Varför tenderar man att acceptera att kvinnor beter sig som barn?

Att det förekommer ifrågasätter jag inte, jag ifrågasätter hur utbrett dels beteendet är, dels omgivningens acceptans för beteendet.

Jag undrar helt enkelt hur många som faktiskt varit med om en gråtande styrelseledamot som fått sin vilja igenom. Jag har varit med om situationen att en styrelseledamot började gråta, men denne kördes utan någon förståelse över, och helt plötsligt decimerades ledamotens hjärtefrågor till något sekundärt. Ledamoten slutade kort därefter. Detta skedde i en otroligt jämställd miljö, där åtminstone halva styrelsen aktivt kallade sig feminister och där andra halvan i stor utsträckning accepterar feministiska teser.

Nej, din tes stämmer inte. Det är snarare så att könsrollerna gör att vi accepterar vissa typer av barnsliga beteenden för kvinnor och accepterar andra typer av barnsliga beteenden för män.

Har aldrig påstått att det är utbrett i arbetslivet, men som du själv inte ifrågasätter, det förekommer. Jag har heller ingen acceptans för beteendet, men jag har faktiskt i de tillfällen jag bevittnat beteendet blivit ställd.

Nej. inte alls. Att män får vara omhändertagande och beskyddande mot kvinnor handlar om att kvinnorna är medvetna om sina brister. Kvinnor överlag gillar män som är beskyddande - de som inte gör detta har troligtvis någon psykiatrisk diagnos för de är allt annat än starka. Män som låter kvinnor bestämma väljer sina strider. Ett våp vill ingen ha.

Du har en poäng men saken är den att kvinnor vill känna trygghet. Att de kallar sig för självständiga m.m. är en reservation för att inte vara helt vilse. De kan vara jätteduktiga på det mesta men helst av allt vill de ha en man att luta sig emot - någon som tar riskerna åt dem. Jag är exempelvis helt värdelös på att inreda men det fixar de flesta kvinnor åt mig. Ger man så får man oftast tillbaka.