Skvaller om Martin Fredriksson

De gånger Fredriksson fått kritik från de egna inom våldsvänstern så har han alltid använt mordet på Björn Söderberg på ett eller annat sätt. Fredriksson pratade bredvid mun offentligt på Twitter om Revolutionära Frontens (RF) förehavanden, det gällde en misshandel som RF utfört och som på grund av dess omständigheter RF inte ville att det skulle uppmärksammas offentligt, så blev stora delar av våldsvänstern arga på Fredriksson och det startades ett litet drev inom vänstern mot Fredrikssons glappande. Fredriksson gick då ut med ett försvar om att en av de dömda för Söderbergmordet, Hampus Hellekant, skulle vara upphovsmannen bakom drevet, lite svårbegripligt hur det skulle ha gått till men det var så Fredriksson bemötte kritiken från RF och andra autonoma. Det hela slutade med att Mathias Wåg tog Fredriksson i örat och meddelade att man haft ett samtal om det inträffade och att det inte ska hända igen.

Ett annat tillfälle när Fredriksson försökte vända kritik mot honom var efter att han annonserat på Twitter om att få köpa Flashbacks databas. Det blev väldigt upprörda röster även från de inom vänstern som värnar integriteten och anonymiteten på internet. Fredriksson kände sig pressad och hemföll igen till att hänvisa till mordet på Björn Söderberg och Hampus Hellekant och att denne skulle ha blåst upp kritiken mot Fredriksson via Flashback genom att starta en tråd på Flashback om Fredrikssons annonserande på Twitter. Fredrikssons försvar finns att läsa här.

Fredriksson har alltså en historia av att alltid skylla i från sig. Det är därför som han nu antagligen planerar att försöka få det till att han i princip blev tvungen att arbeta för Säpo efter Söderbergmordet med hänvisning till att mordet hade kunnat förhindras om AFA och Säpo samarbetat, hans twittrande kring den här säposkandalen ger en indikation om detta. För det påståendet finns det ingen grund vad jag vet. Fredrikssons tanke kanske är att hävda att lärdomen från Söderbergmordet gjorde att han kände sig tvungen att skriva kontrakt med Säpo för att rädda vänsteraktivisters liv i framtiden. Frågan är om de egna leden köper den förklaringen. Mathias Wåg är ingen dumskalle och han vet mycket väl hur saker ligger till och kommer nog agera om Fredriksson försöker sig på den rökridån.


Några intressanta artiklar om förrädaren Fredriksson:
http://www.morgonbladet.nu/news.php?name=2015071633
http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/g...anskning-14461
http://nyheteridag.se/han-var-nara-a...-fran-platsen/

Martin Fredriksson, fy fan vilket fyllsvin. Rätt förtjust i cheeseburgare också, om jag förstått saken rätt.

Det är en Martin Fredriksson som hjälper Joachim Dyfvermark och Sven Bergman på SVT med researchen. Är det denna Martin Fredriksson?

Vid sidan av sitt politiska intresse verkar han ha en framträdande barnslig sida. Men han är duktig på det han gör, det ger jag honom.

Det skulle vara makalöst förvånande om det vore någon annan. Researchmetoden som personerna använt sig av är det som Martin Fredriksson är specialiserad på, det vill säga att begära ut mängder av information, OCR-behandla och samköra mellan olika register/databaser.

Dessutom finns det överhuvudtaget inte alls många som heter just "Martin Fredriksson" i landet.

Så gjordes reportaget om de förmögna skattesmitarna

Det är tyst från Martin, inget på hans twitter sedan 2 mars, och inga gamla inlägg har raderats. Han brukar ju alltid radera efter en vecka.
https://twitter.com/nittonfemton

Det är intressant att observera Martin Fredrikssons personliga förändring - i den mån han verkligen förändrats och inte nu bara släpper fram sidor hos sig själv som han tidigare dolt för omgivningen.

