2005-07-17, 07:45
#1
Medias brottsbild är falsk
Jerzy Sarnecki: Uppskrämda människor är sämre demokrater
Om drygt ett år är det val. Eftersom utgången av detta val är mer osäker än på länge, kan vi vänta oss flera dramatiska utspel och en hel del populism.
Säkert även inom kriminalpolitiken.
Jerzy Sarnecki är professor i allmän kriminologi vid Stockholms Universitet.
Under senaste tiden har jag försökt delta i den kriminalpolitiska debatten bland annat genom att förklara i Sveriges Television, en gång i Aktuellt och en i Rapport, hur svårt det är att få en uppfattning om hur våldsproblemet ser ut och hur det har utvecklats. Trots min ansenliga medievana har jag båda gångerna misslyckats.
I båda fallen råkade jag ut för samma typ av medial koreografi. I inslaget fick jag säga någon/några hårt klippta meningar som för tittarna måste ha uppfattats som antingen obegripliga eller synnerligen korkade.
Mitt uttalande kontrasterades sedan med bilder av blodiga kroppar från en av Stockholms akutmottagningar, varpå en sjuksköterska talade om att antalet våldsfall hela tiden ökar.
I båda fallen hade reportrarna statistiskt material som borde ha medfört att de ifrågasatte sjuksköterskans påstående. Men det skulle ha stört det budskap som de på förhand hade bestämt sig för. Det vill säga: Våldet i samhället ökar!
Hur sköter egentligen medierna sin plikt att informera medborgarna om kriminalpolitiska frågor?
Ytterligare två exempel: 7 juni 2005 publicerades på DN debatt en artikel av Stockholms länspolismästare Karin Götblad.
Götblads huvudbudskap var att den polisanmälda brottsligheten i Stockholm totalt sett har minskat sedan 1990 med 14 procent.
Vissa brott som inbrott, bilinbrott och bilstölder har så mycket som halverats.
Hon kontrasterar utvecklingen de senaste 15 åren mot perioden 1975 – 1990 då den polisanmälda brottsligheten i huvudstaden ökade med 66 procent.
Ett i grunden optimistiskt budskap, alltså.
Götblad nämner i sin artikel att de polisanmälda våldsbrotten fortfarande ökar, fast ökningen är betydligt mindre än under den föregående perioden (1975–90). Hon påpekar också att forskarna inte är överens om huruvida det sig rör sig om en faktisk ökning eller om att folk numera anmäler fler våldshändelser till polisen.
DN:s rubrik på artikeln blev ”Våldsbrotten har ökat dramatiskt i Stockholm”. Svenska Dagbladet citerar ur artikeln och nämner då endast att våldet ökar.
Regeringens arbetsgrupp Mobilisering mot narkotika publicerade nyligen (den 15 juni) en rapport om brottsliga gäng/nätverk.
Jag har i viss mån varit inblandad i denna rapport, som jag tycker är väl balanserad. Men den publicitet som
rapporten föranledde var alarmistisk på ett ytterst otäckt sätt. Dessutom hävdades i flera medier att problem med gäng/nätverk ökar kraftigt, vilket inte står i rapporten och troligen inte är sant.
Det går i dag knappast att öppna en tidning eller sätta på tv eller radio utan att bli informerad om den ”ökande” och ”grövre” brottsligheten.
Vanligen rör det sig om inslag/artiklar om enstaka ovanligt grova och spektakulära brott. Våra kvällstidningar utnyttjar numera varje sådan händelse för att skapa många och feta rubriker och löpsedlar. Sensationsjournalistiken är ett problem i sig, men informationssveket blir desto större om den dessutom inte balanseras av de påstått mer seriösa medierna.
Självfallet är inte allt frid och fröjd när det gäller brottslighet och kriminalpolitik. Men bilden är mycket mer mångfasetterad än det framgår i medierna.
