Vad tycker folk under 25 år om 70 och 80-tals actionrullar?

Alla filmer som du nämner såsom Indiana Jones, E.T och Hajen har man ju givetvis sett, Hajen är ju en av dem filmerna som jag personligen tycker håller måttet för att kallas en ''skräckfilm'', alla moderna skräckfilmen satsar på massa skitiga jumpscares, vilket oftast innehålla extremet dåliga skådespelare.

Stjärnornas krig har jag dock inte sett (tror jag, men sen finns det också skrattretande filmer från 70-80 talet som har fått massa Oscars, vilket är ganska komiskt.

Det finns en antydan i det där inlägget som hintar om att du inte förstår hur mega-bra Star Wars är. Du förstår inte - du vill inte förstå!

Snarare oftast tvärtom i action-filmer, de använde sig ju utav riktiga stunt istället för en massa datorgrafik.

Förklara dig?! Visst, specialeffekterna är primitiva, men du måste väl kunna
uppskatta handlingen och de otroliga karaktärerna?

Idag är karaktärerna så... slätstrukna. Allt är så tillrättalagt, att jag måste
injicera en actionrulle från förr, bara för att se lite kaos och oberäknelighet.

Jag instämmer.

Plastiga skådespelare och krystade handlingar. Givetvis med någon av varje sort så att man maximerar inkomsterna. Och något politiskt korrekt budskap så att man får draghjälp av pressen.

Tycker själv att de bästa filmerna gjordes på 80 och 90-talet.

Glöm inte hyrbutikerna som fanns i varenda gathörn, långt in på 90-talet hittade man guldkorn från 70-80 talet i hyllorna.

Det är likadant med alla som är födda på 50 till 70 talet, dessa generationer är uppväxta med TV:s söndagsmatinéer och regnfilmer med svenska filmer från 30-40 talet alla som var födda 1955, 1963, 1968, 1975 visste vem Thoor Modéen och Åke Söderblom var, eller Nils Poppe.

Transformers lever endast på specialeffekter, ingen direkt handling, jämför detta med en intelligent film som Die Hard, i jämförelse ligger Die hard på i nivå som en art film mot Transformers och liknande filmer.

Eftersom jag var tonåring på 80-talet ligger 80-talets filmer närma mitt hjärta och jag har alla betydelsefulla filmer från 80-talet på DVD eller VHS, samt alla betydelsefulla filmer från 70-talet.

Vi som växte upp då hade stora möjligheter att se film, på TV, på fritids, på ungdomsgårdarna, på Bio, förr visades reprisfilmer på somrarna på Bio.
Jag såg på fritids Tintin långfilmerna från 60-talet, jag såg Chigagoexpressen, Mel Brooks filmer, Rosa Pantern filmerna med Peter Sellers.
På TV växte jag upp med allt från stumfilm till moderna europeiska filmer.

Idag är allting extremt srömlinjeformat, det finns ingen filmuppfostran idag, barn och ungdomar tror att dagens skräpfilmer är bra, men det är dom inte, skulle de fostras till att se alla filmer från filmhistorien skulle de rata Transformers.

De skulle jubla om de fick se Sergio Leones filmer på Bioduk. Eller Gudfadern, eller The Shining av Kubrik, eller Clokwork Orange.

Vem är villig att dra igång en alternativ bio, jag har alla nödvändiga filmer i min samling.

Jag menar att 80-talets mainstreamfilm generellt var mer korkad än 00-talets

Idag finns såklart en del korkad mainstreamfilm också, men det finns en kategori "smart" mainstream som inte fanns på 80-talet

Då det gäller effekter föredrar jag faktiskt 80-tal framför 00-tal. Hatar datorgenererade figurer i vanlig film, cgi explosioner osv.

