Varför förespråkar ni globalism?

Få liberaler i detta forum är demokrater: de håller individuell rätt över demokratiska institutioner. Möjligtvis med rätta, men likafullt; även om vissa förespråkar demokratisk gradualism har detta delforum väldigt lite med demokrati att göra.


Förlåt om jag tolkar väl fritt, men när avregleringar gång efter annan leder till oligopol är det alltså inte avregleringen som är felet, utan det lilla uns av reglering som råkar finnas kvar. Skönt att alltid kunna dra upp det esset ur rockärmen, inte sant? Att du kan se problemen men likafullt tro att lösningen är mindre kontroll och ökat informationsbehov - trots att vi inte klarar av att konsumera klokt idag - är förvisso sött, men likafullt dumdristigt naivt. En sak är säker: så länge informationsassymmetri kvarstår så kommer en fri marknad karaktäriseras av dåliga beslut; så länge dåliga beslut kan skapas för profit kommer aktörer agera tveksamt. Antingen rycker vi på axlarna och tackar för den objektiva friheten detta ger oss, eller så säger vi "not good enough". Not good enough.

Vi har idag rent tekniskt goda möjligheter att organisera samhället radikalt annorlunda. Radikalt bättre, för flertalet. Men om så ska ske måste människor i allmänhet först inse att det spel vi spelar just är ett spel.

What is acceptable we call acceptable; what is unacceptable we call unacceptable. A road is made by people walking on it; things are so because they are called so. What makes them so? Making them so makes them so. What makes them not so? Making them not so makes them not so.

Moralsystem utgår sällan (om någonsin) från individen, utan snarare det som menas binda dem samman (alternativt skiljer dem åt). Ditt påstående är i det närmaste självmotsägande:

I have no need to take up each thing that wants to throw its cause on us and show that it is occupied only with itself, not with us, only with its good, not with ours. Look at the rest for yourselves. Do truth, freedom, humanity, justice, desire anything else than that you grow enthusiastic and serve them? [---] Liberty of the people is not my liberty! [---] Everything sacred is a tie, a fetter. [---] Whoso is full of sacred (religious, moral, humane) love loves only the spook, the “true man,” and persecutes with dull mercilessness the individual, the real man.

1) Du gör dagligen saker i strid med ditt intresse. Inte för att det är din avsikt - det vore en självmotsägelse - utan för att din förståelsehorisont är kort. Bortanför moralfilosofiskt dravel är intentioner förhållandevis ointressanta i jämförelse med faktiska utfall.

2) Att det alltid finns egenintresse i att hjälpa mannen kan inte härledas ur att värden alltid är subjektiva. Tvärtom kan vi snarast härleda dess motsats: då värden är subjektiva är det tänkbart att situationer uppstår där det inte är i någons intresse att hjälpa mannen. Givetvis finns också flertalet sätt att hjälpa någon på som är i strid med egenintresset (annars skulle mannen överhuvudtaget inte behöva hjälp).

3) Att leta logiska resonemang i Rand är lika egennyttigt som att leta vatten på solen. Därför vet jag inte om jag ska klaga på dig eller på Rand. Binären är dock självklart falsk; eller snarare, föreställningen om (rationell) egoism som något motsatt (konsekvent) altruism är dåraktig.

Begreppet rationell egoism borde därtill - tillsammans med Rand - likt Karthago förstöras.


Ja. Rationell Egoism är en avart till teori från en avart till människa och du har givetvis helt rätt. För vidare läsning föreslår jag antingen Stirner eller valfritt inlägg som behandlar dennes - eller liknande - tankar i detta forum. Ids du gräva bland skräp har jag något inlägg här och var som behandlar ämnet mer utförligt.

Vad som avses med Altruism beror helt på inom vilket övergripande ramverk du vill förstå altruism. Fishbones poäng är i korthet att en rationalitet som utgår från egenintresse (Egoism) gör det oavsett handlingens faktiska intention och utfall; allt annat lika är det lika egoistiskt - egenintresserat - att ge bort allt man äger och har som att ta allt andra äger och har. Du hävdar bestämt något annat, varför det vore intressant att höra hur du tänker kring rationalitet. Det är givetvis enkelt att peka på hur fan och hans moster får oss att agera "fel" antingen genom våld eller genom att vi internaliserar ideal - se exempelvis Foucault - och hur denna påstått moraliska praktik är högst omoralisk - se Stirner - vilket jag också misstänker någonstans är Rands förvirrade poäng, men det görs svårligen i samma andetag som vi nämner altruism - om än skenbart altruistiska är det ju enbart vår ofrihet som skapar utfallet, och ofria handlingar likställs svårligen med altruistiska diton. Alltså: bortsett från tvång och egenintresse, hur kan altruistiska handlingar överhuvudtaget förklaras? Och om sådana förklaringar inte finns, finns då överhuvudtaget altruism i den mening du själv förespråkar?


Sa liberalen som i tron att hen var individualist förespråkade våld, förtryck och fascism. High five.


1) Rationell Egoism är Blå Blå. Att säga att egoism är rationellt är att säga att alla fria handlingar är egoistiska. Är alla fria handlingar egoistiska är det idiotiskt att påstå att vissa handlingar inte är "rationellt egoistiska". Därtill icke-individualistiskt och uppenbart förtryckande: "du agerar - vill - fel".

2) Stöld kan inte förstås utanför ett teoretiskt ramverk. Stöld varierar mellan ramverk. Du ser ditt våld som legitimt, mitt våld som fel. Jag ser ditt våld som fel, mitt våld som legitimt. Vad ger dig rätten att tolka före mig? Varför är din stöld mindre stöld än min stöld? Varför har du rätt, jag fel?

