Hur kommer egentligen lånemarknaden att fungera, om vi antar att vi övergår till bitcoin?
Antag att vi har en tillväxt på 6% per år (extremt exempel, men orimligt högt i långa längden troligen). Om jag lånar pengar för ett hus för 0% ränta, så kommer min reala skuld att växa med 6% per år. Vad är då egentligen en rimlig ränta på sådana lån?
Om lånegivaren vill ha vinst som idag, dvs ca 3%-inflation=2%, så motsvarar det X+deflation=2%, vilket alltså skulle ge ett X på -4%. För att få samma vinst som idag skulle alltså banken efterskänka 4% av skulden varje år. Men det är ju inte rimligt, banken skulle tjäna mer på att inte låna ut pengarna alls (dvs 6% per år).
För att få någon att låna ut pengar måste det finnas ett incitament, plus kompensation för risken att lånet inte betalas tillbaka. Antag att man sätter incitamentet till 1%, och riskpriset till 1%, så blir lånekostnaden 2%. I realränta blir det då 8%, vilket är väldigt dyrt.
Slutsats: Med en deflationistisk valuta kommer realräntan på lån att bli dyrare, kanske betydligt dyrare än idag. Har jag tänkt rätt här?
I så fall talar vi om stora förändringar. Det lönar sig mycket bättre att spara ihop till huset, än att låna till det. Samma sak gäller så klart all konsumtion. Nu kan man ju se detta som en hälsosam trend, men övergången kan vara smärtsam. Jag tror det är detta som många nationalekonomer oroar sig över. Om man skall byta från dagens lånebaserade ekonomi, till en ekonomi där man först sparar ihop pengarna, så kan det antagligen ta många år. Kanske 20-40 år om man inberäknar fastighetslånen?
Antag att vi har en tillväxt på 6% per år (extremt exempel, men orimligt högt i långa längden troligen). Om jag lånar pengar för ett hus för 0% ränta, så kommer min reala skuld att växa med 6% per år. Vad är då egentligen en rimlig ränta på sådana lån?
Om lånegivaren vill ha vinst som idag, dvs ca 3%-inflation=2%, så motsvarar det X+deflation=2%, vilket alltså skulle ge ett X på -4%. För att få samma vinst som idag skulle alltså banken efterskänka 4% av skulden varje år. Men det är ju inte rimligt, banken skulle tjäna mer på att inte låna ut pengarna alls (dvs 6% per år).
För att få någon att låna ut pengar måste det finnas ett incitament, plus kompensation för risken att lånet inte betalas tillbaka. Antag att man sätter incitamentet till 1%, och riskpriset till 1%, så blir lånekostnaden 2%. I realränta blir det då 8%, vilket är väldigt dyrt.
Slutsats: Med en deflationistisk valuta kommer realräntan på lån att bli dyrare, kanske betydligt dyrare än idag. Har jag tänkt rätt här?
I så fall talar vi om stora förändringar. Det lönar sig mycket bättre att spara ihop till huset, än att låna till det. Samma sak gäller så klart all konsumtion. Nu kan man ju se detta som en hälsosam trend, men övergången kan vara smärtsam. Jag tror det är detta som många nationalekonomer oroar sig över. Om man skall byta från dagens lånebaserade ekonomi, till en ekonomi där man först sparar ihop pengarna, så kan det antagligen ta många år. Kanske 20-40 år om man inberäknar fastighetslånen?