Fyller 25 i år, faktiskt! 70-talet är på många sätt filmhistoriens gulddecennium i mina ögon; filmerna kändes naturalistiska och nästan dokumentära. The Taking of Pelham One Two Three, Mannen På Taket och The French Connection slår i princip valfri modern actionfilm från Hollywood.
80-talet håller jag dock inte speciellt högt, alls. Mycket trams med muskelknuttar som tjoar omkring med maskingevär i vardera näve och mejjar ner ansiktslösa skurkar. Finns dock undantag, såklart. To Live and Die in LA är ett mästerverk (pisslöjligt soundtrack, till trots!), exempelvis.

Finns flera undantag, de filmer du relaterar till är skitfilmerna oftast från Cannon och Golan-Globus films.

De filmer som gjordes för de stora bolagen är idag svårslagna i jämförelse med det som görs idag.

Terminator, går inte efterapa idag eftersom det är så fruktansvärt mycket 80-tal i fotot, filmljuset, som i scenen där tjejerna förbereder sig att gå på fest, den attityden går inte att spela idag eftersom det var sättet att vara på gatan, det är rent 80-tals uttryck.

Carpenters filmer, Scarface, 48 hours, Snuten i Hollywood. Die Hard, Dödligt Vapen, även 90-talsfilmen Heat. Sedan har vi den seriösa filmen från de flesta länder, många av dem är ännu idag oöverträffade.

Highscoolfilmerna, suveräna soundtrack, Ferris Buellers Day Off är ett soundtrack som ännu än i denna dag är oöverträffat, Yellos låt Oh Yeaa återanvändes flitigt en bra bit in på 90-talet.
Cameron Crowes Häftigt Drag I Plugget har ett lysande soundtrack, beroende på att han själv valde ut det, och det blev stilbildande för alla kommande Highscollfilmer sedan med Ferris Bueller som en strålande final på den eran.

70-talet tillhörde det fria Hollywood som föddes 1967 och dog 1980, lysande filmer rakt av, men 80-talet var början till dagens Hollywood, men under 80 och 90-talet kunde de fortfarande göra film, det kan inte göra inom mainstreamfilmen längre, mitt hopp står inom independentfilmen numera, samt den europeiska filmen, tyvärr kommer nog England att gå in för att göra vedervärdiga amerikanska filmer efter Brexit, med EU har England gjort många lysande filmer som överglänst många amerikanska, men utan EU:s filmstöd kommer England dras in i den amerikanska filmmarknaden helt och hållet tyvärr.

Ursäkta, men soundtracket funkar utmärkt till filmen, det är nästan en snudd på genialiskt att låta ett New Wave-band göra soundtracket till en sådan rulle, det är visserligen daterat, men det blir daterat på rätt sätt, filmen är sin egen helt och hållet. Titellåten och solnedgången över L.A. är ju som ett bra Miami Vice, mer hårdkokt, men tydligt tillhörande sin samtid, utan fåniga frisyrer eller kavajer. Jag tycker att du borde ge det en ny chans, verkligen se helheten.
Behöver nog inte tillägga att jag finner To Live and Die in L.A. vara antagligen det årtiondets bästa actionrulle, likt Friedkin dominerade 70-talet också, i alla fall för mig som föredrar en rå känsla.

Det är just det där jag saknar idag! Tramsigt, hjärndött, bara massa action och eventuellt lite balla repliker i 90 - 100 minuter.
Menar inte att det är "bra film", eller att alla filmer ska vara så, men jag saknar "bra hjärndöd actionfylld underhållning" typ.

Saknar även de mer jordnära effekterna där filmskaparna fick använda sin fantasi för att lösa coola scener, istället för att bara tjånga in lite CGI.

Tycker många av dagens actionstänkare försöker tvinga in nåt form av djup, plus att rullarna ofta är över två timmar långa.
En film som dock sticker ut för mig är Dredd (2012). 95 minuters actionstänk och väldigt hårdkokt.

Själv trodde jag att The Rock skulle axla Arnies mantel och ta över som "charmig muskelknutte som kan mörda allt och alla med ett leende på läpparna och nån ball kommentar", men ack...

Jag förstår dock vad du menar och det är möjligt att jag är fläckad av nostalgi och dylikt, men fan vad jag vill ha en modern hjärndöd actionstänkare med nån charmig huvudkaraktär