Är kvinnlighet viktigt för er?

Hej kära medsystrar och mänsluskar.

Idag har vi ett nytt kärt ämne på tapeten, nämligen kvinnlighet. Vad anser ni om detta?

Existerar feminitet ens eller är det en social konstruktion? Tycker ni det är viktigt att som kvinna vara vacker och söt, mjuk, oskyldig i sättet tex?

Vad anser ni om kvinnliga former, kurvor osv? Tänker på den här bilden exempelvis.

http://www.evilmilk.com/pictures/Hip_To_Waist_Ratio.jpg

Tack för ordet, ser fram emot en spännande debatt.

Om kvinnan ser ok ut och är rolig att umgås med räcker det.

Om de medvetet gör sig vidriga genom att ha kort hår och inte raka sig etc och är jobbiga att vara nära så är det klart man undviker dem.

Kvinnliga former såsom höftbredd är väl ändå inget man riktigt kan kontrollera, så varför skulle ni ha åsikter kring detta?


Men frågan kan vara intressant.

Är det någon feminist som anser att det fel att vilja vara söt, mjuk och oskyldig? Eller är det bara kvinnor som inte ska få göra detta?

Anser denna feminist att t.ex. Yohio (som är man) också gör fel?

Skulle det inte existera om det var en social konstruktion?
Då många män föredrar att ha en partner som har de egenskaperna så blir det viktigt för en del kvinnor att vara på det sättet. Tycker du att det är fel att män gillar de här egenskaperna?
Vi vet att en massa män idag älskar bröst, smal midja och breda höfter. Tycker du att det är fel att män gillar de sakerna?

Enkelt förklarat så stör sig feminister på att män är bättre än kvinnor. Varför förstår jag inte riktigt då dom flesta feminina kvinnor inte bryr sig ett skit om att män är bättre. Dom har en otrolig sexuell makt som dom njuter av istället.

Antagligen är det avsaknaden av denna sexuella makt som kvinna(läs: ful, bottenskrapet) som gör att man blir feminist.

Bättre på vad? Allt?

Det är högst individuellt. Många individer ur ett kön generellt är bättre inom vissa områden. Det är enorm skillnad.

Prestation är i min värld en bättre måttstock för att mäta prestation. Eller är kön viktigare, tycker du?



Trollade du i ditt första inlägg eller varför skrev du som om du själv var feminist? Tänker främst på:

Män som grupp är överlägsen kvinnor på allt, ja.

Jaså, allt? Det där hoppas jag att du har vetenskapliga belägg för?


Sedan så är jag inte intresserad av grupp när jag ska t.ex. anställa (eller vad som helst som kräver någon form av prestation). Bara för att jag är bra på t.ex. matte och vi båda är män så betyder inte det att du är bra på matte. Det är ett logiskt felslut.

Det känns bara som att du försöker sno åt dig creds för någonting som en annan individ har presterat?

Jag tror helt klart att det är en kombination. Vissa saker är sociala konstruktioner – eller ett socialt tryck att förstärka vissa drag som finns där från början – medan andra saker garanterat är biologiskt kodade. Problemet uppstår väl när man utgår från att vissa egenskaper är biologiska och sedermera börjar pressa mot dessa.

Jag ser det som ett av de största fallen av s.k. kognitiv dissonans hos konservativa/reaktionära att de dels är så övertygande om det biologiska könets enorma roll, samtidigt som de så frenetiskt känner ett behov att skydda det. Det borde ju rimligtvis vara antingen eller. Jag tror att ett samhälle fritt från social kontroll skulle nå ett jämviktsstadium där flertalet skillnader kvinnor och män emellan ändå består.

För att svara på huvudfrågan så tycker jag nog ändå att kvinnlighet är viktigt, och i vissa fall t.o.m. väldigt viktigt. De flesta människor är homosociala (samt heterosexuella) och letar således efter människor av samma kön när de vill umgås platoniskt, förmodligen eftersom detta är enklare och man mer naturligt kan dela upplevelser.

På samma sätt letar jag som man efter något annat (dvs. annorlunda än jag själv) i det som, i de allra mest generella termer, kan kallas sexuella kontakter. Då värderar jag relativt högt just det mjuka (och även söta och kanske oskyldiga). Och jag tenderar även att se detta just i termer av det klassiskt mest kvinnliga, moderskap. En kvinna som är mjuk verkar vara bra på att ta hand om barn, och det attraherar mig.

Huruvida detta sedan är biologiskt kodat är inte enkelt att svara på. En freudian skulle kanske härleda det hela till ett Oidipus-komplex som kan vara socialt nedärvt i generationer, men jag tror ändå att det biologiska spelar en mycket framträdande roll.

Och då går det inte att blunda för att jag tycker att kvinnlighet viktigt för mig.

Jag tycker iofs att kvinnlighet är viktigt och vill vara kvinnlig, men jag tycker också att kvinnlighet kommer i flera olika versioner och att "söt och oskyldig" inte nödvändigtvis ingår i alla.

Som feminist anser jag självklart att alla ska få vara sig själva, att alla ska få vara som de vill vara. Själv var jag ganska extremt söt, mjuk och oskyldig i sättet när jag var yngre. Jag tränade bort det när jag insåg att den framtoningen stötte bort de människor jag tyckte var coola och ville attrahera, samtidigt som det attraherade ganska många personer jag inte var intresserad av, varav vissa kunde vara ganska efterhängsna.

När det gäller kvinnliga former så finns det väl inte så mycket att säga? Själv tycker jag att det tidiga 60-talets kroppsideal är mer tilltalande än post-Twiggy-mode-kroppen, men det är väl en smaksak? Rent ideologiskt tänker jag att det vore bäst om man kan se det vackra i alla tänkbara kroppsformer, långa som korta, kurviga, spinkiga och mulliga, istället för att som nu tokidealisera en kroppstyp åt gången. Detsamma gäller självklart för manskroppar.

Själv är jag lite för kurvig för det västerländska idealet. Har en hip-to-waist-ratio på 0,6 västerländskt ideal är 0,7. Var fascinerad av Brigitte Bardot som yngre, gillade att klä mig som hon och att markera midjan på samma sätt. Var alltid lika kul att se folks min när man visade att man kunde nå runt midjan med händerna. Ja, feminister kan också vara utseendefixerade. Vi är människor vi med.

Du har nog inte riktigt förstått vad feminism går ut på. Man kan tycka att rösträtt, lika lön för lika arbete och lika ansvar för hem och barn är bra koncept trots att man ser bra ut.

Feminism handlar om jämställdhet, att man vill bli betraktad som en individ och bli bedömd efter sina prestationer och meriter, istället för baserat på könstillhörighet. Det har ingenting med avundsjuka att göra.