Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
Svara
2013-12-15, 15:28
  #1
Medlem
tions avatar
Tidigare erfarenheter: Alkohol, Cannabis, Tramadol, Ketamin, Svamp, Amfetamin, Kodein, Special(Nbome), Div andra Nbome, 3-meo-pcp, 3-oh-pcp, NEK, Div cannabinoider, Methoxetamine, Ecstasy/MDMA, LSD, Nicotin, Koffein, tröskeldoser på DMT. Säkert glömt något men kom igen, det räcker väl? Nej, Ayahuasca och DMT-for real står på listan.

Ålder:23
Vikt:70
Längd:175

Förord:

Jag vet inte hur min förmåga att beskriva och förklara är men jag lovar att göra mitt bästa. Jag har trippat otaliga gånger och har under vissa omständigheter tänkt ge mig på att skriva en rapport. Dock har omotivation ständigt genomsyrat mitt liv på grund av depression vilket gjort att det inte har blivit av. Det bör tilläggas att jag kämpar varje sekund med att skriva den här rapporten; Det roliga är att jag inte förstått att jag lidigt av depression sedan 14 års ålder för än till för några dagar sedan. Alla vet vi att motivation inte kommer av sig själv, den bringas med aktivitet och välmående och det är väl lite därför jag väljer att försöka ignorera omotivationen och skapa något istället för att sitta och tycka synd om mig själv.

Ett par veckor innan den här trippen hade jag med ett par goda vänner och deras bekanta åkt ut till en härlig sjö ute i en skog för att trippa på svamp. Jag intog vid det laget 4 gram svamp medan de övriga, troligen mindre erfarna valde att konsumera ca 2 gram. Jag var smått orolig över hur doseringen skulle påverka hur gruppen upplevde sammanhållning under trippen men den oron var inte befogad. I alla fall inte i efterhand. Jag mediterade in energi till hela gruppen där jag låg på det varma berget! Jag vet inte om jag tror på energier och väsen men under en svamptripp spelar det inte en jävla roll.

Det bör tilläggas att jag precis flyttat till en annan ort för att jobba, någon månad tidigare kärat ned mig i en tjej och så skulle jag naturligtvis upp och jobba dagen efter.


Fortsättning nästa inlägg.
Citera
2013-12-15, 15:30
  #2
Medlem
tions avatar
Rapport:

Medan jag i strålande solsken och ett relativt gott humör cyklar hem från jobbet försöker jag föreställa mig den subtila, lugna känslan av magi jag förstått Ally kan bringa. Jag har tänkt ta en tabb (från TT) och mysa med någon härlig serie och så blir också fallet efter att jag kommit in i min något tråkiga lägenhet.

Efter ett par timmar tycker jag inte att det har hänt så mycket, jag känner mig visserligen mysig men det saknas flow. Flow i ett rus är något av det viktigaste för mig. Således väljer jag att ta en lapp Special. En lapp special har tidigare gett mig otroliga visuella effekter men inget headspace eller den underbara klarheten som svamp har förmåga att ge. Tänkte att Ally's mysiga feeling tillsammans med det visuella från special skulle hamna i god synergi. Nu i efterhand är det fruktansvärt komiskt att tänka på, för synergi blev det, minst sagt...

Fortsättning nästa inlägg.
Citera
2013-12-15, 15:31
  #3
Medlem
tions avatar
Det dröjer inte länge innan lappen med special börjar härja i kroppen och ganska snabbt fylls mitt synfält med färger, ljus och energier. Skillnaden jämfört med svamp är att svampen verkar visa mig hur världen "egentligen" ser ut medan special snarare adderar alla inputs som kroppen kan ta, omvandlar energin och spränger sönder syndfältet med den. Jag vill hitta min jävla penna. Jag vet var den ligger men av 100 fps så innehåller kanske 2 av dem pennan. Alla bildrutor svänger in från höger i synfältet och försvinner till vänster. Då och då kommer bildrutorna med pennan in men jag hinner inte föra handen i rätt riktning för än pennan är borta igen. Vid det här laget har jag fortfarande inget djup i trippen. Jag väljer därför att gå och lägga mig i sängen, blunda och slappna av för att på så sätt minimera inputsen och därmed, förhoppningsvis även trappa ned på bombardementet av mitt synfält. Huruvida detta var ett misstag eller ej kan jag inte svara på men!

