Vad avskyr ni mest med staten?

Kan bara hålla med. Det är för jäkligt när staten tvingar marxister respektera äganderätten.

Om vi levt i ett samhälle med sunda moraliska principer skulle det vara statens roll att svara på den frågan genom att bevisa, i varje område där staten sköter driften, varför det är överlägset privat drift. Eftersom staten konfiskerat dessa områden från den privata marknaden och bestraffar den som försöker konkurrera så borde också bevisbördan ligga på staten att visa att det är ekonomiskt väl motiverat.

Enda sättet för staten att bevisa detta är att låta vissa delar av landet pröva andra modeller och sedan jämföra resultaten. Så länge inte det sker så har ingen aktion från någon politiker moralisk bäring och ingen bör lyssna på deras budskap och retorik.

Allt förutom nattväktarstatens funktioner. Och de bör vi också luckra upp och privatisera så småningom.

För att besvara frågan i trådens titel, så blir svaret: det jag avskyr mest är att de stjäl mina pengar och använder dem till att begränsa mina friheter.

Eller när staten lägger anspråk på andra människors liv, som om man är född i ett fångläger och är anpassad till att jobba för andra. Att man inte har rätt att bestämma över sin kropp och framtid.

Antar att det är bättre att dela upp världen mellan dom som vill vara individuellt fria och de som vill vara en del av något "större" än sig själva. (Låter f.ö som en trådstart!)

Nannymentaliteten.

Det vill säga: att staten tror att vi vuxna, myndiga människor är vilsna dagisbarn som behöver påbud och tvång över nästan allt vad vi gör i våra liv. Enligt staten skall du allra helst:

- Inte röka, för då dör du.

. Inte supa, för då dör du.

- Inte äta kött, för då dör du

- Inte bära en liten kniv i fickan för vardagsbruk, för då är du en mördare.

- Inte ta hand om dina egna pengar, för det kan du inte.

- Inte äga jaktvapen, för då är du en terrorist.

- Inte titta på våldsamma filmer på televisionen, för då är du en våldsverkare.

- Inte vara för bra företagare, för ingen gillar duktiga företagare. Företagare skall ha statligt bistånd som minst.

- Inte ha kul, för kul får man inte ha. Du skall bara arbeta och därefter hålla käft och sitta i soffan resten av dagen.

Må vara överdrivna exempel, men det är den känslan jag får av allt tjafs som ska pumpas ut av regeringshelvetet, må det vara röda eller blå slipsar på tronen.

Inse följande:

Du gillar inte en socialistisk stat som genomdriver socialistiska regler med tvång.

Du skulle älska en liberal stat som genomdriver liberala regler med tvång.

Bejaka detta. Framställ dig inte som offer.

Det finns samband som borde få libertarianer att fundera. Även alla andra som av olika anledningar är mer rädda för staten än det privata näringslivet.

Ju svagare stat desto större sociala och ekonomiska skillnader.
Ju större ekonomiska skillnader desto sämre hälsa, tillit, social stabilitet och livslängd i befolkningen.

Det här sambandet gäller i alla länder ovanför absolut misär eller krigstillstånd. Oavsett politiskt system och grad av demokrati. Konstigt nog.
Hur ond, hämmande och våldsutövande staten alltså upplevs i filosofisk mening har den en gynnsam inverkan på våra liv.

Ska man då fokusera på statens och demokratins tvångströja kontra individuell frihet och absolut äganderätt? När resultatet skulle bli ett sämre liv?
"Vi har det otryckt och eländigt och dör tidigt, men vi lider som fria individer." Låter det smart?

Som sagt, du rapar slentrianmässigt upp de vanliga myterna om ett samhälle med klassiskt liberal värdegrund. Alltså ett samhälle som klarar sig utan Statens vålds- och tvångsverktyg. En samhällsordning som inte behöver förtrycka de som inte vill bidra till maktförsörjningen av ett politiskt och storföretagsmässigt kompis-kapitalistiskt etablissemang som skall styra över oss andra och berika sig på vår bekostnad.

Du verkar mest ha hört vad nån annan socialist redan sagt och sen funderat fritt från det om hur saker och ting skulle te sig i ett sånt samhälle. Visst man ska värdera egna fria funderingar men då ska man inte begära att nån annan skall uppfatta dom som nåt annat än just fria funderingar.

Det är du som påstår saker, så visa nånting som stöder det du påstår.

Jag ska inte ta upp din tråd om "klassisk liberal värdegrund". Det är långt mellan Nozick och Rawls som vi vet. Båda kallade sig liberaler men var lika olika som Pinochet och Palme.

