Hur gör ni som har katt och julgran?

Vad min son egentligen gjorde med blomduschen ska jag fråga honom om nu när han är äldre. Det var säkert inte så oskyldigt att de fick dusch bara när de gick på bordet..... De är inte rädda blomduschen längre, det har gått över nu och jag sprayar stryktvätten i godan ro.

Vad gäller vattenkannan: Jag har alltså vattnat min stackars katt när han sovit i godan ro på sin kära sovplats under blomman, inte en gång utan flera. Vattenkannan är fin och den står framme jämt som prydnad på köksbänken. Han springer så fort han ser att jag är på väg att greppa kannan, behöver inte ens ta i den. Sovplatsen är i vardagsrummet och ampeln är borta. Han är inte rädd vattenkannan, har redan testat. Han är självklart inte rädd mig. Det är matte + kanna som är läskigt... Det är bara den vattnade katten som är rädd. De andra två ligger aldrig på den platsen heller.

Detsamma gäller dammsugaren. När jag tar fram dammsugaren springer två av katterna och gömmer sig med raketfart, en är inte så rädd. Brukar få ont i ryggen av att dammsuga så jag kör flera pass innan jag är klar och kan hålla på hela dagen ibland, eller värsta fall in på nästa dag. Då får den stå framme tills det är färdigt, så klart. Det är samma grej som med vattenkannan. När jag tar paus kommer katterna fram, dammsugaren är inte läskig i sig. Men när de ser att jag ska köra igång den, springer de och gömmer sig illa kvickt. Jag behöver inte ha startat den ens. Dammsugare = ofarlig. Matte = snäll. Dammsugare + matte = hemskt.

Det här som u53rn4m3 skrev, om en sensor som går igång och för liv är det ultimata. Ingen risk att katten förknippar det läskiga med mig, som det blir med vattenkanna och dammsugare. De ignorerar att jag håller på med de här hemska sakerna dammsugare och vattenkanna eftersom jag gör mycket annat underligt i deras ögon och är i huvudsak snäll, men bäst är ju mindre läskigt och hemskt de förknippar mig med.

Att hunden du skriver om gör som han gör förvånar mig inte, de funkar inte på samma sätt alls.

Mina katter avskyr också dammsugaren som pesten. Jag har aldrig medvetet skrämt dem med den, aldrig försökt dammsuga katternas päls vilket en del gör och det med kattens godkännande (finns youtube filmer på detta)

Vad jag tror så är det ljudet som är så obehagligt att de blir rädda, de har ingen aning om att dammsugaren kan suga fast mot dem, men deras känsliga hörsel får dem att höra "fara på färde" Att man också går omkring med denna illalåtande manick och till synes hotfullt sträcker ut munstycket åt alla håll i ett irrationellt mönster gör nog sitt till för att fly-instinkten sätter in hos de flesta katter. De är ju flyktdjur i benmärgen.

Min dammsugare står alltid framme i förrådet som katterna har tillgång till så när sladden är indragen och maskinen tyst kan de tillomed kliva över den. För många år sedan hände det att min då kattunge klev över dammsugaren när den var avslagen, men jag var inte klar och sladden satt i, naturligtvis klev katten på startknappen och den katten hade större respekt för dammsugaren även när den var tyst, stackaren, jag såg när det hände och hur vansinnigt rädd den blev.

Bara för att de blir rädda när jag håller i dammsugaren innebär inte att de är rädda för mig, såklart de lägger ihop ett och ett...matte + dammsugare = obehagligt. Det skulle vara mer förvånande om de var så ointelligenta att de var precis lika rädd för enbart dammsugaren när den är tyst och/eller enbart mig när jag inte dammsuger.

Det är inte något som skadar kattens förtroende för mig att jag ibland dammsuger. På samma vis om det görs på rätt sätt, timing osv. så tror jag absolut inte att det skadar kattens förtroende för sin matte om den får vattenstänk från en blomspruta när den uppfostras, men som sagt så har jag aldrig använt mig av vattenstänk i uppfostringssyfte, det räcker längst med kärlek och konsekventa -nej.

Ett djur kopplar aldrig en tillsägning om det inte sker precis i rätt tiondelssekund. Att fya eller hemska tanke, aga, när katten tex. springer iväg från en vältande gran är för sent, visst kan det ha effekt, men då främst i det faktum att katten blir rädd för både granen och dig och det är inte syftet med uppfostran att få ett djur som reagerar med rädsla. Att fya när man kommer hem och upptäcker något är totalt fel.

Jag har en gång kommit hem och sett en blomkruka i golvet, jag sa absolut ingenting till katterna, jag bara städade upp jorden och sa ett lugnt -nej när katterna nyfiket kom nära för att undersöka vad jag gjorde.