Jag "vaknar upp" halvt sittandes i min säng med min laptop i knät. På skärmen är webbläsaren chrome uppe med ett par till tre flikar. En flik har facebook, en annan google och en tredje spotify. Jag sätter igång direkt! Den onda eliten i USA, de elaka kommunisterna i Ryssland och de märkliga styret i Nordkorea har alla låst ett flertal kryssningsrobotar mot min lägenhet. Jag hackar mig med tankekraft in på googles servrar och kan på så vis kommunicera med hela världen då allt jag skriver i sökfältet på google.com visar sig i samtliga sökfält i alla världens datorer. I sökfältet skriver jag för världens goda människor men med en pik till de som låst robotar på mig att "Ni har inte en chans, jag är guds sändebud, jag är ambassadör för mänskligheten, ni har inte en chans, kärleken ska ta över, frid ska åter komma till vår jord, ni har inte en chans! Här sitter jag med en sketen laptop från 2002 och ni kryper på era bara knän.

En direktkoppling till gud, det var så självklart. Jag har ju känt det på mig hela livet och nu var det äntligen dags. På något vis, troligtvis med dold vetenskap och teknik, så har den "elaka eliten" som styrt världen i århundraden, fått nys om att en 23 årig kille faktiskt har direktkontakt med gud och i rädsla för att förlora allt de byggt upp under så lång tid gör de verkligen ALLT i sin makt för att ta kål på mig. En så här stor grej är naturligtvis svår att hålla hemligt och det dröjer inte många timmar (sekunder) innan hela världen vet om allt. Polis, militär, folkmängder från hela Sverige och tillslut världen står i en enorm cirkel runt mitt lägenhetshus. De ropar kärleksfyllda ord, de vet att jag är här för deras skull. Den onda eliten ska dock inte underskattas, snart börjar min dator bete sig konstigt, strömmen går och därmed min kontakt med omvärlden. Jag blir inte irriterad, snarare fascinerad och kanske lite frustrerad över hur de små myrorna runt om i världen med sina futtiga superdatorer faktiskt lyckats ta sig förbi mina brandväggar. Jag skrattar för mig själv, hämtar min smartphone som rent prestandamässigt troligtvis inte är alltför långt från min sketna laptop, kopplar in den i vägguttaget, syr med hjälp av nål och tråd i ren energi ett nätverk av kablage mellan vägguttaget, min telefon och min laptop. Hackar med tankekraft och datorkraft totalt sönder allt och alla som försöker stänga ner mig på något sätt. Flyger samtidigt med tankekraft in alla mina närmaste kompisar+några av de som var med och svampade ute vid sjön. De fick förhålla sig i lägenheten ovan där de med datorer följde mig. De skrattade till min förtjusning högljutt varje gång jag sprängde en kryssningsmissil, varje gång jag avvärjde ett datorintrång eller stängde av strömmen (naturligtvis bara för de onda) i Kina. Om det var för att jag var sjukt Over Powered eller om det var för att jag skrev snitsiga pikar efter varje lyckad "ägning" så att alla som hade en webbläsare uppe kunde se, det vet jag inte.

