Ultraismen: Mycket frihetligare än liberalismen

Bakom bl.a. detta inlägg...
...skymtar jag en princip som liberaler ofta skyltar med: En samhällsordning A är objektivt mer frihetlig och mindre tvångsbenägen än en samhällsordning B om B ryms inom A.

Sålunda är objektivt liberalismen mer frihetlig än kommunismen då en kommunistisk förening kan köpa mark och idka något som åtminstone påminner om kommunism på området.

Men jag vill fokusera på något annat. Liberalismen är en mycket ofri samhällsordning, närmast totalitär. Jag vill kunna begå mord och våldtäkt på min mark. Folk som går vilse får skylla sig själva, för de kränkte mina rättigheter först. Satelliter och flygplan som färdas i luften, över mina ägor, vill jag skjuta jag ner. Jag vill avla barn som jag knullar medan de är minderåriga. Liberalismen kränker min äganderätt och tillåter mig inte göra dessa saker. Det enda jag kräver är att bli lämnad ifred. Jag respekterar andras markägande, såsom de respekterar mitt.

Ultraismen (inte att förväxla med altruismen) har ett minimalt regelverk som består av (1) äganderätt till mark och (2) markägarens obegränsade suveränitet.

Att detta är den mest frihetliga och minst tvångsmässiga samhällsformen visas objektivt av att liberalismen ryms inom den. Markägare kan bilda liberala föreningar där inte mord och våldtäkt tillåts, flygplan och satelliter inte skjuts ner och barn lämnas ifred och kanske t.o.m. får utbildning.

Även en sann kommunism ryms inom ultraismen. Markägarens suveränitet gör konstruktioner som Gulag möjliga.

Därmed borde det vara ställt utom allt tvivel att ultraismen är den mest frihetliga, minst tvångsbenägna och mest fredliga samhällsordningen som finns.

Jag vet inte om du är oseriös eller försöker dig på att göra en halmdocka. I vilket fall som helst känns din tråd väldigt ogenomtänkt. Vad får dig att tro att fetmarkerade gör liberalismen ofri? Även de mest "anarko" av alla anarkoliberaler förespråkar en rättsfilosofi som är grundad på att straffet måste stå i proportion till brottet. Den som stjäl ett tuggummi förtjänar inte ett skott i pannan. Den som olovligen beträder din mark förtjänar en avhysning, inte en våldtäkt. Skulle liberalismen därför vara ofri därför att den respekterar individers rätt att inte bli utsatta för ett oförtjänt brutalt straff? Jag köper inte ditt resonemang alls.

Jag tycker att den är ofri eftersom den kränker min äganderätt och suveränitet.

Eftersom liberalismen ryms inom ultraismen är liberalismen objektivt mer ofri. För principen i början av ts håller du väl med om?

Just det! Du verkar ha fått betalt för att agera kvasiintellektuell i liberala forumet på FB.

Kommunister förstår inte det här med personligt ansvar, skötsel och underhåll, sånt är alltid nån annans ansvar, ju. Det är själva haken och orsaken till deras knasiga resonemang. De försöker alltid hitta mallar och samhällstweaks som de kan pressa in verkligheten i. Det är själva den naturrättsliga och individmässiga äganderätten de har problem med; jag äger det jag snickrat ihop eller skapat. De förväxlar även, allt som oftast, oss liberaler med sina släktingar fascisterna, rövarbaronsfascisterna, som härjar i det nuvarande Kompis-Kapitalistiska systemet i världen sedan 200 år tillbaka.

Ultraismen omöjliggör ett samhälle där man har extraterritoriell utträdesrätt, så den är inte frihetlig. Dessutom, som du säkert kan uppskatta, är det inte frihetligt att mörda folk, och att ett samhälle öppnar upp för mer saker än andra är bara ett tecken på frihetligt. Men frihet i sig är att respektera rättigheter och det är det grundläggande tecknet på att ett samhälle är fritt eller inte.

Den naturgivna rätten är densamma för människor som för djur. Det finns ingen annan naturrätt.