Jag resonerar som så att om jag låtit dem deltaga när jag städade upp jorden hade det varit en sorts uppmuntran, att inte få vara med i omedelbar närhet när jag städade ger dem en underförstådd mening att detta uppskattar inte matte. Att stänga in katten i ett helt annat rum hade heller inte haft samma konsekvens, att katten på avstånd får se på när jag städade och jag samtidigt hindrade dem från att komma nära ger ett väldigt tydligt budskap.

En katt kan verkligen se skyldig ut, så utan att förmänskliga dem så tror jag nog att de läser av människors sinnesstämning ganska väl. Man behöver inte använda rösten så mycket, man använder kroppspråk och blickar och på så sätt visar gränser.

Att lära katten att inte klättra i granen gör man bäst genom att faktiskt låta katten vara vid granen men när man ser att den tänker klättra eller annat så säger man lugnt -nej och ger den sig inte går man dit och blockerar utan att ens ta i katten, en hand som hålls framför i luften brukar räcka.

Nu har du en kattunge och de är givetvis busiga, glada och väldigt äventyrssökande. Du kan måsta lyfta ner katten från granen och förflytta den några meter ifrån granen och för en kattunge kan det upplevas som en rolig lek, så därför ska du stå kvar vid granen och upprepa på ett lugnt sätt tills katten verkar förstå, den kommer att vinkla med öronen och titta med pupillerna åt olika håll när den börjar ge sig, så länge den har pupiller och öron inställda mot granen så står du kvar och tittar katten i ögonen och lugnt säger -nej, om och om igen. Julgranslekar kommer att minska för varje år katten lever om man uppfostrar den.

För relativt många år sedan kom okrossbara kulor och sedan mer och mer ofarligt för både barn och djur! Man kan inte se skillnad på de i glas och plast (antar jag det är)
Det var aldrig problem med våra granar-katter, gäller katter från halvåret till 15 år.
En älskade att ligga under julgranen. Ena sidan granen en julbock, andra sidan en svart katt.
Vi hade alltid lammetta som enda glitter. Hängde en och en över grenarna. VIKTiGT: inte blylammetta där djur och barn kan komma åt det.
Nästa katt tog en lammettaremsa i munnen och sprang runt med den - ja, många per dag. Men aldrig det hände att granar välte.

Vi har alltid sagt ifrån med: "NEJ!" - och tittat skarpt. Det har räckt. Men vi har alltid haft bra kontakter med våra katter (och pratat mest vänligt med dom! Som jag anser viktigt.)

Man skulle kunna testa att göra lite enklare bollar i metallfolie. Våra katter har försvunnit från köket bara dom sett jag tagit fram förpackningen. Troligen ett ljud som gör ont i öronen och obehagligt att bita i.

Man löser dock aldrig ett problem med våld. Som mest har vi använt blomsprayflaska. Men sparsamt. Lite citronsaft någon enstaka gång.

VÅRT problem var som för många som inte har djur - allt granbarr man hade till midsommar! DÄR hjälpte katterna till - låg under granen, fick barr på ryggen och tappade det över hela bostaden t.ex.

NU går jag OT och säger, (förlåt TS!): "HJÄLP!" Vad ska jag ge min bortskämda lilla tjej i julklapp? För visst får hon ha något roligt vi kan leka extra med under julen! Som också får katten att låta bli dumheter.
Och så givetvis något gott att äta! Det gör ju vi.

Kattmyntaleksaker? Givetvis inslaget i papper och snören som hon får hjälpa till med att undersöka.
Jag har haft en katt som hade helt otroligt roligt i högen av allt skräppapper från alla paket. Istället för att samla allt i en sopsäck så fick det ligga i ett hörn på golvet och katten hade bokstavligt talat -julafton. Givet att man vaktar så den inte sväljer eller fastnar i snören men snörena är fantastiskt roliga.

Släng ut julgranen, lätt lösning på problemet! Kan vara livsfarligt för katten att få i sej från från dekorationen.. Så, julstämmning eller risk för död katt?!

Om ni vill ha julgran är det nog bara acceptera att katten kommer leka i den. Byt ut alla glaskulor mot plastkulor och inte för mycket pynt på de lägsta grenarna och om möjligt håll dörren stängd till rummet där granen står när ni inte är hemma och kan passa.

Bli inte arg på katten om den går i granen, den kommer inte förstå varför den blir bestraffad och kommer gå dit i alla fall när nästa tillfälle bjuds och så är det med nästan allting annat i hemmet som man inte vill att katten ska komma åt.
Ni måste komma på bra sätt att hålla saker borta från katten snarare än att få katten att hålla sig borta från era grejjer..Anpassa hemmet lite helt enkelt.
Ni kan alltid att hoppas att lekfullheten avtar lite med att katten blir äldre men tills dess finns inte mycket annat att göra än att resa granen igen och klä om den ifall kissen varit framme.

