Kritvita journalister som älskar invandring - men bor i kritvita apartheidområden.

Så när journalister skriver rasist menar de egentligen fattig. De föraktar fattiga som liknar dem utseende och kulturmässigt.

Gud vilken totalidiot du är. Problemet med att diskutera med puckon som dig, är att ni aldrig kommer att kunna ta till er ett enda argument som inte passar eran unkna jävla föreställningsvärld. Och skriva begripligt kan du inte heller.

Tror inte journalister har råd att bo i varken Djursholm eller Danderyd. Södermalm är ett ställe där många invandrare hänger, men bor inte där. Södermalm har alltid varit lite av ett hippt ställe de senaste åren och vem är hippare än journalister, med hipp så menar jag: vänster, feminist, trädkramare, mångkultur, Jason, Peter och hipster trenden. De vill kategorisera sig med allt det där...

Läs min "EDIT" ovan

Jo då, det går alldeles utmärkt att på en journalistisk snittlön i storstaden (om du är fastanställd eller väletablerad frilansare) att bo i såväl Danderyd som Djursholm.
Och visst är Södermalm journalist-tätt. Lite drygt en procent av de som bor på Södermalm är journalister. Men väldigt många av dem är betydligt äldre än hipstergenerationen. De flyttade till söder när det fortfarande var billigare än Vasastan och Östermalm.

Likväl som man kan värna om flyktingar utan att behöva bo på flyktingläger. På samma sätt kan man emot friskolor men ändå använda sig av dom då dom är en del av skolsystemet.
Och vad jag vet så var besöket på Sophiahemmet landstingsfinasierat?

Nej, journalister och andra rödingar vill bo bland likasinnade dvs vita drönare med socaliståsikter. Nu i kyrkovalet fick delar av Södermalm 70% rött när man röstade.

Det blir ju väldigt anmärkningsvärt att man har så mycket åsikter om invandring och mångkultur, men de som tar del av den dagligen får inte uttala sig och gör man det så är man rasist. Invandrare som säger sanningen motarbetas eller som röding hoppar man av debatter när dessa starka kvinnor säger sanningen om misären som kapitalkommunisterna på Södermalm blundar för.

I grund och botten handlar det om att det är en attack mot dessa översittares intelligens, de hade fel och det är väldigt svårt att få en gammal sliten socialist att erkänna att den hade fel. Därför gör man som många andra grupper har gjort genom historien, man känner till morden och våldtäkterna men man väljer att titta åt ett annat håll och själv hålla nära och kära så långt borta från kaoset som möjligt.

Att erkänna "vi hade fel" är enormt svårt för många människor.

Det känns som att många i den här tråden missförstår vad TS ville säga. Jag tolkade det såhär:

Om man är för Sveriges invandringspolitik, men samtidigt bor i ett område utan invandring, då minskar ens trovärdighet i frågan eftersom man inte har personlig erfarenhet av den.

Det är ju inte så konstigt att den kritiken finns? När Jonas Hassen Khemiri skriver öppet brev till Beatrice Ask så är trovärdigheten större än om Jonas Sjöstedt hade skrivit exakt samma brev. Om en misshandlad kvinna skriver om betydelsen av kvinnojourer så är trovärdigheten större än om Reinfeldt talar om det.

Det handlar om identifikation och att vi tillskriver personlig erfarenhet inom ett område stort värde. Därför finns en kritik mot journalister utan invandrarbakgrund som skriver krönikor om integration men själva aldrig upplever de problem som de skriver om. Och det är därför killen som läser det, men har en polare som blev rånad av ett invandrargäng, tänker "jävla idiot, han skulle komma hit och se hur det är."

Det är inte så konstigt och jag tycker att kritiken till viss del är berättigad.

Vet du vad en journalist är? En procent av Södermalms befolkning är journalister. Det finns mer än dubbelt så många SD:are på Söder än vad det finns journalister.
Är dessa SD:are smygsocialister? Femtekolonnare?

