Vad blir värdefullt i framtiden?

Varning för att skåpa ut IKEA-möbler. Där finns massor av modeller som är eller håller på att bli framtidens klassiker.
Ett direkt - hands on - tips. IKEA-katalogerna som dunsar ner på hallmattan varje år. Vad gör ni av dem? Hur många sparar på IKEA-katalogen. Gå in och kolla på Tradera, där finns en egen rubrik för "Kataloger och priskuranter". Gå in där och kolla på gamla IKEA-kataloger vad de går för. Jag började spara på 60- och 70-talskatalogerna för många år sedan. Dels i husets grovsoprum, dels de som landade på hallmattan. Nu har jag ca 60 hyllcentimeter fina IKEA-kataloger kvar. De flesta 60- och 70-talarna är sålda på Tradera. Garanterad supervinst varje gång det dunsar på hallmattan. Men man måste ha tålamod - det går inte att lägga ut 2014 års katalog dagen efter att den har kommit.

Samma sak gjorde jag med punksinglar. Köpte allt vad jag orkade i början av 80-talet - punk, progg och new wave. Köpte även begagnade punk-singlar i England. Ju jävligare utstyrsel, desto bättre. Det gick ju inte att lyssna på musiken - men det var ett jävla drag. Bandets och musikens attityd ska framgå av konvolutet.

För ett par år sedan började jag sälja dessa på Tradera. Av de svenska är mer än hälften borta och bland de engelska har väl en fjärdedel gått åt. Bäst gick Opel Rekord - ett punkgäng tror jag. Jag fick 430 kr för den på TRadera. I övrigt har de gått för ca 70 till 250 kr styck för riktig ädelpunk. Jag köpte alla nya i Sverige och beg. i England. Bara vinylsinglar och EP, helst helt okända band. Inpriset per styck var mellan 7 och 14 kr.

Så du köpte punksinglarna på måfå? Med lite aktiv research hade du väl kunnat hitta guldäggen redan då... dessa lär ju gå för 4-siffrigt idag.

Beror på vilka nes-spel isf. Flintstones 2 inplastat ska vara värt hur mkt som helst om det finns. 200k minst om jag inte minns fel.

Nja 8-bit kommer nog bara vara poppis så länge det finns människor som ser nostalgiskt på dom. Du kommer aldrig få någon som är född i början av 2000-talet att betala dyrt för en 8-bitskassett.

Visst, jag köpte på måfå - om man så vill. Men det var inte någon spekulation i ekonomisk mening, mer ett samlande för att jag tyckte det var ganska kul med musikrörelsen och all entusiasm i punken och vissa andra former av dåtidens musik runt 1980. Jag pluggade ett par år i Uppsala och då var det ofta "Bokbord" på fiket i hum-C,. Då brukade det också sitta några skivsäljare där med mer eller mindre misslyckade punkplattor till salu. Då köpte jags vad som fanns utan att kolla eller lyssna på utbudet.

Samma sak i Jönköping där jag bodde en tid. Jag köpte vad som fanns. Vid den tiden råkade nånting som hette "Sjöbo-påp" ge ut en del singlar. Jag köpte rubbet. Men bara ett fåtal av dessa har givit bra återbäring. Bäst var nog bandet Tant Brun, kanske mer rock än punk.

Jag försökte lite halvhjärtat kartlägga punkbranschen, men det var svårt, och svårt att hitta udda band och singlar från lite mer avlägsna platser. Kändisarna fanns ju i skivaffären, men jag ville ha doldisarna.

Jag fiskade lite på diverse konserter: Långholmen, Mariahissen, Kaffé 44 och en del andra skumma ställen. Det var kul, men som normal "Svenne" stack jag ut bland alla dessa punkare. Jag såg bl a Siouxie and the Banshees live på Långholmen - bara det är ett minne för livet. För att inte tala om Nina Hagen.

För några år sedan kom det ut en bok om Punken, som jag förstås missade eftersom den snabb såldes slut. Punken var kul och jag har fortfarande en bunt singlar kvar som ska säljas.

Hej!

Är själv inbiten loppisfantast och tänkte dela med mig utav mina tankar..

Tittar man på antikmarknaden idag i Sverige märker man tydligt att det efterfrågas allt mer dyrare och mer förstklassiga föremål (oavsett tidsperiod). Mellanmarknaden, det som inte är loppis och inte tillräckligt bra, håller sakta på att försvinna. Tex. en vanlig skänk i teak från 50-talet är idag inte lika intressant som en från ex. Troeds eller en fin dansk låg modell. Det jag också vill framföra är att det som var det bästa på sin tid är också vad vi idag själva vill äga.

