Varför läser ingen poesi längre?

Det är inte enbart något individuellt - ungefär som att en del föredrar hallonsmak och andra smultronsmak. I så fall skulle det vara omöjligt att diskutera litteratur, eller för den delen filmers kvaliteter eller andra konstformers.

Det finns många kriterier på vad som kännetecknar bra poesi, men om jag skulle lyfta fram ett så är det originalitet hos poeten, att man kan känna igen dennes röst eller tilltal. Det finns naturligtvis en rad andra, men det skulle jag påstå är ett nödvändigt (men inte alls tillräckligt) kriterium. Visst finns det då visdiktare som klart håller måttet- min favorit är George Brassens, men jämförelsen med "rena" poeter som Ekelund, Pound eller Jevtusjenko blir inte rättvis. Detta eftersom folk lika mycket lockas av gitarrspelet eller sångrösten.

Jag tycker då det är konstigt att du inte kan hänvisa mig till några i ditt tycke bra raptexter som exempel på bra poesi.

Men alltså !!!

Även om det stärker mitt Ego att du är nyfiken på vad just jag tycker kan uppskattas som bra "rap-texter", så har jag inte per se sagt att det finns bra "rap-texter".

Min poäng har hela tiden utgått från topic i denna tråd. Det vill säga - att jag inte håller med om påståendet att intresset för poesi/lyrik minskat, utan att den tvärtom frodas som aldrig förr. Sedan om vad som uppfattas av gemene man eller grupp så som bra eller skräp är en annan sak.

Men för din envishet ger jag dig en "rap-text" som jag uppskattat flera gånger!

https://www.youtube.com/watch?v=AHKfq4q-vyM

Folk är för ytliga. Jag är för ytlig. När jag kände distinkt, kunde jag inte läsa annat än poesi.
Kan fortfarande inte läsa romaner. Föredrar facklitteratur då.
Bra poesi ligger närmare "sanningen". Eller försöken att nå den.

Då drämmer jag till med Cold World av GZA. Rå och vacker med ett hypnotiskt flyt.

https://www.youtube.com/watch?v=8hIbFu10Yec

Alldeles för tidskrävande. Insatsen är för hög för folk generellt, dessutom anses det väl rätt pretentiöst, även om det finns en bred uppsättning poesi!

Kan inte läsa romaner. Störs av att det hittepå.
Till skillnad från viss poesi som ofta är exakt beskrivning av "något", av en verklighet.
Som facklitteratur.
Har jag fel?

Störs du av "hittepå" så att du aldrig kan se en film heller?
Kanske förstår jag dig i den meningen att poesin kan uttrycka en upplevelse av en verklighet på ett exakt sätt. Men poesin avviker därvid helt från facklitteraturen i det att den prövar språkets gränser och kan tänja på begreppen så att den matchar vår icke helt förnuftsbaserade upplevelse.

En exakt beskrivning av en upplevelse kan väl ses som en humanvetenskaplig produkt?

QUOTE=Massajen|66088091]Störs du av "hittepå" så att du aldrig kan se en film heller?
Kanske förstår jag dig i den meningen att poesin kan uttrycka en upplevelse av en verklighet på ett exakt sätt. Men poesin avviker därvid helt från facklitteraturen i det att den prövar språkets gränser och kan tänja på begreppen så att den matchar vår icke helt förnuftsbaserade upplevelse.[/quote]

[/quote]
Ja det kan det! Det finns fenomenologiska psykologer som sysslar med sådant, men poesin är närmare besett ett uttryck för en upplevelse och det finns ingen strävan efter exakthet i fackvetenskaplig mening.

Ja det kan det! Det finns fenomenologiska psykologer som sysslar med sådant, men poesin är närmare besett ett uttryck för en upplevelse och det finns ingen strävan efter exakthet i fackvetenskaplig mening.[/quote]

Jag tycker däremot att det kan mycket väl sammanfalla.

[quote=Jof|Jag tycker däremot att det kan mycket väl sammanfalla.[/QUOTE]

Kan du utveckla hur du tänker där? Exemplifiera? I min hylla står en Flora som beskriver hagens växter? I vilken mening är den "exakt" i likhet med t ex Frödings poesi om blomstren?

Jag förstår din undran.
För att försöka hålla mig till topic.
Det som gör att jag sökt mig till poesi ibland har varit för att där har jag hittat exakta beskrivningar av tillstånd som jag varit i. Och tillstånd, upplevelser som jag är intresserad av men ändå inte själv upplevt.
Beskrivningar som också kan finnas i romaner men inte med samma pregnans. Tycker jag.
Finns också i filmer.

Poesi kan därför ses som en spjutspets verksamhet inom humanvetenskap. I utforskandet av det mentala landskapet. Men just spjutspets ambitionen kan göra den krävande.
Och därmed en anledning till att poesi inte läses.

Att poesi numer inte är läst så flitigt som tidigare som TS förmodar, kan gissningsvis vara en naturvetenskapliga färgad ambition att fokusera på statistik och matematik i sina beskrivningar av mänskliga fenomen, mer än på hur de upplevs. Vilket gjort att poesi förlorat sin status av att ge unika inblickar om människan. Till den grad ,att som en del här, kategorisera det som ”dravel”.

Men dålig poesi finns som dålig facklig vetenskap. Epigoneri, ordmålningar, staplande av truismer. Ingen exakt verksamhet. Inga nya landskap som öppnas.

Bra vetenskap kan vara som god poesi.. Läser just nu en språkvetare (Alte Grönn) som säger: "Mitt projekt har jag hållit på med i tio år utan att producera en enda publikation. Jag har hundratals sidor med anteckningar. men jag hittar inte det jag letar efter: den oväntade vackra generaliseringen."
Vackert, eller hur?