Substans: LSD av okänd sort(brydde mig inte så frågade aldrig min kran)
Dos: 2 lappar
Ålder: 17
Kön: Man
Tidigare erfarenheter: LSD, Marijuana, Alkohol, Mexikansk cubensis och Spice
Det var fredag eftermiddag och jag hade precis slutat skolan. Jag får ett samtal av mamma där hon säger att hon och min far ska åka till vårt lantställe ca 1 h från stan och att jag har huset helt för mig själv hela helgen. Tror min mamma hintade att jag skulle bjuda över min flickvän(insåg jag först när jag trippade). Iallafall så åkte jag direkt ut till min kran och köpte 4 lappar av hans "bästa" LSD. Sen ringde jag min vän, låt oss kalla honom Jonathan och så frågade jag honom om han var på. Som vanligt sviker Jonathan mig aldrig och vi beslutade oss för att mötas hos mig vid 18-tiden.
Dagen kröp fram och tillslut blev klockan 18. Jag har brukat LSD flertalet gånger förut(ser mig själv nästan som en psykonaut) så därför visste jag hur stor skillnad set och setting har. Så hade lagt ut madrasser i hela vårt vardagsrum, sedan flyttat dit min stora högtalare och ställt upp vattenflaskor och liknande vid sidan av så ifall vi behövde något, skulle vi aldrig behöva lämna rummet. Jag hämtar även min lavalampa som jag tydligen ska vara väldigt häftig medan man trippar.
Det tar inte mer än 10 minuter innan vi stoppar i lapparna i munnen. Som vanligt underskattar jag hur stark LSD faktiskt är och tar bägge två direkt. Vill dock tillägga att jag tycker om när det är väldigt intensivt, känns som om det endast är då som man verkligen kan komma i kontakt med allt runtomkring mig.
+30 minuter: Vi sitter och väljer ut fler låtar vi ska ha med medan vi trippar. Oturligt nog glömde jag skapa en lista och vi känner att det är bråttom eftersom vi vet att desto mer tid som går, desto svårare kommer det bli att göra klart listan.
+50 minuter: Nu börjar det hända grejer! Space oddity av Bowie spelas och jag känner euforin i hela kroppen. Jonathan och jag känner verkligen hur vi är kungar av jorden. Det finns inget som kan ta det ifrån oss. Världen är vår och det finns absolut inget som kan skada oss. Jag tömmer upp lite vatten från en Loka-flaska och ser hur bubblorna i flaskan rör sig uppåt. Jag minns mig tänka "Bubblorna är som jag, de vill ta sig upp till toppen av allt, inget får hålla dem nere likt ingen ska hålla mig nere". Nu i efterhand har jag insett att detta har med min väldigt hårda press på mig själv att göra.
+80 minuter: Lavalampan blir bara häftigare och häftigare. Jag försvinner allt djupare in i den och efter en stund hör jag Jonathan säga att om han kunde, hade han blivit en lavalampa eftersom han vill också kunna studsa runt lika problemfritt som det gör i en lavalampa. Jag försöker svara något men min mun vill inte lyda.
+100 minuter: The end av The doors spelas och för nästan varje sekund som spelas av låten känns som en lång orgasm. Jag sitter fortfarande och stirrar in i lampan eftersom jag är helt övertygad om att alla svaren till problemen i mitt liv finns där i. Jag börjar även se mig själv och min framtid i lampan. Jag ser mig sitta på en vacker äng med ett Harvard-diplom i handen. Jag försöker be Jonathan titta in i lampan han med, jag vill att han ska se att jag har fått ett Harvard-diplom. Men han verkar inte höra mig, han bara fortsätter ligga och titta ut på stjärnorna(vi har glastak över vardagsrummet).
+120 minuter: Nu är jag helt ute och svävar i rymden, eller snarare svävar inuti lavalampans värld. Jag är på en av planeterna och försöker stoppa den från att krascha med en annan. Men jag lyckas inte, jag lyckas inte hur många gånger jag än försöker. Vaxklumparna i lampan fortsätter studsa fram och tillbaka. Nu blir jag ledsen och frågar Jonathan och han möjligtvis skulle kunna förklara varför jag är bra. Men han svarar inte nu heller. Jag tänker att mitt sinne kanske fastnade på planeten som kraschade med en annan inom lavalampan och att jag nu inte finns längre förutom mitt kött som bara ligger på golvet. Jag är nu mer bara en bit kött. dessutom, jag misslyckades eftersom jag inte klarade av att hindra planeten från att krascha.