Jag och hela världen hade alltså på väldigt kort tid fått reda på att jag var guds sändebud. En pojkspoling med spirituellt intresse. Den onda eliten och alla andra som inte ville ha en förändrad värld började nu ändra taktik. De började låsa mina närmaste vänner, min familj, min underbara kärlek till tjej och även hennes familj, nära och kära. Detta var fruktansvärt, jag kunde för allt i världen inte leva med att någon jag älskar skulle få någon som DE älskar tagen i från dem. Jag hade ju ett kraftfält runt mig själv så att jag utan rädsla för att bli skjuten kunde kolla ut genom persiennerna men det hade ju ingen av mina älskade. Min energi räckte inte till och vem fan kunde klandra mig? Jag avvärjde robotanfall, datorintrång, hackade enorma företag, skrev snitsiga pikar åt världseliten på google, ändrade ständigt frekvensen på mitt kraftfält utifall någon hemlig samling människor forskat fram ny teknik som kunde låsa min frekvens och där med ta kål på mig och en hel del annat joks som jag inte minns längre; SAMTIDIGT!

Detta höll ju bara inte. Mina nära och kära skulle bli dödade om jag inte gjorde något. Jag kollade upp i taket, där var min kontakt med gud likt den silvriga själatråd man inte alltför sällan ser under astralprojektioner. Jag blundade, ändrade arbetsfrekvens på hjärnan för att koppla upp mig till gud (samtidigt som jag avvärjde missiler och ditten o datten, Ja ni fattar!) Jag bad om mer energi, av någon anledning var gud en liten fitta och tyckte jag hade fått nog men efter att jag skämtat med honom och sagt att jag efter allt detta var över, skulle predika om hur han är en transvestit som knullade dinosarier på fritiden så ändrade han sig och damn, när själatråden började pulsera och energier i grönt, violett och vitt ljus sakta rann in i mig. Ja, det var helt fantastiskt. Det bör nämnas att sedan "uppvaknandet" i sängen så var jag i ständigt extas med leende läppar, en helt otrolig glimt i ögat och ett sjuhelvetes självförtroende tillsammans med den mest otroliga ödmjukhet jag någonsin upplevt mig själv ha. Upplevt mig själv ha, ja, så är det.


Så, nu satte jag alltså igång och skyddade alla jag kunde komma på med kraftfält, med kraftfält menar jag någon slags sköld som håller borta yttre påverkan men släpper in vad människan behöver. När detta var gjort kände jag att jag var törstig. Jag gick till kylen för att hämta en citron, skära den i två delar och pressa safterna i min mun. Jag kom på att det måste se jävligt dumt ut utifrån (ingen kunde se in genom persiennerna i köket men jag såg det som att de kanske såg mig som en skuggbild) och tanken slog mig; Jag har eliten mot mig och det goda folket med mig, eller? Ingen har sett mig, kanske VET inte alla att jag är guds sändebud, de kanske bara tror att jag har en psykos, att jag är en farlig människa. Kanske väntar bara polisen utanför på att få klartecken att ge sig in i min lägenhet (vilket de ju naturligtvis inte kunde). Så jag springer genast till datorn, öppnar en sida och lägger upp en webcam stream så att alla ser att jag ser glad och trevlig ut! Då jag gjorde detta så såg någon riktigt smart men god nisse till att faktiskt ta sig in på min spotify och dra på en låt! En låt för att fira att jag håller på att vinna. Här hade det varit awesome att länka till låten men jag minns ju inte vilken det var. Jag skrattade nöjt för mig själv och tänkte, aja en gång är ingen gång. Tur att det var en härlig dude!