Hur många vet t ex att:
1. Brottsligheten i Sverige i dag ligger på ungefär samma nivå som i början av 1990-talet.
2. Vissa stora brottskategorier, så som bostadsinbrott och bilstölder, har påtagligt minskat.
3. Det dödliga våldet har inte ökat sedan i mitten av 1980-talet. Man kan till och med skönja en viss minskning.
4. Ungdomsbrottsligheten har troligen inte ökat under senaste 15–20 åren.
5. Våra domstolar dömer till allt hårdare straff, i synnerhet för vålds- och narkotikabrott.
6. Anslagen till polisen har ökat påtagligt.
Detta är bland sakkunniga välkända fakta. Ändå tycks de flesta ”vanliga medborgare” reagera på dessa uppgifter med förvåning och inte sällan misstro.
Det är dags att ställa sig frågan varför det förhåller sig på detta sätt. Medierna har här ett mycket stort ansvar.
Vem gagnas av den nattsvarta bilden av det kriminalpolitiska läget?
Medierna som tycks kunna sälja på sin brottsrapportering? Säkerhetsindustrin? Oseriösa politiker?
Främlingsfientliga krafter som allt oftare kopplar samman brott med debatten om invandring?
Vilka är då förlorare? Framför allt vår demokrati. Skrämda och desorienterade människor är dåliga demokrater.
Den andra förloraren är de humana värdena i vårt sam-hälle.
Färre skulle kanske stödja inhumana kriminalpolitiska förslag om de hade en mer nyanserad bild av brottsproblematiken i vårt land.
Snacka om att socialdemokraterna börjar bli desperata, nu sätter dom igang en enorm kampanj med den korrumperade sionisten i spetsen och ska dra ner slöjan över ögonen pa folk..
"det finns ingen brottslighet, säg efter det finns ingen brottslighet!! hmmm...mmm..mmmm... det finns ingen brottslighet, säg efter det finns ingen brottslighet!! "
http://www.aftonbladet.se/vss/debatt...673485,00.html
Jerzy Sarnecki: Uppskrämda människor är sämre demokrater
Om drygt ett år är det val. Eftersom utgången av detta val är mer osäker än på länge, kan vi vänta oss flera dramatiska utspel och en hel del populism.
Säkert även inom kriminalpolitiken.
Jerzy Sarnecki är professor i allmän kriminologi vid Stockholms Universitet.
Under senaste tiden har jag försökt delta i den kriminalpolitiska debatten bland annat genom att förklara i Sveriges Television, en gång i Aktuellt och en i Rapport, hur svårt det är att få en uppfattning om hur våldsproblemet ser ut och hur det har utvecklats. Trots min ansenliga medievana har jag båda gångerna misslyckats.
I båda fallen råkade jag ut för samma typ av medial koreografi. I inslaget fick jag säga någon/några hårt klippta meningar som för tittarna måste ha uppfattats som antingen obegripliga eller synnerligen korkade.
Mitt uttalande kontrasterades sedan med bilder av blodiga kroppar från en av Stockholms akutmottagningar, varpå en sjuksköterska talade om att antalet våldsfall hela tiden ökar.
I båda fallen hade reportrarna statistiskt material som borde ha medfört att de ifrågasatte sjuksköterskans påstående. Men det skulle ha stört det budskap som de på förhand hade bestämt sig för. Det vill säga: Våldet i samhället ökar!
Hur sköter egentligen medierna sin plikt att informera medborgarna om kriminalpolitiska frågor?
Ytterligare två exempel: 7 juni 2005 publicerades på DN debatt en artikel av Stockholms länspolismästare Karin Götblad.
Götblads huvudbudskap var att den polisanmälda brottsligheten i Stockholm totalt sett har minskat sedan 1990 med 14 procent.
Vissa brott som inbrott, bilinbrott och bilstölder har så mycket som halverats.