Han har en mycket lång historia inom våldsvänstern, ledande inom AFA fram tills runt 2007 även om han enligt egen utsago lämnade AFA i början på 2000-talet. Vad han menar med detta är att han gick över till att ingå i AFAs grävgrupp, internt kallat för Researchgruppen men utåt benämnt AFA Dokumention eller AFA Doku. Egentligen innebar det bara att han kom att ingå i AFAs ledningsgrupp men det låter ju bra som förklaring om någon anklagar honom för att ljuga. Han förfäktade klasskampsidéer och sade sig drivas av en vilja att bekämpa kapitalismen. Målet var, enligt honom själv, ett kommunistiskt samhälle efter DDR-modell. Det vill säga, ingen yttrandefrihet och godtycklig rättstillämpning mot politiska motståndare samt planekonomi. Idéer som vettiga människor idag anser är totalt förkastliga men som etablissemanget kan ha överseende med om man kombinerar det med "antirasism". Han gjorde också en sejour inom Piratbyrån, en förening som bland annat verkade för upphovsrättens avskaffande och faran med övervakningssamhället. En sammanslutning av personer som misstänkts ha huserat en polisinformatör eftersom polisen, när den slog till mot The Pirate Bay, visste precis vilka servrar som gjorde vad. När Martin Fredriksson avslöjats som avlönad tjallare så skrädde inte en av grundarna av The Pirate Bay, Peter Sunde, orden. Peter Sunde skrev rent ut på Twitter till Martin Fredriksson: "När USA hotade Sverige med handelsblockad så hade SÄPO en insider i PB, som påstår att han inte snitchat om de sakerna? @nittonfemton plz". Fredriksson förnekar dock att han skulle sålt just den informationen till Säpo.

Så sent som för bara några år sedan så anordnade Martin Fredriksson tillsammans med diverse andra i Förbundet Allt Åt Alla den s k överklassafarin vilken bland annat gick till Saltsjöbaden utanför Stockholm. Målet var att visa hur "överklassen" (överdriven benämning på vad som faktiskt är övre medelklass) bodde och vad de sysslade med. Martin Fredriksson hade gjort researchen till de uppgifter om enskilda villaägare som passerades med bussen, uppgifter som delgavs deltagarna. Resan hade förvisso lika gärna kunnat göras till vissa delar inom Södermalm men det var väl mer roligt att åka utanför det egna kvarteret.

Idag, bara några få år efter den s k Överklassafarin, så ondgör sig och hånar Martin Fredriksson på Twitter frilansande it-personal som ställer krav på skäliga löner och arbetsvillkor när Martin Fredriksson ska ta in arbetskraft för sitt företag. Martin är numer bosatt på Södermalm, klär sig i dyra märkeskläder, är delägare i ett företag med flera anställda och umgås och gör affärer med sin vän, miljonärssonen Robert Aschberg. I dagarna hånade Martin Fredriksson Researchgruppen med tweetsen "Guldspadevinnare och stora journoprisnominerade lilla grävkollektivet vill skriva avtal om min researchplattform. Kul och mäktigt!" och "Kul när rutinerade proffs tycker att ens tjänst har ett värde för dem.". Researchgruppen och Mathias Wåg får därmed antas ha krupit till korset och förnedrat sig själva. Vid brytningen mellan Fredriksson och Researchgruppen, efter att Fredriksson avslöjats som heltidsavlönad polisinformatör, så upphörde antagligen Researchgruppens tillgång till rättsdatabasen Acta Publica (tidigare Piscatus). Ett mycket värdefullt verktyg för den som vill kartlägga människor. Utan tillgång till en rättsdatabas så är den typ av verksamhet som Expo och Researchgruppen bedriver svåra, personalkrävande och omständliga. Det är omöjligt att bevaka och samköra i realtid tiotusentals politiska dissidenter mot offentliga register och dokument utan tillgång till en effektiv rättsdatabas.

Researchgruppens och Mathias Wågs tystnad, liksom övriga extremvänsterns tystnad, har sin förklaring i att de inte vågar stöta sig med Martin Fredriksson. Han sitter på kopior på Researchgruppens och AFAs material, ett material som går decennier tillbaka och han sitter också på värdefulla verktyg, som rättsdatabasen. Då gäller det att hålla sig väl med honom, trots att han visat sig både vara betald polisinformatör, s k "tjallare/golare" på polissvenska, och att hans politiska idéer kanske bara var kosmetika, åtminstone de sista åren.

För vad är egentligen kvar av de politiska idéer och ideal som Martin Fredriksson sade sig stå för så sent som några få år sedan? Allt jag kan se är en höginkomsttagande företagare som bosatt sig på helvita Södermalm, som klär sig i Ralph Lauren-kläder, ondgör sig över skatter på Twitter ("Född fri, skattad till döds") och hånar öppet anställda/frilansare som ställer krav, som medverkar till det ökande övervakningssamhället och dessutom profiterar på det, vars girighet fått honom att sälja sig själv och sina kamrater till Säkerhetspolisen och vars umgängeskrets består av sådana som honom själv, vita medelålders höginkomsttagare bosatta i helsvenska områden. Det enda som verkar finnas kvar är viljan till fri invandring och ett hat mot nationalism i alla dess former. Dagens Martin Fredriksson har mycket mer gemensamt med Fredrik Reinfeldt än med Jonas Sjöstedt.

