Varför saknar män ord när de mår dåligt. Hur kan man på ett bredare plan förändra?

Människor behöver krav på sig för att uppföra sig, utan krav mår man inte bra, däremot kan för höga krav ha motsatt effekt.

Läs: http://sv.wikipedia.org/wiki/Feminism

Kännslor: Människor mår bra av att prata om känslor, ibland kan det vara bra att forcera fram känsloprat för få utrett saker och ting.

Så nu är teorin att män pratar för lite?
Pojkar tar livet av sig för att feminister utmålar dom som monster sen den dagen dom föds. Svårare än så är det inte. Blodet på feministers händer är massivt.

Ahhhh... Mysmaris nya "sakfrågekoncept"!

Varför skulle män vilja uttrycka känslor på samma sätt som kvinnor?
Kvinnans sätt att uttrycka känslor är väl inte det optimala? För en man alltså?

Många kvinnor tycks uttrycka sina känslor genom massiva verbala explosioner och genom att gråta.
Män sparkar till en papperkorg och går tjurar i en halvtimme.

Högst tveksam till att ni kvinnor skulle uppskatta att män börjar uttrycka känslor på kvinnors vis.
Är det ena sättet bättre än det andra? Inte om man skall tro Folkhälsoguiden där de pekar på undersökningar som säger att det är nästan dubbelt så många unga kvinnor (trots en väletablerad feminism i samhället. Eller på grund av?) som lider av psykosocial ohälsa jämfört med unga män. Denna psykosociala ohälsa tycks dessutom öka.

Om denna information är korrekt borde kanske kvinnor försöka vara mer lika män istället och ha mindre kontakt med era känslor?

Vad gäller självmord så är det ju obestridligt så att män är överrepresenterade. Jag tror dock inte att det är en indikator på att den manliga delen av befolkningen skulle befinna sig i motsvarande psykisk ohälsa. Det är förstås bara min egen gissning.

Tror män helt enkelt generellt är mer resultatinriktade och tråkigt logiska, och därför faktiskt effektivt gör slag i saken om de nu har bestämt sig för att ta självmord. Det är ju inte heller bra, men kanske borde sjukvård, psykologer, omgivningen m.fl. lära sig att fånga upp just manliga signaler istället för att försöka stöpa om mäns uttryckssätt så att det mer liknar kvinnors?

För övrigt kan män också gråta :

Men han förmådde ingenting säga nu, inte en stavelse fick han fram. Det brände för starkt i hans strupe, det blev för trångt nere i hans hals, hans tunga darrade för mycket: Det var något i strupe och tunga, som inte ville släppa. Sedan han blev vuxen hade detta kommit över honom någon gång - något som var istället för gråt. Karl-Oskar Nilsson grät osynligt på detta sätt - han grät som en man.

Vilhelm Moberg, Invandrarna

Jag kan säga hur jag upplever det. När jag mått psykiskt dåligt har jag inte velat lasta andra med problemet, det är jag som mår dåligt så det är bara jag som kan lösa problemet. Att böla en massa eller gå till psyk är inget att ens fundera på om det inte går så långt att min eller andras liv blir lidande utöver att jag mår dåligt. Med andra ord när sekundära problem skapas för mig själv eller min omgivning.
Suck it up and deal with it. Det borde fler göra.

Varför inte bara låta dem dö ut? Finns det något utilitaristiskt värde i att rädda några mäns liv någonsin?

Jag bringar dig ett budskap som kommer att få dig på bättre humör:

Alla män kommer att dö!


Se informationen som en tidig julgåva