Hon kontrasterar utvecklingen de senaste 15 åren mot perioden 1975 – 1990 då den polisanmälda brottsligheten i huvudstaden ökade med 66 procent.
Ett i grunden optimistiskt budskap, alltså.
Götblad nämner i sin artikel att de polisanmälda våldsbrotten fortfarande ökar, fast ökningen är betydligt mindre än under den föregående perioden (1975–90). Hon påpekar också att forskarna inte är överens om huruvida det sig rör sig om en faktisk ökning eller om att folk numera anmäler fler våldshändelser till polisen.
DN:s rubrik på artikeln blev ”Våldsbrotten har ökat dramatiskt i Stockholm”. Svenska Dagbladet citerar ur artikeln och nämner då endast att våldet ökar.
Regeringens arbetsgrupp Mobilisering mot narkotika publicerade nyligen (den 15 juni) en rapport om brottsliga gäng/nätverk.
Jag har i viss mån varit inblandad i denna rapport, som jag tycker är väl balanserad. Men den publicitet som
rapporten föranledde var alarmistisk på ett ytterst otäckt sätt. Dessutom hävdades i flera medier att problem med gäng/nätverk ökar kraftigt, vilket inte står i rapporten och troligen inte är sant.
Det går i dag knappast att öppna en tidning eller sätta på tv eller radio utan att bli informerad om den ”ökande” och ”grövre” brottsligheten.
Vanligen rör det sig om inslag/artiklar om enstaka ovanligt grova och spektakulära brott. Våra kvällstidningar utnyttjar numera varje sådan händelse för att skapa många och feta rubriker och löpsedlar. Sensationsjournalistiken är ett problem i sig, men informationssveket blir desto större om den dessutom inte balanseras av de påstått mer seriösa medierna.
Självfallet är inte allt frid och fröjd när det gäller brottslighet och kriminalpolitik. Men bilden är mycket mer mångfasetterad än det framgår i medierna.
Hur många vet t ex att:
1. Brottsligheten i Sverige i dag ligger på ungefär samma nivå som i början av 1990-talet.
2. Vissa stora brottskategorier, så som bostadsinbrott och bilstölder, har påtagligt minskat.
3. Det dödliga våldet har inte ökat sedan i mitten av 1980-talet. Man kan till och med skönja en viss minskning.
4. Ungdomsbrottsligheten har troligen inte ökat under senaste 15–20 åren.
5. Våra domstolar dömer till allt hårdare straff, i synnerhet för vålds- och narkotikabrott.
6. Anslagen till polisen har ökat påtagligt.
Detta är bland sakkunniga välkända fakta. Ändå tycks de flesta ”vanliga medborgare” reagera på dessa uppgifter med förvåning och inte sällan misstro.
Det är dags att ställa sig frågan varför det förhåller sig på detta sätt. Medierna har här ett mycket stort ansvar.
Vem gagnas av den nattsvarta bilden av det kriminalpolitiska läget?
Medierna som tycks kunna sälja på sin brottsrapportering? Säkerhetsindustrin? Oseriösa politiker?
Främlingsfientliga krafter som allt oftare kopplar samman brott med debatten om invandring?
Vilka är då förlorare? Framför allt vår demokrati. Skrämda och desorienterade människor är dåliga demokrater.
Den andra förloraren är de humana värdena i vårt sam-hälle.
Färre skulle kanske stödja inhumana kriminalpolitiska förslag om de hade en mer nyanserad bild av brottsproblematiken i vårt land.
Snacka om att socialdemokraterna börjar bli desperata, nu sätter dom igang en enorm kampanj med den korrumperade sionisten i spetsen och ska dra ner slöjan över ögonen pa folk..
"det finns ingen brottslighet, säg efter det finns ingen brottslighet!! hmmm...mmm..mmmm... det finns ingen brottslighet, säg efter det finns ingen brottslighet!! "
http://www.aftonbladet.se/vss/debatt...673485,00.html