Martin Fredrikssons utveckling de senaste åren får mig att tänka på den sista meningen i George Orwells bok Djurfarmen: No question now what has happened to the faces of the pigs. The creatures outside looked from pig to man, and from man to pig, and from pig to man again: but already it was impossible to say which was which.

Märklig tweet: https://twitter.com/nittonfemton/sta...797060?lang=sv

Han skriver väl att folk, med viss fördröjning, har tagit avstånd från honom efter avslöjandet att han var polisinformatör, för att i ett senare tweet säga att han inte är bitter över det?

Twitter är ju redan från början ett ganska uselt verktyg för att på ett effektivt delge information, särskilt om man inte är bra på att komprimera kommunikation med minimal med text, men just den tweeten var väl inte så svår att förstå?

Seppuku i likvidation i mitten av december. Där var Martin, Wååg och Ousman bolagsmän tidigare i alla fall.
http://www.allabolag.se/7696161004/s...omisk-forening

Martin Fredriksson förnekade med eftertryckning att Ayman Osman (tid Ayman Taki) hade något med Researchgruppen att göra. Ändå fanns Ayman Taki som i styrelsen för Seppuku Media (ekonomisk förening) och Seppuku var angivet på Researchgruppens hemsida som ägare av sidan och även angivet hos Radio och TV-verket (numera Myndigheten för press, radio och TV) som utgivare. Utöver detta så användes Seppukus organisationsnummer för Researchgruppens ekonomiska mellanhavanden. Trots detta så ljög alltså Martin Fredriksson sig blå när han i efterhand kommenterade Ola Sandstigs avslöjande artikel om Researchgruppen.

I samband med att Martin Fredriksson avslöjades som betald informatör åt Säpo så försökte Martin Fredriksson försvara sig på Twitter med argument om att han enbart sålt information om nazister och att han skulle bevisa detta genom att ge ut en bok där "allt kommer förklaras" och han utlovade även "full transparens" och menade sig ha manipulerat och lekt med Säpo från det att han var i sena tonåren till det att han avslöjades. En bortförklaring som det nog inte finns någon som kan tro på. Som vanligt så skrädde inte Martin Fredriksson orden, det gick till och med så långt att han insinuerade att vissa skulle finna hans bok obehaglig.

Någon bok har fortfarande inte getts ut och någon bok kommer troligen aldrig att komma ut. Det är bara ett i raden av alla livslögner som Martin Fredriksson omger sig med.

Martin Fredriksson har dock faktiskt försökt sig på att skriva den där boken. Eller snarare ska det beskrivas som ett taffligt utkast och den är fullständigt oläslig enligt de som läst den. Enligt de som läst den så är språket undermåligt, berättelsen osammanhängande, ologisk, full av dåliga ursäkter och bortförklaringar. Dessutom är den, som väntat, fullständigt i avsaknad av självkritik. Den kan helt enkelt inte ges ut. Det är säkert inte förvånande för de som haft med förrädaren Fredriksson att göra. Han har skrivit ytterst få artiklar och samtliga har varit hårt korrigerade och korrekturlästa av hans före detta partner, Mathias Wåg. Denne står, av naturliga skäl, inte längre till förrädaren Fredrikssons förfogande.

Det är något förvånande att inte Martin bett pappa Aschberg ordna fram en skicklig spökskrivare åt honom. För utan en sådan så kommer den här "boken" aldrig att kunna ges ut. Och den här gången går det inte att skylla på några nazister.

Det har gått nära två år sedan Martin Fredriksson avslöjades som avlönad tjallare åt Säkerhetspolisen. Fredriksson påstod i samband med detta att han skulle skriva en bok där "full transparens" utlovades, se Twitter.

Idag, nära två år senare, så vet vi hur det gick med det. Det blev inget och ingen transparens kom heller. En desperat Martin Fredriksson skrev ett utkast som sågades totalt av alla som läste det. Inte ens en betald spökskrivare kunde få ordning på utkastet som ska ha varit en kombination av påståenden, överdrifter och uppenbara lögner. En berättelse där Martin Fredriksson beskrev sig själv som en slags superhackare som förhindrar grova nazistiska våldsdåd och hjälper polisen att klara upp brott. Givetvis får hans stora fixering, mordet på Björn Söderberg, ett stort utrymme. Martin Fredriksson kan dock inte formulera sig särskilt väl i skrift, de flesta texter som producerats av duon Fredriksson/Wåg har varit skrivna av Wåg eller i vart fall korrekturlästa av honom. Fredrikssons roll i förtalsbloggen Svinstian var till större delen enbart research, de roliga texterna skrevs av Wåg och inte Fredriksson.

Har Martin Fredriksson blivit pappa, kan någon bekräfta?