Att hitta på förklaringar om samhälle och ekonomi är just vad jag kritiserar. Jag är mer intresserad av fakta.
Den bästa källan till belägg för hur statusskillnader påverkar samhälle och hälsa är den engelske statistikern Michael Marmot. (Statussyndromet Natur&Kultur 2006) Han har studerat sambanden i olika länder och organisationer och visat entydigt och övertygande att graden av frihet och demokrati eller ett samhälles ekonomiska nivå inte har någon betydelse. Det som har betydelse är graden av statusskillnader.
Oavsett hur det hänger ihop teoretiskt är alltså statusskillnader negativt för våra samhällen.

Då verkar det korkat att öka dom genom att minska sociala trygghetssystem och ekonomisk utjämning.

Wilkinson och Picket har tagit upp tråden och ur många aspekter jämfört sociala och ekonomiska skillnader med hälsa och levnadsförhållanden. Den svenska översättningen "Jämlikhetsanden" (Karneval förlag 2010) är en bra översikt och har en uppsjö av källhänvisningar.

Myter är något som egentligen inte finns. T ex ideologiska eller ekonomiska skildringar av samband och drivkrafter som bygger på resonemang.
Empiriska studier är inte myter. Dom visar verkligheten som den ser ut även om vi inte riktigt förstår varför den ser ut så.

OK, hur olika var de då? Jag ser rätt många likheter mellan P&P.


Förlåt? Att öka vilka då? Betydelse för vad? Sambanden mellan vad, och vad? Negativt för vad i våra samhällen?

Samhälle och hälsa är det kanske du pratar om, men det är väldigt otydligt! Om du vill göra en poäng måste du nog vara tydligare!

Det du hänvisar till är ju statliga akademiker (köpta sykofanter) som påstår saker om det nuvarande korporativistiska (fascistiska) systemet. Marmot och de andra (och du, uppenbarligen) vill bara ha mer av det som högersocialisterna håller på med nu alt. vill de ÄGA alltihopa så de riktigt kan gå loss med sina ekonomiska principer ... till den dag deras ideologiska sufflé rasar ihop.

Så de där hänvisningarna bekräftade bara vad jag redan trodde; att du inte egentligen kritiserar Liberalismen eftersom du inte har några praktiska exempel att peka på hur Liberalismen har gått fel. Det är det nuvarande högersocialistiska systemet som är oförmöget att fördela de rikedomar (välståndsfördelning, statushöjning) folket arbetar ihop, inte Liberalismens idéer om ekonomi, kapitalism och hur välstånd fördelas perfekt av sig självt i samhället, utan klantiga politiker och deras köpta akademiska sykofanters påståenden.

Saken är den att det inte behövs några vetenskapliga modeller för hur ett samhälle skall fungera, eftersom människan är en ekonomisk varelse främst. Politiken har sen lagts ovanpå av mer eller mindre samvetstyngda maktetablissemang för att rånarverksamheten skall framstå som legitim.

Det finns däremot en uppsjö av modeller, system och ideologier som tydligt visar hur Folket kan pungslås, beskattas, rånas, förtryckas, våldtas och förintas. Det sorgliga är att folk vet detta men väljer att bortse från det dåliga i dessa modeller, system och enhetsideologier i brist på goda saker att förhålla sig till i den politiska branschen.

Allt börjar i skolan där vi lär oss att titta efter det vi blir tillsagda att titta efter men vi får aldrig veta vad det är vi ser. Och helt plötsligt var vi inne på skolsystemet men det är en annan tråd.

Du förstår inte.
Jag försöker så här:
Kedjan av orsakssamband börjar med att ett samhälle med stark stat leder till mer utjämnade levnadsförhållanden i befolkningen och en nattväktarstat där den individuella äganderätten prioriteras leder till ojämnare fördelning. Man behöver inte ta ställning till vilken fördelning som är mest rättvis eller naturlig eller moraliskt riktig. Skillnaden kommer att uppstå oavsett.

Nästa steg är att fördelningen har effekter på hälsa och social stabilitet. Så är det, vare sig du vill ta in detta faktum eller inte.

Slutsatsen av denna ganska lättförståeliga tankekedja är huruvida en stark stat eller en nattväktarstat är att föredra. Det beror på om man vill ha god eller dålig folkhälsa, lång eller kort meddellivslängd och liten eller stor social oro.
Vill man bekämpa staten och demokratin bör man väl förstå vad det leder till? Åtminstone.