Jag håller med om den varianten där tittaren tror att något händer men blir lurad när karaktären vaknar upp. Händer ofta i såpoperor. Vet inte varför de gör så eftersom det inte för handlingen framåt, istället är det för tittaren bortkastad tid.
Däremot finns drömscener som är viktiga för en film eftersom man kan tolka dem precis som man gör med sina egna drömmar. Det funkar bäst om man redan före sekvensen berättar att det är en dröm (som här i Smultronstället):
http://www.youtube.com/watch?v=A3n4TxNeaPg
Egentligen är den förra varianten bara ett billigt trick som aldrig, mig veterligen, nuddar vid surrealism eller dröm-logik, medan det händer ofta i det senare.
Undantaget är väl när Dorothy vaknar upp.