När man tröttnar på den, hittar man på en rättsordning som man trivs med och försöker få uppslutning kring. T ex kan den innehålla försök att ersätta våld och hot som metoder att skaffa rang, attraktiva kvinnor och eftertraktade naturresurser med något annat.

Ingalunda. Liberala föreningar kan inhysas och tillåta utträde. Markägarens suveränitet ger honom rätt att sälja marken och flytta någon annanstans. Ultraismen är liberalism utan totalitära inslag.

Du verkar utgå ifrån att extra-territoriellt utträde är detsamma som territoriellt utträde. De skiljer sig åt; det förra är när man går ut ifrån en stat men att staten fortfarande styr över landområdet (man bara inte följer dess lagar), det senare är när man bryter ut ett landområde så att staten inte har kontroll över den. En extra-territoriell utträdare kan befinna sig i hela Sverige och begå olagliga handlingar - en territoriell utträdare kan bara göra det i ett givet geografiskt område.

Om vi tar ditt exempel med någon som gått vilse i skogen så blir det tydligt varför ditt system inte är frihetligt. Din landägare som vill mörda den vilsne skulle bryta dennes rätt att kunna få gå ur hans rättsordning, och därför har vi två principer som inte kan finnas på samma plats. Extra-territoriell rätt ger alltid den vilsne rätt att komma ifrån sådana här ultraistiska hot, vilket innebär att om ultraismen skulle tillåtas som definitiv princip skulle den inskränka den extra-territoriella räten. Eller, med andra ord, ultraismen tillåter inte individuellt självbestämmande.

Många fina begrepp som inte ändrar faktum:
1. Äganderätt till mark medför att ägare kan flytta vart han önskar inom den ultraistiska staten.
2. Inom föreningar kan rörelsefrihet avtalas.

Självbestämmande för vem? Du har hittat en konflikt. Markägaren *tycker* att det är hans rätt att kunna göra vad han vill med inkräktare. Vilsegångaren *tycker* att markägarens inte skall få behandla objudna besökare godtyckligt. Vems rätt skall samhällsordningen kränka och vem skall utsättas för tvång och våld? Ultraismen har tittat på principen i första inlägget och sett till att både liberalism och äkta kommunism ryms inom den. Därför måste den vara friast och markägaren ha objektivt rätt. Vilsegångaren tycker därmed objektivt fel.

För det kan väl inte vara principen som är galen?

Drygt skrivet, som vanligt, och du lyckas att missa poängen att i varje sådan ultraistisk zon så försvinner människans grundläggande rättighet. Därmed finns det ett sätt som det inte tillåter ett annat system, nämligen obegränsad frihet.


Som jag skrev tidigare så är det inte den ultimata principen, utan ett tecken på vilken princip som är bäst. Håller du med om det, att det är en vettig tumregel att gå efter (att om kommunism, konservatism och socialdemokrati kan finnas under liberalism-paraplyet så är det mer att föredra än om bara en sak (ex konservatism) bara får testas))?

Bara enligt *dina* värderingar. I konflikten mellan markägaren och vilsegångaren har du valt sida. För att ge sken av objektivitet kallar du vilsegångarens rätt för "grundläggande". Värderingen är populär men inte mer objektiv för det.

Det intressanta är vilka regler i en samhällsordning som möjliggör subordningar. Det verkar vara just markägande och suveränitet, vilket jag försöker avspegla i "ultraismen". Liberalismen inskränker äganderätten till mark precis som kommunismen inskränker äganderätten till kapitalvaror.

En ekologism där minsta exploatering av jordens resurser är förbjuden ryms inte under någon av de nämnda ordningarna. Vilken ordning är då friast? Det generella svaret är: Den ordning man sympatiserar med.

En kommunism där anhängarna ser sig förtryckta av en kapitalistklass skrattar högt om du erbjuder dem att bilda en förening under liberalism. De berövas sin rätt till självförsvar. Det kan jämföras med att liberaler erbuds att bilda förening i ett kommunistiskt samhälle bara de accepterar att inte äga kapitalvaror.