+120- minuter
nu har jag inget grepp om tid alls så kan dessvärre inte berätta hur lång tid som gått nu)
Jag hör något och ser Jonathan fråga köttbiten som ligger på golvet, det jag brukade kalla mig själv. Han frågar dem om den är okej. Köttbiten försöker svara men det går inte, läpparna vägrar lyda. Låten Kashmir av Led Zeppelin sätts igång och helt plötsligt finner jag ny energi, JAG SKA rädda en planet och på så sätt få tillbaka mitt sinne. Jag dyker in i lampans universum igen och försöker, jag försöker och försöker och tillslut lyckas jag, även fast jag nu är fast i den mörka sidan av lampans universum(min kompis hade släkt lampan).
+240 minuter: Vi börjar landa lite nu, särskilt Jonathan som säger att han vill gå ut lite, använda den lilla tid vi har kvar att utforska lite. Han frågar om jag ska med men jag får inte fram ett svar. Jag inser att ända sedan jag "förlorade mitt sinne" har jag inte kunnat prata. Detta skrämmer mig och hur mycket jag än försöker, så händer ingenting. Jag bestämmer mig för att istället njuta av det sista av trippen och sedan försöka prata igen senare.
+300 minuter: Nu är jag också nästan helt tillbaka, jag kan prata igen och tänker hyfsat logiskt. Vi slår på family guy och bara njuter av alla snygga färger. Här framför TV:en ska kvällen avslutas
Utvärdering: Även om allt var väldigt spännande och läskigt att "ha lämnat min kropp", så i efterhand är jag väldigt glad att jag tog denna tripp. Jag lärde mig en hel del saker om mig själv och de flesta av svaren i lampan har faktiskt löst de flesta av mina problem. Vet att det betyder att jag i mitt undermedvetna haft svaren hela tiden, eller...? Ännu en sak jag tänkte på var att i början av trippen, när jag var fylld av eufori. Att lyssna på låten White Rabbit av Jefferson Airplane gör under. Den fick mig att börja ifrågasätta min existens lite och tror det var den som fick in mig på banan så att jag tillslut hamnade "i" lavalampan.
Ber om ursäkt för att tiderna förmodligen är ganska fel. Men som ni vet så har man fokus på annat när man tagit lite av guds medicin. Tack och hoppas ni gillar rapporten.
PS ber om ursäkt för ev stavfel i texten.
Dos: 2 lappar
Ålder: 17
Kön: Man
Tidigare erfarenheter: LSD, Marijuana, Alkohol, Mexikansk cubensis och Spice
Det var fredag eftermiddag och jag hade precis slutat skolan. Jag får ett samtal av mamma där hon säger att hon och min far ska åka till vårt lantställe ca 1 h från stan och att jag har huset helt för mig själv hela helgen. Tror min mamma hintade att jag skulle bjuda över min flickvän(insåg jag först när jag trippade). Iallafall så åkte jag direkt ut till min kran och köpte 4 lappar av hans "bästa" LSD. Sen ringde jag min vän, låt oss kalla honom Jonathan och så frågade jag honom om han var på. Som vanligt sviker Jonathan mig aldrig och vi beslutade oss för att mötas hos mig vid 18-tiden.
Dagen kröp fram och tillslut blev klockan 18. Jag har brukat LSD flertalet gånger förut(ser mig själv nästan som en psykonaut) så därför visste jag hur stor skillnad set och setting har. Så hade lagt ut madrasser i hela vårt vardagsrum, sedan flyttat dit min stora högtalare och ställt upp vattenflaskor och liknande vid sidan av så ifall vi behövde något, skulle vi aldrig behöva lämna rummet. Jag hämtar även min lavalampa som jag tydligen ska vara väldigt häftig medan man trippar.
Det tar inte mer än 10 minuter innan vi stoppar i lapparna i munnen. Som vanligt underskattar jag hur stark LSD faktiskt är och tar bägge två direkt. Vill dock tillägga att jag tycker om när det är väldigt intensivt, känns som om det endast är då som man verkligen kan komma i kontakt med allt runtomkring mig.
+30 minuter: Vi sitter och väljer ut fler låtar vi ska ha med medan vi trippar. Oturligt nog glömde jag skapa en lista och vi känner att det är bråttom eftersom vi vet att desto mer tid som går, desto svårare kommer det bli att göra klart listan.
