Att skratta åt sina egna skämt

Klart man gör de!

Har uppfattat att de gånger jag är den enda som skrattar åt mina skämt, så tycker andra att de är kul (eller charmigt som någon ovan sade) så de skrattar för den sakens skull.
Win- win!

Och de som inte skrattar med är antingen
1. Humorbefriade
2. Dryga pretentiösa jävlar

Om man själv inte tycker sina skämt är roliga, vem annars kommer tycka de då
Samt varför ens dra de överhuvudtaget då lol

Det känns verkligen roligt. Jag menar, ibland vill jag såklart skratta lite sarkastiskt, inte mitt riktiga ljudskratt, innan jag säger ordet för att höja humor extra. Men jag skrattar också på riktigt i det ögonblicket. Jag gör det hela tiden. Därför känns det konstigt, beror det på rutin?

Antagligen invanda beteendemönster/rutiner. Om du tycker det känns fel eller som du uttrycker det: konstigt, så fundera på att ändra ditt beteende, för din egen skull helt och hållet. Hoppas du förstår hur jag menar och inte tar illa upp, jag skriver det här i all välmening.

Mvh

jag skrattar åt mina egna skämt, om ingen annan gör det. för att dra igång skrattvågen liksom.
man drar sitt skämt, väntar, sekunderna går, ingen respons, desperationen växer. då får man ta det i egna händer och titta sina medmänniskor djupt och allvarligt i ögonen samtidigt som man succesivt drar igång skrattfesten; HAA HAA HAA HAA HAA.. !

50% of the times, it works every time!

Det händer väldigt sällan att jag inte kan slutföra det jag säger för att jag börjat skratta, men jag kan ibland efteråt omvärdera hur roligt det jag själv sa faktiskt var, och då skratta åt det!
Men jag tycker inte heller att du är konstig som börjar skratta innan du berättat färdigt!

Det är helt normalt skratta åt sina egna skämt. Det är snarare märkligt att du känner dig konstig för att du gör det.

Bumpar denna tråden. Ja är nyregistrerad här men "hängt" på fb i många år och läst. Jag känner igen mig oerhört mycket här och undrar lite vad det är för beteende jag har haft. Kan nämna att det ofta händer när jag preppar. Men kan även inträffa när jag är ren såklart. Har brukar dom flesta typer av anabola och droger (dock inte heroin eller LSD) och undrar om det har påverkat mitt psyke vissa gånger:

Det kan vara såhär att man sitter i en byggbycha halv 7 på morgonen med alla hantverkare, och så kan jag få ur mig något sjukt som jag varit med om som jag antagligen redan vet att ingen uppskattar. Typ "en gång när ja knulla med min tjej så körde jag upp hela handen i fittan på henne" och sen skrattar jag så jag nästan får ont i magen. Och alla andra tittar på mig precis som att jag är sjuk i huvvet. Och tanken på det får mig att börja skratta ännu mer.

Eller om folk tycker man är konstig på nåt sätt eller säger konstiga saker. Då kan jag gå på det att göra ännu konstigare saker så att personen i fråga verkligen tänker att "han e riktigt sjuk ju" och så brister ja ut i ett jävla garv!

För övrigt tycker jag även om mörk humor, som inte har någon moral eller etik alls. Eller när man skrattar på någon annans bekostnad (märker personen att man gör narr av hen så brukar jag ofta försöka tygla mig från skratt för annars får ja dåligt samvete)

Vad är detta för tankemönster jag har? Har jag blivit skadad av alla aas och droger eller varför tycker jag det är så roligt när ingen annan skrattar eller förstår. Är det någon som börjar skratta åt saker som jag berättar så har jag alltid lätt att "inte skratta" och att va allvarlig istället. Har hört många gånger att folk tycker man är konstig eller att det är nåt fel på han. Men ja älskar humorn som inte har några hämningar!

Idag är jag ren från allt sedan länge men kan inte låta bli att tänka på vad det är för beteendemönster? Kan fortfarande sitta och skratta jättehögt för mig själv Om jag tänker på något då jag nästan allltid får upp skeva bilder i sambandet. Haha

Och ja Jag är helt seriös med allt detta!

Mvh

Att förstå hur kul och äkta jag tycker detta verkligen är när jag väl skrattar kan jämföras med detta 2.35 in i klippet

https://m.youtube.com/watch?v=lYnhckZcllU

Haha nej det är du inte ensam om.

Händer hela tiden.