Jag har varit med om en skum händelse på röka. Denna händelse inträffade när jag var 20 och alltså mer än 10år sedan.
Jag pluggade på folkhögskola och studierna gick åt helvete eftersom jag festade hela tiden. Var där mest för att få studielån.
En fredag i skolan hade jag abstinens på hasch. Jag rökte hasch väldigt mycket på den här tiden och var beroende men denna fredag hade jag inte rökt på en vecka och satt och svettades och var på dåligt humör.
Vi var 2 som rökte cannabis i klassen. Jag och en äldre man i 40års åldern. Min klasskamrat erbjöd mig att följa med hem till honom efter plugget och röka lite men först skulle vi till bolaget och köpa bärs.
Sagt och gjort så satt vi hans lägenhet och klämde en bira och var lycklig att jag skulle slippa abset. Men innan vi röker kommet två av hans bekanta hem till honom som också skulle röka.
Två pipor meckas och går runt. Mycket hasch i piporna var det också och jag känner hur jag torkar ut på ett sådant där skönt sätt en hasch beroende kan känna på en abstinens.
Jag var ordentligt flummig redan men direkt eftet dom två piporna fjuttas det eld på 4 till i rask takt. Jag kände att jag fått mer än nödvändigt och började känna mig illamående.
Det är nu det börjar bli jobbigt. Jag börjar känna mig obekväm i denna situation och ville tacka för mig. Men jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig för att tacka för mig. Jag sitter där och funderar och funderar och minuterna känns som timmar. Plötsligt sitter jag där med en 5 pipa i handen och tar några fjuttiga bloss. Resten av sällskapet tjattrade som fan på brasset och bärsen.
Nu får det bära eller brista tänkte jag. Jag måste ut härifrån. Tackade för mig på stammande svenska. Klasskamraten svarade och frågade om jag hade blivit våldtagen och skrattade skämtsamt.
Nu var jag äntligen ute i trapphusgången. Pustar ut och försöker intala för mig själv att jag kan börja chilla lite för mig själv, gå ner i varv och njuta av ruset lite. Men direkt uppstår nästa problematik. Jag hittar inte ut. Jag bara springer om kring i olika portar till höger och vänster och känner mig helt skräckslagen. Jag vet inte hur länge jag letade ut men det kändes som bra jävla tag.
Kommer i alla fall så småningom ut från lägenhets byggnaderna som var ihop länkade. Men nu så känner jag att jag måste gå ner i varv och ratar tunbelbanan. Efter att ha promenerat ett tag så kom jag fram till ett ganska avskilt område. Sökte mih till en liten gräsplätt på en liten äng omsluten av relativt högt gräs och träd. Vände mig om på rygg, studerade molnen och kunde äntligen börja skratta lite åt situation och få lite perspektiv på saker och ting.
Jag vet inte hur länge jag låg där men det var någon timme innan jag bestämde mig för att fortsatta färden hem.
Jag pluggade på folkhögskola och studierna gick åt helvete eftersom jag festade hela tiden. Var där mest för att få studielån.
En fredag i skolan hade jag abstinens på hasch. Jag rökte hasch väldigt mycket på den här tiden och var beroende men denna fredag hade jag inte rökt på en vecka och satt och svettades och var på dåligt humör.
Vi var 2 som rökte cannabis i klassen. Jag och en äldre man i 40års åldern. Min klasskamrat erbjöd mig att följa med hem till honom efter plugget och röka lite men först skulle vi till bolaget och köpa bärs.
Sagt och gjort så satt vi hans lägenhet och klämde en bira och var lycklig att jag skulle slippa abset. Men innan vi röker kommet två av hans bekanta hem till honom som också skulle röka.
Två pipor meckas och går runt. Mycket hasch i piporna var det också och jag känner hur jag torkar ut på ett sådant där skönt sätt en hasch beroende kan känna på en abstinens.
Jag var ordentligt flummig redan men direkt eftet dom två piporna fjuttas det eld på 4 till i rask takt. Jag kände att jag fått mer än nödvändigt och började känna mig illamående.
Det är nu det börjar bli jobbigt. Jag börjar känna mig obekväm i denna situation och ville tacka för mig. Men jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig för att tacka för mig. Jag sitter där och funderar och funderar och minuterna känns som timmar. Plötsligt sitter jag där med en 5 pipa i handen och tar några fjuttiga bloss. Resten av sällskapet tjattrade som fan på brasset och bärsen.
Nu får det bära eller brista tänkte jag. Jag måste ut härifrån. Tackade för mig på stammande svenska. Klasskamraten svarade och frågade om jag hade blivit våldtagen och skrattade skämtsamt.
Nu var jag äntligen ute i trapphusgången. Pustar ut och försöker intala för mig själv att jag kan börja chilla lite för mig själv, gå ner i varv och njuta av ruset lite. Men direkt uppstår nästa problematik. Jag hittar inte ut. Jag bara springer om kring i olika portar till höger och vänster och känner mig helt skräckslagen. Jag vet inte hur länge jag letade ut men det kändes som bra jävla tag.
Kommer i alla fall så småningom ut från lägenhets byggnaderna som var ihop länkade. Men nu så känner jag att jag måste gå ner i varv och ratar tunbelbanan. Efter att ha promenerat ett tag så kom jag fram till ett ganska avskilt område. Sökte mih till en liten gräsplätt på en liten äng omsluten av relativt högt gräs och träd. Vände mig om på rygg, studerade molnen och kunde äntligen börja skratta lite åt situation och få lite perspektiv på saker och ting.
Jag vet inte hur länge jag låg där men det var någon timme innan jag bestämde mig för att fortsatta färden hem.