[EDIT] Felaktig siffra. Det ska vara dubbet så många SD:are och inget annat

Vänsterpartiets kommunistiska ledare bor i solidaritet med den svenska arbetarklassen (och i likhet med många andra höginkomsttagare) i den välbärgade stadsdelen Östermalm. Man kanske kan se det som en symbolhandling, att man som arbetarklass genom hårt arbete inom kommunistpartiet kan uppnå kunglig levnadsstandard.

Snacka om A-laget. Till saken hör att även invandrare vill fly från "de bilbrandsdrabbade" förorterna. De som har möjlighet väljer att flytta till en tryggare tillvaro. En av Sveriges i "särklass mest folkkära stand-up komiker", och numera också turkisk statsminister, säger själv att han uppskattar den lugna tillvaron på Kungsholmen framför hens tidigare boende i Rinkeby. Att bo på Södermalm är mycket populärt, utan tvekan. Men det beror inte på att Södermalm skulle vara rasrent, det är snarare tvärtom så att man letar sig till Södermalm p g a den stora kulturella variationen. En trea på ca 75 kvadrat kan kosta omkring 4 miljoner. Varken alla svenskar eller invandrare har råd med det. Men de invandrare och svenskar som har bra jobb och hög kreditvärdighet är inte främmande för att satsa på ett boende i en attraktiv och stimulerande miljö, mycket tack vare att Södermalm härbärgar så många olika kulturer och nationaliteter, inte minst inom näringslivet. En stadsdel består inte bara av bostäder. Därför tycker jag att statistik över de fast bosatta inte speglar livet i en stadsdel helt korrekt.

Invandrare = rovdjur? Akta dig så inte Arscherg kommer och tar dig. Miljonprogrammet skapade riktigt dåliga boendemiljöer. De medborgare som dessa områden ursprungligen var tänkta för (exempelvis trångbodda barnfamiljer kring Mariatorget i lägenheter utan centralvärme och badrum) flyttade rätt snabbt från betongen tilbaka till innerstaden eller något radhus/villaområde i de fall man hade ekonomi för det.

Jo visst faaast man har tydligen inga problem med att låta andra bo i otryggheten och det är väl där någonstans som hyckleriet kommer in i bilden. Desto mer fattiga invandrare som kommer in i Sverige: desto mer otrygghet. Är vi överens om det?

Som Janne Josefsson sa för något år sen: "Om inte dina barn ska bo i dessa områden, vems barn då?"

Dessutom så kan man ana sig till en dold anklagelse om man läser mellan raderna. När Jan Helin till exempel glatt erkänner att han bor med folk som liknar honom själv.

Nämligen följande: att det är de fattiga svenskarnas fel att de fattiga invandrarna misslyckas för att de inte umgås mer med invandrarna. Så inte nog med att svenskar ska tvingas bo ihop med invandrare utan att få ha någon åsikt i frågan, de ska dessutom beblanda sig med dem, eftersom de tillhör samma klass. Det är långtidsarbetslösa åkar-janne som ska umgås med ali från somalia, eftersom enligt Jan Helin så befinner de sig i samma situation.

Jan Hellin står över detta, från sin trygga punkt i Äppelviken. Han kan bara beklaga sig över att de korkade white trashen inte tar ali och muhammed i handen, lär dem svenska, erbjuder dem sina döttrar och inser fördelarna med mångkultur.

Som andra skribenter i tråden har påpekat så så har föraktet mot de lägre klasserna i samhället blivit mer och mer ohöljt, även från personer som anser sig vara socialister. Det är intressant, om än oroväckande. Det känns mer och mer som ett krig mellan de som är inne i klubben och de som inte är det. Elitismen breder ut sig på alla plan, och personer som Jan Helin, eller Reinfeldt för den delen, ser inte det minsta problem med detta.