Vad gör Stig-Helmer i "Sällskapsresan" för fel i det sociala spelet?

Fast Ole är väl också lite av en tönt faktiskt, han är väldig lik Stig-Helmer egentligen.

Ingen älskar är väl att ta i men annars mycket bra inlägg.

Det allas våra Stig-Helmer saknar är ju stake. Han är harmlös, en person som inte hävdar sig (och inte behöver, han är trygg i sig själv!). Inget fel på honom och de vänner han och likasinnade får lär vara länge.

Tror dock få, män och kvinnor, ger verklighetens S-H en chans. Jag tror dock att de som har liknande drag ofta inte är lika trygga i sig själva dom vår hjälte.

Kände faktiskt en person som var ungefär som Stig-Helmer. Harmlös, snäll och avslappnad utan behov av att hävda sig. Vi andra fattade aldrig riktigt vad tjejerna gick igång på när det gällde honom.

Men han hade en charm och en personlig utstrålning som var attraktiv för tjejerna.

Han var en klar motvikt till alla självhävdande macho-män som alltid skulle visa sig på styva linan. Och det var detta de uppskattade hos honom.

Samtidigt var den här killen ganska stor och kraftig, och ingen man kände för att bråka med i första taget. Trots sitt lugn och sin självdistans, så kunde han bli riktigt förbannad och ta för sig då det verkligen gällde - lite som tjuren Ferdinand.

Kvinnor vill i grunden ha goda och snälla män, men de har någon sorts storhetsvansinne när det gäller att kunna förändra de dåliga männen, det är därför de ofta söker sig till skitstövlarna tyvärr.

Ole är också en tönt, men han är självsäker, utåtriktad och charmig. Hans framgång med brudarna i filmen är det ingen som ifrågasätter.

Som många har konstaterat så är ju S-H en härlig typ som man gillar och inte nödvändigtvis vill ändra på. Men man kanske inte skulle vilja vara honom rakt av så därför:

Jag skulle ändra på hans kroppsspråk framför allt. Kroppsspråket är A och O när det gäller att verka självsäker (självsäker på ett positivt sätt menar jag då). S-H har dålig hållning och gör små försynta rörelser. Han sitter t.ex. inte med armbågarna på bordet utan har dem hängande ner eller tätt intill sig liksom. Han tar ingen plats!

Sedan skulle man förstås ändra på frisyren och kläderna. Man kan ha "helt ok" kläder på sig, men har man en mesig utstrålning så är det inte tillräckligt. Då måste man kompensera det med riktigt snygga kläder.

Vad gäller personligheten i sig vet jag faktiskt inte om han behöver ändra på så mycket för att "lyckas socialt". Möjligtvis skulle han kunna stå ännu mer för den han är och sina hobbys. Han är ju en blyg och tyst typ vilket ligger honom i fatet, men det gör honom inte omöjlig att umgås med. Han visar ibland tendenser till att ha kul humor, men den kommer fram lite för sällan.

Tafatthet, håglöshet, bristande energi och initiativ, enorm avsaknad av passion.

Snöar man in sig blir man sån.

Sociala problem är väldigt sällan något annat än ytliga symptom av djupare problem.
Alltihop går djupare. Det folk kallar personlighet är lika ytligt, tillfälligt och formbart som skinnet vi vandrar runt i.

Men frågan är om Stig-Helmer och hans likar ens är intresserade av det sociala spelet... och varför folk tycker att det är något fel med att inte vara det.

Det sociala spelet är inte mycket annat än ett tidsfördriv för mänskligt boskap.

Kan du skriva lite mer, hur då snöar in sig?
Vad för typ av problem är de djupare?

Varför skulle Stig H inte vara intresserad av sociala spelet? Varför ses detta som annorlunda?

http://www.slangopedia.se/ordlista/?ord=sn%F6a

http://sv.wiktionary.org/wiki/sn%C3%B6a_in

Duger det?


Ja, det beror ju på vem man frågar. Definitioner. Enligt DSM är ju precis allt problem, ingen är frisk i dagens psykologi... och jag kan hålla med att det stämmer för det mesta.

För att ge ett mer ordentligt, dock generellt, svar:
Beteenden kommer inte från ingenstans. Det finns alltid en baktanke eller en instinktiv reaktion som med tiden etablerar en vana. Oftast det senare, folk tänker inte aktivt själva så mycket som folk tror.

Håglöshet, ängslighet, underkastelse, osv. Alltihop är bara reaktioner, ett inlärt beteende för att slippa aktivt hantera omständigheter.
Traumatiska minnen kommer i många storlekar, färger och smaker. Dessutom är det subjektivt, det som är en skitsak för någon är livets undergång för någon annan.
Det slutar inte där, daltande och pjosk skapar också problem i skallen på folk, det är i min mening lika skadligt som trauma.


Har man fokus på något så blir andra saker oftast obetydliga. Särskilt för tankspridda och inåtvända personer.
Det sociala spelet är egentligen mest "i brist på annat." Folk som har egna mål och intressen blir oftast lite utanför det sociala spelet. På gott och ont.

Varför ses det som annorlunda? Det finns en del anledningar, men den huvudsakliga är helt enkelt att de flesta ser det som viktigt, det är normen. Därmed är det onormalt att inte följa mönstret, och de som följer det ser dem som inte följer det som konstiga.

Jag skulle aldrig stå ut med att vara som Stig-Helmer, men å andra sidan skulle han nog aldrig stå ut med att vara som jag.

Skulle tippa på budskapet med hans filmer är att hela tiden vara sig själv, eller har jag missat något? I praktiken låter det utopiskt att den snyggaste tjejen väljer tönten (som i Snowrollers där hon dumpar blonda alfahanen).

Hur kan Stig Helmer få någon men inte jag? Tycker för övrigt dessa filmer är en aning orealistiska. Så där lätt är det inte att få tjejer, oavsett hur naturlig man är.

Han är lite blyg och nervös. Lite.

Lättare för de som inte försöker.