Citat:
Ursprungligen postat av
hazrulz
Tänker mest på övergödningsaspekten av frågan. På vilket sätt ger kväve samt fosfor en sådan kraftig överlevnadsförbättring för exempelvis alger. Hur utnyttjas dessa ämnen?
Kväve är extremt viktigt för allt liv då det är en komponent i b.la alla proteiner. Fosfor är också viktigt i proteiner men DNA har även fosfor och kvävebaser som utgör ryggraden i Dna:ts struktur.
Alger behöver inte precis jaga de största näringsämnena kol, väte och syre. De finns överallt. Kväve är det fjärde viktigaste näringsämnet som visserligen också finns i näst oändliga mängder i atmosfären men inte alltid enkelt tillgängligt. Vissa alger kan fixera kväve från atmosfären men inte alla. Och det är komplicerat. Finns det stora mängder kväve i vattnet som är enkelt att få tillgång till, som nitrat t.ex, så kan algen växa och fortplanta sig enormt fort. Tills något annat makronäringsämne tar slut dvs. Som fosfor som är det nästa viktigaste ämnet på lisan. Saknas fosfor så saktar tillväxten ner. Algen lever på sparlåga. Men om det plötsligt kommer en massa lätt tillgängligt fosfor så kan en explosiv tillväxt äga rum igen. Tillslut kan övergödningen mata sig själv. I t.ex en insjö kan inte fosforn försvinna. Det är ju ett grundämne som är fast. Kväve kan försvinna i gasform som reducerat kväve (ammoniak eller kvävgas) tack vare nedbrytning av döda alger. Fosforn hamnar i sjöns botten där den är fast i en svårlöslig reducerad form. Men minsta störningen av bottnen och fosforn virvlar upp, kan oxideras av bakterier och bli tillgängligt till för alger igen. Som bildar mer biomassa som samlas på sjöns botten. Sjön blir grundare och grundare. Det är det naturliga ödet för alla små insjöar men råder övergödning så går processen mycket, mycket fortare.
