Jag blev dömd för ett par år sedan, för något jag gjorde för flera år innan det.
Ett mindre bedrägeri rättare sagt och jag återbetalade pengarna. Jag fick 1 månads fängelse villkorligt och väldigt låga böter.
Jag kommer nu tyvärr bli dömd igen, jag har erkänt brott. Denna gång har jag blivit kallad till en personutredning. Jag har läst på en del så jag vet vad det innebär - jag hoppas dock innerligt att jag faktiskt får gå i någon av alla Krimminalvårdens program, för jag har insett att jag har ett problem.
Jag lever under väldigt ordnade förhållanden, jag är dock arbetslös just nu men har olika jobb på gång.
Jag har inget missbruk, jag har inga våldsdomar, jag har i övrigt ordnad ekonomi. Jag förstår att allt detta i princip talar för att jag INTE skall få skyddstillsyn utan istället få sitta i kurran - vilket vore förödande på alla sätt - för familjen, för mig, för all framtid.
Jag mår verkligen inte bra, och har inte gjort det heller. Det är dock något som inget sett, och jag själv har förträngt det. Men det låter kanske sjukt, men jag insåg det själv först när jag såg på en dokumentär om alkoholism och en viss Gudrun Schyman talade om sitt missbruk... Mycket av det hon sade kände jag verkligen igen mig i, även fast jag inte har något alkoholmissbruk, jag dricker knappt alls, utan det var mer oförmågan att göra rationella val även fast man vet vad som är rätt etc.
Mår så sjukt dåligt inför vad kommas skall, jag har egentligen hela tiden ångrat vad jag gjort, men hur går jag vidare? Bör jag ta upp något på personutredningen eller ska jag bara svara på frågorna och hoppas på det bästa? Jag känner själv att jag verkligen behöver hjälp, men att sitta i kurran kommer bara rasera allting som jag själv börjat jobba upp och tappar jag familjen och framtidsplanerna så vettifan om jag kommer ta mig på fötter själv.
Lite mer bakgrund -
Aldrig haft några direkta problem - aldrig mått dåligt eller liknande.
Varit ganska framgångsrik på det jag tagit mig för - arbete som fritidssysselsättning.
Ändå så har jag försakat arbete ibland, eller aldrig svikit mina uppgifter men gått minst motståndets lag, för att kunna göra sådant som jag tycker är roligare.
Beskrivs som väldigt skärpt, intellektuell och trevlig.
Bra kontakt med föräldrarna.
Stabil med sambo och ett barn.
Har i perioder haft mycket vänner, men de försvinner alltid. Jag är aldrig otrevlig eller liknande, jag är i regel generös osv. Flickvänner däremot har jag alltid lyckats ha de som klassas "som de finaste, snyggaste" etc. Kanske inte de som viker ut sig på facebook utan de där som känns som "de perfekta" tjejerna. Jag ser inte heller ut som någon som tas för en "hunk", trotts detta har jag alltid varit otroligt populär bland tjejer.
Valde att hoppa över vissa saker i skolan, även om jag hade sjukt lätt för det, för att istället spendera tid med datorspel (CS och WoW)
Sålänge jag har fokuserat på något annat, tex. arbete så har jag hållt mig i skinnet. All energi och vilja att göra något bra, prestera kommer ut i massvis av kreativitet och jag år verkligen resultat, mycket bra resultat med som min AG tyckt om. Jag har blivit befodrad flera gånger, på olika arbetsplatser, jag har fått löneförökningar, goda vitsord och skriftliga referenser.
Helt ärligt, jag undrar bara vad det är för fel på mig, och nu står jag på ruinens brant.
Det är inte synd om mig, det är inte det detta handlar om, det är synd om de som drabbats av mina handlingar, då jag orsakat dem lidande genom brutna förhoppningar och att de kanske mått dåligt över att ha blivit vilseledda.
Men något är ju verklligen inte rätt.