Tittar man på hur boendet i dagens samhälle ser ut tvingas vi att köpa bostadsrätter för att få tak över huvudet. Detta väger självklart in i aspekten utav konsumtionen. Därför tror jag att vi vill äga färre men bättre saker, att det finns en status i att vara och att visa sin medvetenhet kring design/kultur/historia genom de färre objekten man omger sig med. Det som är "retro", en okänd skål eller en gammal söt blomkruka kommer inte vara det som betingar värde, statusen är inte hög i vissa samhällsklasser och de personer som omger sig med retroföremål är oftast inte de människor som har de höga "statusjobben" utan som istället samlar kuriosa och nostalgi.

Jag tror det är viktigt att dela upp marknaden och konsumenten. Sedan efter detta försöka nischa sig och hitta det man tycker om och göra det så bra som möjligt. Det är därför inte konstigt att flera antikaffärer ser till att vara bäst på sin sak (konst/nautika/smycken m.m) också blir specialister på sitt område och därmed också får sitt eget kundunderlag. Har man väl skaffat sig sitt eget kundunderlag har man också möjlighet att köpa in det som kunderna efterfrågar på auktionerna och på sina inköpsresor.

I framtiden tror jag antikviteter och föremål som har intresse internationellt och globalt kommer vara ännu mer efterfrågade. En okänd målning från Sverige för 10.000:- är inte en internationell investering som senare går för 1.000.000:- Jag säger inte det med säkerhet, men det ska mycket till. Med aspekten på att Sverige bebos utav 9 miljoner personer och Kina har mer än 1 miljard och Indien 1 Miljard så måste vi fråga oss vad dessa asiater vill betala för imorgon..

Vi har ju sett sista 10-15 åren hur den skandinaviska designen blivit mycket högt uppskattad och där bra design från 1900-1960 med ovanliga namn och i små upplagor börjat kosta mycket pengar på kvalitéauktionerna senaste 2 åren. Den skandinaviska livsstilen är Het världen över. Japanerna älskar vårt porslin och har snart rensat varje antikaffär och hela tradera...


Jag tror att det i framtiden kan bli aktuellt med fina textilier, handarbete, hemslöjd. Tänker idylliskt Carl Malmsten, Ellen Key.. Förutsatt att det finns en funktion bakom textilier. Allt i framtiden ska kunna gå att använda eller kunna samlas på rent praktiskt. Senaste tiden har gamla vykort sålt till bra priser, kanske kan stiga, enkelt att sätta in i en pärm, nostalgiskt om man växte upp i staden/sett platsen, gjort resan... Klockor och fina märkesur är vrålhett och det tror jag garanterat blir dyrare! Gamla cyklar eller fina gamla racercyklar med bockstyre, vinylskivor..

Kul tråd:

Mina egna tankar:
Jag tror att man ska köpa det man själv tycker om, så att man inte blir besviken om det inte går upp över tid.

Kunna sitt ämne

Vara medveten om att det går att göra pengar även i fallande marknad, dvs omsätta sin "samling" då och då under tiden. Kommer alltid tillfällen att köpa fler exemplar till rätt pris och därmed göra en snabb affär för att kompensera långt innehav. Alltså inte köpa år 1 och sälja år 30 för allt.
Särskilt sådant som finns i många exemplar. Gäller många områden. Undvika sådant som tar plats men som inte har så mycket funktion under tiden. Var sig estetiskt eller bruksvärde.
Nöjet att använda/titta på saken kompenserar felköpen

Ifall något finns för mycket av blir det en självsanering. Dvs kasseras.

Intressant blir om livstidstrenderna att fler bor trångt i städerna, dagens yngre verkar dessutom mindre intresserade av att äga än ha tillgången

Fundera kring kommande köpares ev intresse om 20-25 år, men även möjligheter att ta hand om både utrymme etc

Tänk alla veteranbilar från 60-tal tex , vem vill ha dem om 25 år?
Får man ens köra dem då? Redan idag miljözoner i vissa Tyska städer.

Datakonsoler från anno dazumal, visst fantasipriser idag , men kommer vara risk för 0 värde om du inte kan spela om 50 år pga tekniska skäl och saknar köpare med intresse, sen må det vara oanvänt och inplastat.
Samtidigt kan ju en spekulant göra pengar, men vad jag syftar på är köp idag lås in, glöm bort och ta fram om en massa år lagom till pension.
Men jag tänker givetvis inte hindra någon att köpa Nintendospel svindyrt och chansa, lycka till menar jag ärligt men jag skulle knappast göra det

Gnirfengnorfens frågor är intressanta och tankeväckande.

Ända sedan det stora koppar- och spinnrocksraset på 1970-talet har det i stort sett varit en exempellös uppåtmarknad för begagnat gods av blandad bättre kvalitet. Det kan handla om allt från superdesign till ädelnostalgi. I flera decennier har det varit ett sug på marknaden som saknar motstycket och skit-lätt att kamma hem bra vinster på triviala objekt åtkomliga för i stort sett alla och envar.