Att kunna dammsuga pälsen skulle varit underbart, jag hade inte trott det varit möjligt än om det inte var för youtubefilmerna. Självgående dammsugare verkar inte vara så hemska, finns filmer där katter sitter och åker på den och verkar ha jättekul. Skulle inte varit dumt att ha en sån, både för ryggens och katternas skull.

Om de fattar eller ej att grejer åker in i dammsugaren vet jag inte. Eftersom de springer har de nog knappast sett vad som egentligen händer, men hos mig frodas dammråttorna och krukväxterna skräpar så nog finns det tillräckligt stora saker för att det ska synas om de bara vågar titta.

En lite tragisk händelse: En god vän till mig har berättat om en honkatt som var skitförbannad på dammsugaren. Det var på den tiden när man slog ihjäl kattungar och efter att hon förlorat några kullar fick hon för sig dammsugaren var skyldig. Hon hade varit rädd för den, men förlusten av ungarna gjorde henne modig och den fick rejält med spö. Hemskt det var förr, kull på kull på kull och inga ungar fick hon behålla.

Jag berättade i nåt inlägg om en honkatt jag hade som blev kejsarsnittad men ungarna var så svaga att de dog. Den katten hade för sig toaletten hade tagit dem. När man hade gjort vad man skulle och spolade dammade hon på den och det tog lång tid innan man kunde få vara på toa i fred. Stackarn...

Jag tror inte heller att katterna blir arga för att man dammsuger. Det skulle vara intressant att veta vad dom tänker, egentligen.... Men blomduschen.... Jag tror de blir sura för det. Eller rättare sagt är jag näst intill 100 % helt övertygad om det. De fattar att det är matte som gör nåt med den så att det kommer en stråle och även att vi gör det fast vi vet det är otäckt. Jag tror att deras tankar mer sysslar med vårt svek, än att vi gör det för att vi vill de ska sluta med nåt. Det är egentligen ingen skillnad om man tänker sig man skulle slå dem med en käpp, de vet ju att det är inte käppen som slår av sig själv utan det är matte som slår. Därför kommer jag aldrig att använda blomdusch, det är bättre att säga till dem. Då vet de vad det handlar om, är säker på det om man gör det precis när felet görs. Sen kanske de skiter i det och gör det ändå när man inte ser.


Bra det du gjorde med att inte låta dem vara med när du städade upp jorden. Jag tror de fattar. Jag hade nog grymtar och gjort missnöjda ljud, är den ordrika typen även när det gäller katterna. Du har bra koll på både ditt eget och katternas kroppsspråk och kan beskriva så bra. Jag tänker inte medvetet på vad som egentligen händer men ska börja göra det. Men hur ser en katt ut som tittar med pupillerna åt olika håll?

Haha! Vi ställde fram den för någon vecka sedan.

Uppfostra katten så den vet sina gränser, lite sen för det nu kanske men tänk på det nästa gång.

Min fetmarkering.
Skrattade gott där, jag försökte beskriva att katten kan ha huvudet still men att man måste se på ögonen vart blicken riktas haha. Har katten uppspärrade pupiller så de är helt runda så blir det för en ovan människa än svårare att se vart katten tittar när huvudet är still. Jag har faktiskt sett en livs levandes, gravt skelande katt, då blir det inte lätt att se vart den tittar.

De som vill använda sig av blomsprutor mot katter måste tima vattenstänket till när katten har fokus på det den vill göra och när stänket kommer så ska den inte se att det är på gång. Det ska komma som ett "stänk från klar himmel" Man ska helst kunna läsa sitt djur så att man ser när det en tiondelssekund innan katten agerar då tillrättavisa eller skvätta vattendroppar.

Man ska inte hota med blomsprutan, men så fort katten kopplat ihop vattenstänk med blomsprutan så brukar det räcka med att någon tar i blomsprutan, även ljudet från den har samma effekt då, jag har sett när någon sprayat i tomma luften då djuret tänkt göra något och fått samma avskräckande effekt. Det ska ju inte vare en bestraffning utan mer ett litet obehag.

TS ska tex. inte använda blomsprutan bara för att katten går mot granen, sitter vid eller under granen. TS ska se när katten tänker leka i granen och då agera när katten börjar fokusera på någon pumla. Det är då katten fattar att leka med granen är fel, men gå utmed granen och på ett helt annat sätt titta på den är inte fel.

Äh jag fattar fortfarande inte hur du menar med att pupillerna tittar åt olika håll. Tänker mig siamesernai Artistocats, eller om det var nån annan disneyfilm med vindögda katter. Men sak samma hehe....

Ang blomduschbestraffning: Visst, duschen ska komma som en blixt från klar himmel och katten ska inte fatta vad som orsakade den. Men de är alldeles för smarta för det. Och varför böka med att hämta blomspruta när man lika gärna kan säga till, rösten har man alltid med sig....