestämma över sin egen kropp ( eller är du en grottmänniska som inte tycker det ). Din fråga känns lite konstruerad och inte ett riktigt problem .

Det är riktigt riktigt sinnessjukt att ett land som klappar sig på ryggen för hur jämställt det är, förvisso bara "feministiskt jämställt" vilket inte är någon jämställdhet alls för alla som är pålästa och kunniga om sann jämställdhet iof men att vi inte har obligatoriska faderskapstest.

Kanske lite arrogant att citera sig själv men tror det skeppet seglat för mig för ett tag sen ändå så fuck it :


Det är få saker som kan göras eftersom kvinnan självklart ska bestämma över sin kropp men detta är en sån löjligt enkel sak som kostar ca 100 kr per barn som bara skulle ha införts för 30 år sen om inte kvinnoperspektivet skulle trumfa barn och pappaperspektivet jämt och alltid.

Mäns rättigheter? Ja dom finns inte eftersom vårt perspektiv på jämställdhet är totalt korrumperat och sjukligt eftersom vi bor i feminismens Nordkorea.

Den biologiska pappan har dock ingen rätt att få delta i vården av sitt bar

har inte detta ältats nog?
Han har väl rätt? Blir han bevisad som biologisk fader så har han väl klarar möjligheter få delad vårdnad eller ansöka om enskild vårdnad.

Och mer on T:

Vår reproduktion är inte försedd med två volymknappar där man exakt på mm kan ställa in "rättvisa"
mellan fader och moder.
Tredje part är involverad och har också rättigheter och framför allt rejäla behov som kräver omedelbart "hands on" praktiskt omsorg och kärlek. (som pappor klarar, det är inte frågan, men de måste även vara beredda mentalt, kvinnor har ofta 9 månaders försprång.)
Den praktiska verkligheten ser ut som den gör. Nya liv växer i kvinnors kroppar, inte i mäns.
Mäns faderskap kommer därför alltid behöva bevisas, till skillnad från mödrars.

Man kan jobba på att göra det lättare för bevisade pappor, som klart visar att de vill bli aktiva fäder, att omgående få delad vårdnad och det ansvar det innebär. Och man kan göra det enklare bevisa faderskap utan att mödrar kan lägga sig i.

Vilket skulle jag tro är på g. men sker nog i små försiktiga etapper, eftersom man måste se till att
tredje part inte kommer i kläm.

Som det ser ut i vårt samhälle så är individens rättigheter det viktiga; kvinnan har rätt till sin egen kropp.
Naturligtvis har även ts rätt till sin kropp, eftersom ts är en tänkande människa så är inte svårare än att ha skyddad sex, fungerar inte detta är det bara att vända byxorna bak-och-fram.

Tror jag tar och håller med Burros.

I en enda handvändning skulle den stora ojämlikheten att få klargjort om/att man är far till sitt barn kunna ordnas.
Tror inte att det är stora kostnader involverade, bara ett ointresse från statens sida.

Många blivande föräldrar är ogifta idag, och att då mannen måste "erkänna faderskapet" och att kvinnan ska "godkänna" honom som far känns som det hörde hemma på 1800-talet. Detta skall alltså göras utan att man helt vet säkert att det är fallet.
Egentligen borde det inte spela någon roll ifall man är gift eller ej heller, eftersom det faktum att man är gifta inte på något sätt hindrar varken män eller kvinnor att vara otrogna.

Detta berör inte de flesta av dina andra frågeställningar, men jag tycker det är en mycket stor ojämlikhet.

Om det sen är 5% eller 1% som drabbas spelar absolut ingen roll. Ingen nybliven mor skulle acceptera att man rullade iväg det lilla knytet till en sovsal och det var 1 på 100 att fel barn kommer tillbaka.

Män har rätten att använda kondom om de inte vill att kvinnan skall bli gravid. Annars är det bara att gilla läget!

Män bör ha samma rätt som kvinnan att få vara förälder till sina barn.

Det är så det är, men inte så det bör vara, sett från ett progressivt mansperspektiv. Fortfarande idag så verkar kvinnor och feminister tro att allt endast handlar om att få knulla för män. men om du läser mina frågeställningar, handlar samtliga om rätten att få knulla? Eller huvudsakligen om andra frågor?
Burros och FyPharao har rätt i att obligatoriskt faderskapstest (dna-test) vore en billig och enkel lösning, att nuvarande förfarande andas 1800-tal, och att nuvarande förfarande antagligen inte kommer att ändras eftersom kvinnor och feminister inte vill se några förändringar.

Dna-test löser dock bara frågan om faderskap. Behövs även en förändring som betydligt förenklar mäns rättigheter och möjligheter att vårda sina egna barn. Även detta andas 1800-tal. Lagen baseras nämligen på detta perspektiv: Pappa är mammas plånbok. Mamma vårdar barnen.

Nej, en biologisk pappa har ingen rättighet att få vårda sitt barn. Däremot så har han en möjlighet att få delad vårdnad genom att processa frågan i rättegångar. Varför inte införa en enkel förändring av lagstiftning som ger pappa pch mamma automatisk delad vårdnad? Rättigheter och möjligheter är två olika saker, särskilt när möjlgheten är långt från 100 % säker.

Varför ska vi prata om tredjepart, d.v.s barnet när mansfrågor diskuteras? När feministiska frågor diskuteras så har ju barnet ingen som helst plats i diskussionen. Se t.ex. diskussionen om mödrars rätt att mörda sina barn där de kvinnliga feministerna varit ointresserade av att diskutera frågan från barnets perspektiv.

Vad tyder på att det är på G? Jag ser inga som helst sådana tecken ...