Du får fortsätta kämpa så ditt barn har någon sorts trygghet.
Vet inte hur din sjukdom påverkar ditt dagliga liv, men vill att du kämpar för ditt barns skull som sagt.
Den oron du känner inför barnets biologiska far talar i volymer dessutom, ditt barn behöver dig!
Hör av dig till en kvinnojour i ärendet, alternativt socialen för att lösa besöksförbud för den biologiska pappan.
Om han är så ostabil, och vill föra ut barnet ur landet, så ska du försöka undvika det givetvis.
Bra att höra att du går i KBT, kämpa gumman!
Kram