Ätten Bernadotte består av kappvändande opportunister. En så kallad "död åt kungen, leve republiken!"-republikan blir helt plötsligt konung i ett helt annat land än sitt eget efter att ha förrått sin ledare. Knappast någonting att se upp till. Som om inte detta vore nog så startar han ett krig mot vårt norska brödrafolk och skapar en union, en vidrig halvmesyr, till synes för att kunna underlätta för sig att behålla makten (kan han inte hålla Sverige så har han i alla fall Norge, och tvärtom).
Strippklubbsknugen är ett dekadent fån vars fru är någon sorts rasblandat latrinamerikanskt halvblod och vars barn till största delen beter sig som några satans verklighetsfrånvända saudiprinsar i mindre ekonomisk skala. Bernadotteätten består av diverse importerat, vidrigt frimurarpack och rasblandade hjon. Bort med dem!
Vad gäller kungahuset som sådant så har jag gått från att vara positiv till att vara skeptisk. Jag ser hellre en stark och inspirerande
ledare än en hedonistisk marionett och galjonsfigur.
Antingen har man en stats
chef som gör skäl för namnet, eller så sparkar man oduglingen. Dagens "monarki" har inget som helst värde för mig. Kungahuset bör avskaffas eller åtminstone göras om till valmonarki med en stark (och naturligtvis kompetent) kungamakt som vilar på ett intelligent riksråd (råd som i den sanna betydelsen, "rådgivande"), ungefär såsom under stormaktstiden, om än modifierat för effektivitet.
Citat:
Ursprungligen postat av Per Engdahl, 1927
Då de svenska sjökungarna drogo ut på sina härjarfärder för att göra det svenska namnet fruktat och ärat över världen, drogo de ut i spetsen för en skara fria män, vilka följde sina konungar, för att också de voro fria… och då Sverige slutligen skrev in sitt namn bland Europas stormakter, var det konungen och folket, som med förenad styrka lyfte fäderneslandet upp till dess härskarställning
(...)
Men så snart detta statsskick urartade till bördsaristokratiskt översittarvälde eller klasspolitisk förflackning, försvann också storheten och handlingskraften från Sveriges jord… bilden av nutiden harmonierar endast med ett enda decennium i vår historia, och det är den nya tidens mörkaste årtionde, 1760-talet. Vårt statsskick kallas nu liksom då demokratiskt, men det är i själva verket endast ett klassbetonat partivälde.
http://www.motpol.nu/oskorei/2011/04...ga-demokratin/