När började människan bli religiös?

[quote=Rodja|46577358] Ja av fromhetsidealistiska doktriner, bidde det maktbaser istället.. väldigt andligt eller vad var en pastorsxpedition under 40-talet, 50-talet och så sent som in i 70-talet.. t.o.m 80-talet.

Idealen och Gud i det, med det saken tvångssteriliseringarna och incitamenten.. som EN sak bland tyv. många fler.

God v/s ond.. och "kriterierna" dvs villkoren samt, självuppfyllande-profetiasamhället.




Kännns igen! känns igen! helt klart en stringent associering du gör med det.. adekvat.



Finns flera ingångar iofstill just "vården" och mentalhygienen.. och renhetsideal.. som började skissas och tyv. också implementeras, in the name of God, so be.. och ödesmättade "lösningar".

Varje lilla troskonfession, har sina kopplingar...



Absolut! gäller att ha fint omslagspapper, annars glider det ner lite trögt ju.

Självklart, man behöver ju försöka dölja determinismen i saken Gud och Universums Överstekonung, med sina samariter i koppel.

Trovärdighet.. trovärdighet... anpassa anpassa, så det glider in.




Tycker jag inte.

Tvärtom.


Jodå.. Stonehenge. Stenåldern överlag verkar fascinera dem som saknar förmåga att förstå sig på rymdåldern - dvs den vi har nu..


Och vad som är nuet, här och nu, är något religionsfanatism ständigt underskattat, det vilar en latent självförnedring och en liksom ryggradsfixeerad jantelag i dem som "funnit gudsargument att dra runt" : vad appellerar? Enligt mig : charm och appealing image hos ledare, vilka vet hur härligt det är att orera. Detta då förunderlighet inför naturen man lever i, är ganska instinktivt betingad.. men, man haussar upp det och dramatiserar det, för att dölja bl.a okunskap... när de blir påkomna, suras det.. för de orkar mest beundra, sällan ta spadtagen.. det är där den nogsammare vetenskapliga blicken fört fram mänskligheten, att bedja.. räcker alltså inte på långa vägar, då alla kan rulla stenblock .. precis vemsomhelst. alla kan peka och säga titta titta dääär... ja .. och?



Titta här istället, är vad jag menar, vad elemtarexistentialismen handlar om, andlig nog så det förslår, magiskt I SIG, lite slarvigt sagt. (eftersom vetenskap är så djupt... så omfattande)




Titta in, och begrunda.. stenen.. begrunda människan i den.. ja det gör ju verkligen prästerskap? jag skulle isf vilja säga, att den riktigt heliga syningen, göres av den vetenskapligt sinnade blicken.. vad man hittar där, kan ingen universalherre riktigt uppnå, men visst är lovsång en helt mänsklig och fundamental stämnings-aspekt det också - det förnekar jag inte! då social dynamik också är a och o.

Poängen är att det i teorin skulle kunna gå att forma en vetenskap kring hur högstående arter är. Man kan forma en vetenskap om det mesta, så länge man ägnar sig åt riktig vetenskap. Det skulle då inte skilja sig på hur människor med cancer objektivt är mer sjuka än människor med halsont. See what Im sizzling now?

Då är vi nog ganska överens kring hur religiositetens uppkomst förmodligen ska förklaras om vi begränsar oss till en naturalistisk förklaringsmodell. Förmågan till abstrakt tänkande och evolutionens gynnande av individer som ser mönster med "intelligens" bakom, samt förmågan till empati och att således kunna "se oss själva utifrån" är förmodligen, tillsammans, den bästa förklaringen till varför ett religiöst/spirituellt tänkande uppkom hos mänskligheten.


Tro, ja.

Givetvis, vad ovanstående vill komma fram till är nog snarare att den formen av värdering kräver att vi har objektiva kriterier kring vad som exempelvis är högt och lågt. Vi kan ju t.ex. objektivt visa att människans abstrakta tankeförmåga är högre än andra djurs, vi kan visa att inget annat djur än vi kan forma naturen efter behag i lika hög grad, att inget annat djur förstår lika mycket om hur världen och vetenskaperna är uppbyggda, att inget annat djur än vi kan dominera andra djur, och natur, på det sätt vi kan, osv. Vilka kriterier vi än väljer, i princip, så är människan "högst"; men vilka kriterier vi väljer är ju fortfarande subjektivt, vilka kriterier vi väljer ut.

Men, de flesta skulle nog hålla med om att kriterier som förmågan till dominans, avancerad tankeförmåga, framgång i spridning, osv. är naturliga kriterier att se till för att göra en analys av mer och mindre "högstående" eller framgångsrika arter - vilket räcker för objektivitet, om vi ska tro Varangian (tror jag det var) i en annan tråd som behandlade objektiv etik inom ett naturalistiskt ramverk. Med andra ord skulle frågan kanske kunna ställas: "högst" i vilka avseenden? Där svaren, rent objektivt, skulle kunna vara de exempel som tagits upp innan - när det gäller människan förmodligen med tonvikt på människans välutvecklade förmåga att tänka abstrakt och hennes uppvisade förmåga att i hög grad modifiera och kontrollera naturen och övriga arter på planeten hon lever på (hon har t.o.m. lyckats lämna denna planet på egen hand - något inget annat djur på planeten skulle klara av).

Så, givetvis, på ett sätt har Varangian rätt i att mena att "allt är lika högt" med förklaringen att vi är uppbyggda av samma subatomiska skrot och korn; å andra sidan går det ju helt klart att, objektivt, visa på en mängd områden inom vilka människans förmåga är större än hos andra djur, vilket också gjort att vi idag dominerar planeten och, rent krasst, avgör om planeten alls överlever oss eller inte (om vi ville skulle vi kunna spränga bort den imorgon). Snackar man däremot t.ex. luktsinne så är ju hundar överlägsna oss - men när man talar om "högre" och "lägre" arter i allmänhet så är det i regel uppenbart att man antingen har intellektuell förmåga och/eller dominans/överlevnads-/spridningsframgång framför ögonen. Det är naturligtvis subjektivt att välja termen "högst" för att beskriva detta; men att människan är det överlägset mest intelligenta djuret på planeten, och att människan är det överlägset mest dominanta i relation till naturen och andra arter av djur, rådet det naturligtvis inga tvivel om (i objektiv mening).

Det hela blir således mest, eller bara, semantik så som jag tidigare påpekade. Varangian har rätt från sitt perspektiv, du har rätt från ditt - båda är värda att ha i åtanke; människan som en del av naturen, liksom andra delar, och människan som någon som i många viktiga avseenden är "högst" på stegen och som således måste agera med en varsamhet och empati (både mot andra människor och mot andra arter, och naturen i allmänhet) på ett sätt som vi inte kan kräva eller förvänta oss av andra arter.