Ett mindre bedrägeri rättare sagt och jag återbetalade pengarna. Jag fick 1 månads fängelse villkorligt och väldigt låga böter.
Jag kommer nu tyvärr bli dömd igen, jag har erkänt brott. Denna gång har jag blivit kallad till en personutredning. Jag har läst på en del så jag vet vad det innebär - jag hoppas dock innerligt att jag faktiskt får gå i någon av alla Krimminalvårdens program, för jag har insett att jag har ett problem.
Jag lever under väldigt ordnade förhållanden, jag är dock arbetslös just nu men har olika jobb på gång.
Jag har inget missbruk, jag har inga våldsdomar, jag har i övrigt ordnad ekonomi. Jag förstår att allt detta i princip talar för att jag INTE skall få skyddstillsyn utan istället få sitta i kurran - vilket vore förödande på alla sätt - för familjen, för mig, för all framtid.
Jag mår verkligen inte bra, och har inte gjort det heller. Det är dock något som inget sett, och jag själv har förträngt det. Men det låter kanske sjukt, men jag insåg det själv först när jag såg på en dokumentär om alkoholism och en viss Gudrun Schyman talade om sitt missbruk... Mycket av det hon sade kände jag verkligen igen mig i, även fast jag inte har något alkoholmissbruk, jag dricker knappt alls, utan det var mer oförmågan att göra rationella val även fast man vet vad som är rätt etc.
Mår så sjukt dåligt inför vad kommas skall, jag har egentligen hela tiden ångrat vad jag gjort, men hur går jag vidare? Bör jag ta upp något på personutredningen eller ska jag bara svara på frågorna och hoppas på det bästa? Jag känner själv att jag verkligen behöver hjälp, men att sitta i kurran kommer bara rasera allting som jag själv börjat jobba upp och tappar jag familjen och framtidsplanerna så vettifan om jag kommer ta mig på fötter själv.
Lite mer bakgrund -
Aldrig haft några direkta problem - aldrig mått dåligt eller liknande.
Varit ganska framgångsrik på det jag tagit mig för - arbete som fritidssysselsättning.
Ändå så har jag försakat arbete ibland, eller aldrig svikit mina uppgifter men gått minst motståndets lag, för att kunna göra sådant som jag tycker är roligare.
Beskrivs som väldigt skärpt, intellektuell och trevlig.
Bra kontakt med föräldrarna.
Stabil med sambo och ett barn.
Har i perioder haft mycket vänner, men de försvinner alltid. Jag är aldrig otrevlig eller liknande, jag är i regel generös osv. Flickvänner däremot har jag alltid lyckats ha de som klassas "som de finaste, snyggaste" etc. Kanske inte de som viker ut sig på facebook utan de där som känns som "de perfekta" tjejerna. Jag ser inte heller ut som någon som tas för en "hunk", trotts detta har jag alltid varit otroligt populär bland tjejer.
Valde att hoppa över vissa saker i skolan, även om jag hade sjukt lätt för det, för att istället spendera tid med datorspel (CS och WoW)
Sålänge jag har fokuserat på något annat, tex. arbete så har jag hållt mig i skinnet. All energi och vilja att göra något bra, prestera kommer ut i massvis av kreativitet och jag år verkligen resultat, mycket bra resultat med som min AG tyckt om. Jag har blivit befodrad flera gånger, på olika arbetsplatser, jag har fått löneförökningar, goda vitsord och skriftliga referenser.
Helt ärligt, jag undrar bara vad det är för fel på mig, och nu står jag på ruinens brant.
Det är inte synd om mig, det är inte det detta handlar om, det är synd om de som drabbats av mina handlingar, då jag orsakat dem lidande genom brutna förhoppningar och att de kanske mått dåligt över att ha blivit vilseledda.
Men något är ju verklligen inte rätt.
__________________
Senast redigerad av GrodansRiddare 2013-12-23 kl. 14:23.
Senast redigerad av GrodansRiddare 2013-12-23 kl. 14:23.