Tvärt emot vad GnirfenG…. är inne på - tror jag att vetaranbilarna kommer att leva vidare på marknaden i framtiden. Men åderlåtningen av de från USA importerade specialmodellerna är redan nu chockerade hög. Det gäller rostfria specialmodeller från ökenstaterna från 1900-talets mitt som har importerats till Sverige och där ägarna tycks tro att "Ökenstat" betyder att bilarna är vaccinerade från rostbildning. Redan nu har en stor del av den tidigaste delen av denna import från t ex 70-talet rostar bort från jordens yta. Hur kommer detta att utveckla sig i framtiden? Dessutom - den allt mer aktuella frågan - hur kommer framtida generationer att förhålla sig till detta.

Veteranbilshobbyn är ju en stor folkrörelse med de nuvarande rötterna på den svenska landsorten - alltså inget Stockholmsfenomen. Det var några utställningar i Stockholm på 60-talet - ett par Hot-rod-utst och en veteranbils-utst. Men sedan dess är veteranbilar en angelägenhet för landsorten, t ex Dalarna och Värmland m fl provinser. Kommer morgondagens barn att tycka att gamla bilar är kul?

En intressant fråga är hur nästa generation kommer att se på prylar från t ex 1900-talets mitt - 1950- och 60-talen som nu ligger i topp. Kommer dessa barn som föds just i detta ögonblick eller redan är några år gamla att ta till sig föräldrarnas loppis-spring och och gilla att leva i hem som liknar varulager på en auktionsfirma. Det finns ju teorier om att barn reser sig mot föräldrarnas livsstil i en motreaktion. Vad händer då med Stringhyllorna, Stig Lindbergskeramiken och Bregers käcka plastprylar?

Jag misstänker att genomsnittsåldern på det här forumet ligger runt 16-20 år. Kommer ni att begripa er på min MC-kossa i original från 1948, kommer ni att gilla min ESSO-gubbe (den stora blå) från 1953 eller vad säger ni om min FYFFES-kniv, den allra tidigaste modellen från början av 50-talet? Jag tror nästan att det är kört redan nu.

Med all forskning just nu ang. Potatis som bränsle skulle jag tippa på potatisar kommer stiga som fan inom 10-15 år.

Bra vin. Det går upp en hel del på 10-20 års sikt.

HqF:

Vad jag syftar på när det gäller min skepsis beträffande veteranbilar är mot bilar som placering. Visst Ferraris och enstaka andra märken kommer givetvis vara intressanta.

Men mina funderingar går dels ut på att platsen att förvara för dagens stadsbor blir allt svårare, dels pga ev restriktioner i lagar (miljö) och teknik (delar, kompetens att laga/underhålla), intresset att äga överhuvudtaget.

Många av innehavarna till dagens hobbybilar typ MG, Amazon , PV etc och de dyra priser som idag är för objekten tror jag kan bli besvikna ur ett investeringsperspektiv.

Är man intresserad och har plats är det naturligtvis ett praktexempel på min kommentar att njuta av och använda, men jag tror att det finns lite för många hobbybilar i relation till framtidens köpare.
Det gäller många andra hobbies också modelltåg och andra äldre prylar.

Dagens 10-åringar (framtida innehavare) har ingen relation.
Själv tycker jag att klassiska välskötta f.d. Svenssonbilar (Volvo, VW, Saab mfl) från 60/70 tal är jättekul att titta på (min barndom), men har själv ingen plats.
Hade jag bott på landet hade jag säkert haft ett par roliga bilar. Med färre bilägare (i storstäderna) i framtiden blir det även mindre intresserade av bilar.
Själv har jag 5 tummar per hand, men lyckades fixa en Volvo 144 på 80-talet till bra skick genom 100-tals timmars arbete (andra hjälpte mig med det svåra som krävde handlag med svets och lackering).
Den fanns sedan i familjen i totalt 13 år, innan den var slutkörd, användes som bruksbil då förstås.
Hade gärna haft en sådan idag, men bor i stan och har ingen plats eller tid till underhåll.

Både tid och plats kommer att bli en bristvara framöver om nuvarande flytt till storstäder fortsätter.

Givetvis kommer det finnas köpare, men utbud/efterfrågan om 30-50 år kommer inte ha en gynnsam press på vardags hobbybilar tror jag. Då i relation till annan investering. Dvs en aktie tar ingen plats medan en bil kostar garage, underhåll mm.
Men som jag sade - det viktigaste är att ha kul och njuta /använda annars ha omsättning för att kompensera för värdefall. Får man tro t.ex. skribenterna i Klassiker byter de bilar rätt ofta vilket ju är ett härligt sätt att få omväxling.

Mindre prylar har inte samma löpande kostnad så där är det lättare med att räkna hem investeringskalkyl.

Hittade för några år sedan Zelda Gold för 10kr på loppis, köpte det och sålde för 700kr