3) Utilitarism är inte ett annat ord för socialism, annat än i det totalt meningslösa fall där utilitarianism symboliserar en strävan mot ett givet mål - vilket samtliga ideologier och trossystem gör, inklusive de icke-strävande (e.g. Buddhism), varför begreppet förlorar innebörd. Därtill skulle jag påstå att liberaler oftare än socialister anför nyttoargument; det är regel snarare än undantag att frimarknadsekonomi motiveras utifrån just nytta. Vilket är synd - jag hyser långt större respekt för de liberaler som istället motiverar den fria marknadens tillkortakommanden med den underliggande friheten - här finns åtminstone konsekvens.


OT, så håller mig kort: en liberal värld förhindrar i grunden system med andra grunder för ägande än det liberala; emedan du - Herr Liberal - medelst våld försvarar ditt grundläggande system kan jag - Herr Eljest - inte rätteligen göra detsamma. Här invänder i regel Liberalen att dennes system är mindre exkluderande, men det är givetvis inget annat än oförstånd: Om jag enbart kan äga på dina premisser dansar jag alltid efter din pipa. Om denna pipa i sig utgör ett problem för mitt varande kan inga pengar i världen köpa mig fri. Problemet är alltså så enkelt som så att ett Liberalt system i botten är just ofrivilligt: alla som inte dansar är våldtäktsmän.

Du och andra kan gå ihop och skapa kooperativ där ni skriver på kontrakt för ägande på andra grunder. Du kan äga på andra premisser, ingenting hindrar det överhuvudtaget, du behöver dock göra det på grunderna att folk går med på det. Det hindrar det inte alls. Du måste bara hitta andra idioter som går med på det, vilket uppenbarligen är rätt svårt, med tanke på den låga prevalensen av kooperativ i världen.

Det liberala systemet är mindre exkluderande eftersom inte samma möjlighet finns i ett system med kollektiv äganderätt. Där behöver man få tillstånd från majoriteten för att få ha privat äganderätt, medan i liberalernas system behöver man inte tillstånd för kollektiv äganderätt, man behöver bara uttala sig om att man vill ha det på det viset.
Det liberala äganderättssystemet bygger på mindre beståndsdelar, individers äganderätt, medan kollektiv äganderätt bygger på större beståndsdelar, kollektiv. Det enda tillåter att man bygger det andra, medan det andra inte gör det i praktiken. Det andra systemet tillåter inte annat i teorin att man kan bryta sig ur, vilket vi vet vore nästan omöjligt (då de som vill bryta sig ur kommer vara de som tjänar mest på det, som kooperativet förlorar mest på att förlora).

Vilket är ett större steg? Att be majoriteten i samhället om att få göra en EXIT eller att bara göra en EXIT på eget bevåg med några vänner? Givetvis det tidigare.

Det problem du beskriver, att alla system är ofrivilliga är i min mening tramsigt. Det är ofrivilligt i samma mån som naturlagarna är ofrivilliga. För att någonting finns där först. Det vore sant med alla former av äganderätt, men andra former av äganderätt än ett liberalt äganderättssystem skulle innefatta fler restriktioner och hinder för andra rättssystem och äganderättssystem.

Jag hänvisar dig till vår tidigare diskussion, ser ingen anledning att upprepa denna redan repiga skiva. Svarar dock kort för sakens skull.

Faktum kvarstår: du vill med tvång tvinga mig att acceptera din rätt. Inom ramen för denna rätt har jag givetvis ett visst handlingsutrymme, men makten över det fundamentala är ensamt din. Analogt är du en förhållandevis god slavägare. Men jag har inget intresse av att vara din slav. Hellre då din ägare. Givetvis känner du likadant - det är förståeligt. Jag förstår att du vill vara din egen herre. Jag respekterar denna önskan. När tänker du på allvar respektera min? Om du inte tänker erkänna min rätt att vara annat än din lycklige slav så kan du väl åtminstone erkänna ditt eget slavdrivande. Lite heder har du väl ändå i kroppen?

Och för att ha det sagt: jag instämmer i ditt resonemang. Givet att man kan enas om det fundamentala ser jag få anledningar att därutöver centralisera. Tvärtom har jag sedan dag 1 förespråkat decentraliserade, distribuerade former av organisering. Men enas man inte om det fundamentala då återstår bara tvång. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Vill du ha den kvar måste du tvinga mig att inte äta den. Vill jag äta den måste jag tvinga dig att inte ha den kvar. Such is life. Varför har du så svårt att erkänna det?

P.S. I teorin kan du och ditt kollektiv komma överens om att organisera er privat. Denna organisationsform kan ni i sin tur komma överens om gentemot det större kollektivet. Ni kommer dock inte kunna göra kollektiv rätt privat - men det omvända är också sant, precis som du inte kan göra det kollektiva fundamentet privat kan jag inte göra det privata fundamentet kollektivt. Jag kan bygga kollektiv på det privata fundamentet och du kan bygga privat organisering på det kollektiva fundamentet. Men där går gränsen. Medan du mycket väl kan argumentera för att det här råder en difference in scale (alltså, att det är enklare att organisera sig kollektivt på en individualistisk grund än det är att organisera sig privat på en kollektiv grund) är min poäng att det ytterst handlar om difference in kind (alltså, att din individualistiska grund omöjliggör "min" kollektiva grund och vice versa). Är du inte villig att förstå så må det vara. Tack för mig i denna fråga.

P.P.S. Roligt att du ena stunden inte menar att ägande är ett naturtillstånd och i nästa menar att det är att jämställa med naturlag. Det finns dock en skillnad: dödar jag dig kan du inte tvinga mig längre. Naturen står bortom mig av naturen. Det gör inte du. Du står enbart över mig genom ditt aktiva förtryck.