+50 minuter: Nu börjar det hända grejer! Space oddity av Bowie spelas och jag känner euforin i hela kroppen. Jonathan och jag känner verkligen hur vi är kungar av jorden. Det finns inget som kan ta det ifrån oss. Världen är vår och det finns absolut inget som kan skada oss. Jag tömmer upp lite vatten från en Loka-flaska och ser hur bubblorna i flaskan rör sig uppåt. Jag minns mig tänka "Bubblorna är som jag, de vill ta sig upp till toppen av allt, inget får hålla dem nere likt ingen ska hålla mig nere". Nu i efterhand har jag insett att detta har med min väldigt hårda press på mig själv att göra.
+80 minuter: Lavalampan blir bara häftigare och häftigare. Jag försvinner allt djupare in i den och efter en stund hör jag Jonathan säga att om han kunde, hade han blivit en lavalampa eftersom han vill också kunna studsa runt lika problemfritt som det gör i en lavalampa. Jag försöker svara något men min mun vill inte lyda.
+100 minuter: The end av The doors spelas och för nästan varje sekund som spelas av låten känns som en lång orgasm. Jag sitter fortfarande och stirrar in i lampan eftersom jag är helt övertygad om att alla svaren till problemen i mitt liv finns där i. Jag börjar även se mig själv och min framtid i lampan. Jag ser mig sitta på en vacker äng med ett Harvard-diplom i handen. Jag försöker be Jonathan titta in i lampan han med, jag vill att han ska se att jag har fått ett Harvard-diplom. Men han verkar inte höra mig, han bara fortsätter ligga och titta ut på stjärnorna(vi har glastak över vardagsrummet).
+120 minuter: Nu är jag helt ute och svävar i rymden, eller snarare svävar inuti lavalampans värld. Jag är på en av planeterna och försöker stoppa den från att krascha med en annan. Men jag lyckas inte, jag lyckas inte hur många gånger jag än försöker. Vaxklumparna i lampan fortsätter studsa fram och tillbaka. Nu blir jag ledsen och frågar Jonathan och han möjligtvis skulle kunna förklara varför jag är bra. Men han svarar inte nu heller. Jag tänker att mitt sinne kanske fastnade på planeten som kraschade med en annan inom lavalampan och att jag nu inte finns längre förutom mitt kött som bara ligger på golvet. Jag är nu mer bara en bit kött. dessutom, jag misslyckades eftersom jag inte klarade av att hindra planeten från att krascha.
+120- minuter
nu har jag inget grepp om tid alls så kan dessvärre inte berätta hur lång tid som gått nu)Jag hör något och ser Jonathan fråga köttbiten som ligger på golvet, det jag brukade kalla mig själv. Han frågar dem om den är okej. Köttbiten försöker svara men det går inte, läpparna vägrar lyda. Låten Kashmir av Led Zeppelin sätts igång och helt plötsligt finner jag ny energi, JAG SKA rädda en planet och på så sätt få tillbaka mitt sinne. Jag dyker in i lampans universum igen och försöker, jag försöker och försöker och tillslut lyckas jag, även fast jag nu är fast i den mörka sidan av lampans universum(min kompis hade släkt lampan).
+240 minuter: Vi börjar landa lite nu, särskilt Jonathan som säger att han vill gå ut lite, använda den lilla tid vi har kvar att utforska lite. Han frågar om jag ska med men jag får inte fram ett svar. Jag inser att ända sedan jag "förlorade mitt sinne" har jag inte kunnat prata. Detta skrämmer mig och hur mycket jag än försöker, så händer ingenting. Jag bestämmer mig för att istället njuta av det sista av trippen och sedan försöka prata igen senare.
+300 minuter: Nu är jag också nästan helt tillbaka, jag kan prata igen och tänker hyfsat logiskt. Vi slår på family guy och bara njuter av alla snygga färger. Här framför TV:en ska kvällen avslutas
Utvärdering: Även om allt var väldigt spännande och läskigt att "ha lämnat min kropp", så i efterhand är jag väldigt glad att jag tog denna tripp. Jag lärde mig en hel del saker om mig själv och de flesta av svaren i lampan har faktiskt löst de flesta av mina problem. Vet att det betyder att jag i mitt undermedvetna haft svaren hela tiden, eller...? Ännu en sak jag tänkte på var att i början av trippen, när jag var fylld av eufori. Att lyssna på låten White Rabbit av Jefferson Airplane gör under. Den fick mig att börja ifrågasätta min existens lite och tror det var den som fick in mig på banan så att jag tillslut hamnade "i" lavalampan.
Ber om ursäkt för att tiderna förmodligen är ganska fel. Men som ni vet så har man fokus på annat när man tagit lite av guds medicin. Tack och hoppas ni gillar rapporten.
PS ber om ursäkt för ev stavfel i texten.
ger 6/10
