hjälp att välja rätt hundras?

Ang cancer. Har du färskare info om det som inte är trettio år gammal?
Det var vanligt förr men har rättats till genom ett stenhårt avelsprogram.

Cancer är tyvärr fortfarande väldigt vanligt.

Jag har 2 vänner vars flattar haft cancer. Min moster har haft sammanlagt 5st och endast en slapp undan cancern...
Jag har flera i min bekantskapskrets som nyligen varit helt insnöade på att ha just flat, men som tyvärr fått sett sig om för andra raser pga rasens sjukdomsbild..

Och allt detta är bara inom MITT "nätverk".

Så att påstå att det skulle vara en frisk ras, skulle va en lögn.

Hur gamla var hundarna när cancern bröt ut?
Jag säger inte att du har fel. Jag köpte en begagnad Flat för ett par år sedan. Den var fyra år o det visade sig att den hade cancer.
Det jag vet som gamal uppfödare av rasen är att de fick ordning på cancern o under den tiden jag födde upp (över tio år) så fick ingen i min uppfödning cancer.
Däremot har jag hört samma sak du nu säger att rasen har problem med cancer. Klart att det kan ha gått åt fel håll under tiden jag varit inaktiv.
Men frågan är om det är gamla eller unga hundar som får det. Är det äldre så ser jag inte det som ett rasproblem utan ett miljöproblem.
Det jag sökt utan att hitta är fakta på att cancern brett ut sig igen. Det borde finnas då rasklubben arbetat stenhårt på att "utrota" cancern.

De ser mycket trevliga ut! Alldeles fluffiga och gosiga, men har fått känslan av att eurasiern ska vara lite... seg så att säga? Helst inte bryr sig om mental träning alls. Det är i alla fall vad som framgått när jag läst på internet osv. Vad gäller finnen så känns den med som en ok hund, men har den behov av många människor i sin "flock"? Jag är ju bara en person, och det är ju med mig hunden kommer vara med allra mest. Är det risk för att den tycker det är tråkigt?

Det finns inga andra hundar som stämmer överens med mina krav då, som inte tillhör grupp 8? Det är ju inte en folkilsken hund jag vill ha, vill bara inte ha en hund som ska springa fram och hälsa på allt och alla. Vill ha en hund som inte riktigt bryr sig om folk om man stannade för att hälsa på någon, men som sen gärna hälsar. Liksom, like nonchalant, om du förstår.

Det där kan du träna de flesta hundar till och det är något som ligger på individnivå snarare än ras...

Det är mycket riktigt, men om det ligger i hundens natur och om den i stort sett är sådan så känns det dumt art arbeta bort ett beteende som enligt rasstandarden är korrekt. Vill isåfall från början ha en hund där det i standarden står att den är ointresserad utav andra folk.

Förstår hur du menar, men om du har otur får du en hund som inte är rastypisk på den fronten och istället intresserar sig extremt mycket för andra människor trots att den inte "borde" göra det.

Min hund får alltid sätta sig när jag hälsar på folk och hon får bara hälsa på folk/andra hundar efter att jag har gett henne tillstånd till det. Hon vill än så länge hälsa på alla men det handlar till stor del om att hon fortfarande är ung och nyfiken, så räknar jag med att det inte ska vara några som helst problem i framtiden. Jag ser det som det mesta jag lär henne; alltså att det är en naturlig träningssak och något som ingår i uppfostran.

Såg att du nämnde att du varit inne på borzoi. Jag har själv inte haft någon borzoi men dock ett antal andra hundar ur vinthundsgruppen. Det där med att inte slänga sig över folk de inte känner stämmer oftast väl in på vinthundarna.
De är lugna och trevliga inomhus men riktiga raketer ute, älskar sin familj men är inte alltid så lättflirtade när det gäller främlingar. Inte så att de på något vis är otrevliga eller aggressiva - de har oftast inget intresse av alla man träffar ute på promenaderna.
Vinthundarna är lite kattlika i sitt sätt, kan vara lite svårare att träna men med positiv förstärkning och uppmuntran går det oftast mycket bra. De lyder inte blint utan funderar först ifall det är värt att sätta sig för en godisbit.
Brukar tycka om att prova på det mesta, kräver inte en massa mental stimulans varje dag - de vill ha en mjuk säng, god mat , tillfälle att springa av sig lös ett par gånger i veckan och sällskap av sin husse/matte.

Som du förstår så är det retrievers jag kan. Önskar jag kunde ge dig råd om andra raser.
Men ett tips är om du har tid o inte allt för långt att åka så går Svensk Vinnarutställning av stapeln nu i helgen på Älvsjömässan i Sthlm.
I stort sett har alla rasklubbar montrar på själva mässan. De ger mer än gärna råd om sina raser. Likaså kan du passa på att fråga utställare om deras ras. Hundfolk älskar att prata om sina hundar.
Håll dig bara borta från de större uppfödarna där. De har inte tid med dig o du kan se vilka de är genom att de har flertalet hundar.

Vi har en dvärgschnauzer och kan varmt rekommendera den! Jag tycker den passar in på alla dina krav. Mycket fint humör och sällskaplig som få, lättskött på alla plan dessutom.

Jo, min far är likadan, det är såklart labbar han haft hela livet, och det är labbar han kan så då tycker han att även jag ska ha en labbe. Samtidigt har jag försökt så att det inte riktigt ska bli en labbe haha. De verkar helt ok, men, nja.

Dessvärre ligger mässan för långt bort för mig, och det är med alldeles för kort varsel. Har ungefär sex timmar till sthlm, så det hade ju vart att flyga, men just för sekund går nästan alla pengar till sparande osv. Men har varit på några utställningar osv, och har mest fastnat för de stående fågelhundarna då, samt vallhundsraserna. (Och om sanningen ska fram är det väl där mitt hjärta ligger egentligen, men man måste ju tänka lite med hjärnan med...)