Fortsättning nästa inlägg.
Citera
2013-12-15, 15:31
  #4
Medlem
tions avatar
Då jag var så upptagen med att skydda allt och alla så hade jag inte haft möjlighet att svara tjejen jag var på G med som försökt nå mig på facebook i flera timmar. Tjejen som i rapporten får kallas för Sara skrev ständigt och frågade om jag var okej, hon var så orolig men också enormt glad och rörd. Hon hade lyckats snärja guds sändebud. Naturligtvis hade en hel del andra tjejer fått nys om detta och därför var Sara också under bevakning. Hemsidor och löpsedlar med klippta versioner av guds sändebud tillsammans med sin älskade Sara började dyka upp överallt. Hur som helst, varje gång jag försökte skriva till Sara att jag var okej, att vi snart skulle ses och att allt snart skulle bli bra så ringde varningsklockan att någon började närma sig att bryta en brandvägg eller dyl och då fick jag ju ta det först. När det börjat lugna ned sig så kunde jag skriva till omvärlden att jag mår bra, jag är bara väldigt trött efter allt och det ENDA, det fucking ENDA jag vill ha är min SARA. Så jag flög upp henne hit och hon stod utanför lägenhetshuset och väntade på klartecken för att få komma in till mig. Men av någon anleding var folk fortfarande oroade att jag var en tok och skulle döda Sara. Jag gjorde allt i min makt för att försäkra alla om att jag var god men tillslut fanns det inget jag kunde göra utan att ringa Sara. Här följer samtalet på ett ungefär:

Tion: Hej Sara, det är jag.
Sara: Hej Tion, hur är det?
Tion: Det är bra, jag är bara väldigt trött och vill bara ha dig här.
Sara: Och jag vill vara hos dig.
Tion: Alltså, du kan komma in nu Sara. Det är lugnt!
Sara: Va?
Tion: Jag lovar, du kan ta med dig poliser, din familj, vem som helst om det får dig att känna dig tryggare. Helst ensam dock!
Sara: Tion, va snackar du om. Vadå poliser, vadå familj?
Tion: Vadå, (börjar klarna liiite) är du inte här?
Sara: Nej varför skulle jag vara där nu?
Tion: Men, seriöst. Är du inte här? Jag trodde du var här. Utanför min dörr.

Vid det här laget började Sara förstå att jag hade tagit något och jag vill minnas att hon nämnde någonting om det vilket sakta tog mig ur psykosen.

När verkligheten började komma tillbaks fylldes jag av ångest. Faan! Jag har ju skrivit i flera timmar på internet, på facebook, skrivit om mitt jobb, mitt liv och så vidare. Gick och kollade datorn, där stod facebook uppe utan något märkvärdigt, inget i chatten eller något alls. Vilken jävla lättnad! Jag spenderade natten i telefon med Sara för att sedan cykla till jobbet något jävla död på morgonen. Visste att jag bara hade datorjobb att utföra så det blev lite nickningar när tröttheten tog över.

Varje del i den här historien har åtskilliga "timmar" med händelser och historia i sig. Så bortsett från den vanliga svårigheten att beskriva trippar så kan jag omöjligt få med all information. Om jag inte väljer att skriva en bok om hela historien, skulle bli en rätt värd film om den gjordes rätt!

Jag hade inte riktigt förväntat mig att få något djup då special aldrig givit mig det tidigare. En psykos kan vara en total avsaknad av verklighetsförankring, vilket detta var. Så rimligtvis borde jag ju inte kunna få med mig något vettigt ur den här trippen? Men tanken slog mig. Jag var ju fortfarande Tion under det hela, jag visste vem Sara var, vem min far är, vem jag köpt min sketna laptop av, vart jag jobbade osv. Jag var JAG. Som vi alla vet; "With great power comes great responsibility" Därför har jag, om än VÄLDIGT försiktigt börjat fundera om jag som person faktiskt skulle kunna klara av ett så stort ansvar utan att bli maktgalen och börja sabba världen igen. Jag hade visserligen gud bakom mig då, vilket jag i vardagen inte känner något av. Jag tänkte faktiskt låta moder Ayahuasca hjälpa mig reda ut den saken.

Så vart är jag idag? Jag är kvar på samma jobb, samma stad men har inte längre Sara kvar! Enligt tidigare erfarenheter så döljer sig ofta en härlig nystart som ett jobbigt avslut och jag känner på mig att så är fallet även den här gången. Jag har sedan 16 års ålder arbetat mycket med mig själv och försökt skapa mig en världsbild som jag känner kan föra mig genom livet. Detta, tillsammans med deppigheten har gjort att jag avskärmat mig från omvärlden, endast haft ett par riktigt nära vänner. Nu känner jag ett riktigt jävla driv, även om deppigheten och omotivationen är kvar så kommer den inte finnas länge till. Jag har sett båda sidor av myntet och allt arbete med mig själv (som aldrig tar slut) tillsammans med kommande år av nya vänner, nya erfarenheter och härliga upplevelser får mig nästan att hamna i samma exstas som efter gud gav mig en Power Up!

Saker jag inte tagit upp i rapporten:

Panoramafönstret jag skapade i taket.
Jägermeisterloggan någon sprayade på mitt toalettfönster.
Grannkärringen som glodde på mig när jag letade poliser i trappuppgången och mycket mer. Känner dock att jag ändå lyckats skapa en något sammanhängande rapport och jag hoppas att alla som läser den förstår att man aldrig kan få med allt man faktiskt VILL få med.

Tack för mig!
Citera
2013-12-15, 20:08
  #5
Medlem
khrysothemiss avatar
haha fy helvete vad flummigt! Väldigt kul att läsa, tack för att du delar!
Citera
2013-12-16, 11:08
  #6
Medlem
Svamphoras avatar
Wow vilken cp knarkig tripp, askul och skrämmande samtidigt.

Verkligheten är fuckad ibland. Åkte på en psykos själv 3 år sedan, bröt benet, blev deprimerad och satte framför datorn/i sängen flera månader utan kontakt med folk, rökte gräs, drack sprit, vaken jättelänge och skumma sovtider.

Slutade med att jag trodde jag levde i kommunist-slav område, människor såg ut som små råttor och trodde stockholm hade sprängts i bitar. Äckliga overkliga bilder iallafall, sedan blev det stunder med "depersonalization" vilket var jävligt obehagligt och vrickat.
Citera
2013-12-16, 12:40
  #7
Medlem
tions avatar
Citat:
Ursprungligen postat av khrysothemis
haha fy helvete vad flummigt! Väldigt kul att läsa, tack för att du delar!

Haha, ja minst sagt! Tack!

Citat:
Ursprungligen postat av Svamphora
Wow vilken cp knarkig tripp, askul och skrämmande samtidigt.

Verkligheten är fuckad ibland. Åkte på en psykos själv 3 år sedan, bröt benet, blev deprimerad och satte framför datorn/i sängen flera månader utan kontakt med folk, rökte gräs, drack sprit, vaken jättelänge och skumma sovtider.

Slutade med att jag trodde jag levde i kommunist-slav område, människor såg ut som små råttor och trodde stockholm hade sprängts i bitar. Äckliga overkliga bilder iallafall, sedan blev det stunder med "depersonalization" vilket var jävligt obehagligt och vrickat.

Eller hur! Det var ju inte jag som bestämde att den mest grundläggande delen av vem jag är skulle stanna kvar, medan jag efter uppvaknandet hade direktkontakt med gud. Alltså va. Vem eller vad styrde min hjärna i den riktningen för inte fan var det jag?

Verkligheten behöver skalas i bitar.
Citera
2013-12-17, 00:11
  #8
Medlem
Svamphoras avatar
Citat:
Ursprungligen postat av tion
Haha, ja minst sagt! Tack!


Verkligheten behöver skalas i bitar.

Eller undvikas att skalas i bitar. "Allt är normalt, livet är precis som det ska, verkligheten är den enda verkligheten... ...Eller vad definerar man som verkligt och inte verkligt?! Det är ju samma verklighet det finns inga gränser oh herrgud jag trippar sönder "

Man ska passa sig för farligt tänkande, kan bli otrevligt.
Citera
2013-12-17, 00:49
  #9
Medlem
Underbart!! 5/5 transvestiter
Citera
2013-12-18, 18:54
  #10
Medlem
tions avatar
Citat:
Ursprungligen postat av DwWU
Underbart!! 5/5 transvestiter

Thanks!
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback