Citat:
Ursprungligen postat av
Caesar Johansen
Känner du till Mahmood och Furumarks exakta utbildningsbakgrund? Jag har en känsla av att det snarare rör dig om "mångfaldsetik", eller något annat skit, än traditionella kulturarvsutbildningar. Om man kan lyfta upp problemet med att staten inte längre bryr sig om kulturarvet per se, utan istället utnyttjar institutionerna för hjärntvätt och att de i det projektet anställer dilettanter -- då tror jag mycket kan vinnas.
Mahmoods exakta utbildningsbakgrund vet jag tyvärr ingenting om, men han är inte utbildad inom kulturhistoria eller kulturvård i alla fall. Innan han fick sitt chefsjobb på Riksantikvarieämbetet var han som sagt huvudsekreterare i den socialdemokratiska regeringens integrationspolitiska kommitté. Han har även haft uppdrag inom Riksrevisionen, Regeringskansliet, Integrationsverket m.m. En renodlad byråkrat, alltså.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Qaisar_Mahmood
Slår man upp Mahmood i Libris hittar man, förutom
Jakten på svenskheten, titlar som:
Small, medium eller large? : vägval för ett hållbart mångfaldssamhälle
Ett samhälle för alla
Utmaning : att gå från en etnisk till en pluralistisk nationalism
Kulturarv, vems kulturarv?
Furumark har sin bakgrund inom konstvärlden. Hon har tidigare skrivit om "konst och makt" och bland annat intresserat sig för Anna Odell. Det var tydligen i samband med Odell-affären som Furumark upptäckte de läskiga krimtänkarna på Flashback. Detta ledde enligt henne själv till idén om projektet "Att störa homogenitet". Ur förordet till antologin
Att störa homogenitet, s. 7:
Citat:
Under några månader våren 2008 arbetade jag på Konstfack med kommunikation kring Anna Odells konstverk Okänd, kvinna 2009-349701. Jag skulle sammanställa blogginlägg och andra nättexter som behandlade Anna Odells verk och se över vilka reaktioner som fanna. Att det skulle bli min inkörsport till att arbeta med nationalism, främlingsfientlighet och föreställningar om homogenitet, det visste jag inte då. sällan vet man vart man är på väg.
I mitt researcharbete hamnade jag snabbt på internetsidor som nationellidag.se, sverigedemokraterna.se, patriot.nu, avpixlat.se och flashback.org. En värld öppnade sig. En värld med starka åsikter om samhället och om kultur, konst och kulturarv. Denna värld bestod av en massa splittrade schatteringar, såväl organisatoriskt som ideologiskt. Men man hade några saker gemensamt, bland annat en tro på att den svenska kulturen och det svenska folket var hotade. Hoten kom inifrån landet självt, i form av ett sviktande politiskt etablissemang och en degenererad, urvattnad svensk kultur, men de kom också utifrån i form av invandring och "annan kultur".
http://books.google.se/books?id=weoC...enitet&f=false
Citat:
Och själva projektet har redan lyckats störa homogeniteten. Både privatpersoner och sajter som Avpixlat och Flashback har kritiserat arbetet på olika sätt. Specifika evenemang och utställningar har utsatts för protester och skadegörelse. Till exempel blev det nätprotester när Historiska museet använde en person med mörk hy i en utställning om vikingatiden.
http://www.landetsfria.se/artikel/98678
Furumark har som tidigare nämnts även arrangerat "antirasistiska" utbildningar, bland annat för hembygdsförbunden.
Citat:
Ett nytt projekt ska ge medlemmarna inom hembygdsrörelsen mer kunskap och beredskap för att hantera intolerans och främlingsfientlighet. Målsättningen med utbildningen Kulturarvet och toleransen ... är att deltagarna ska lära sig känna igen och bemöta främlingsfientlig och antidemokratisk argumentation.
... Utbildningen genomförs som ett samarbete mellan Sveriges hembygdsförbund och stiftelsen Expo vars syfte är att att studera och kartlägga antidemokratiska, högerextrema och rasistiska tendenser i samhället.
http://www.skanskan.se/article/20100...ngsfientlighet
Så visst är dessa två figurer utmärkta exempel både på avprofessionaliseringen inom kulturarvsområdet och på politiseringen av detsamma.
Ett annat tecken i tiden är nedläggningshoten mot Runverket, en avdelning inom Riksantikvarieämbetet som ansvarar för vård och dokumentation av Sveriges runstenar och runinskrifter.
Citat:
Vi har gått från att var ett "lärt verk", en forskningsinstitution, till att vara en central statlig myndighet med en mängd nya uppgifter och uppdrag. Verksamheten syftar bland annat till att göra kulturarvet tillgängligt och angeläget för alla. Vår roll är inte längre att bedriva forskning.
http://www.dn.se/debatt/inte-var-upp...m-runstenarna/
Inte kan man hålla på med mossiga "svenne-runstenar", för att citera Qaisar Mahmood. Det är ju "exkluderande" och inte alls förenligt med den nya pluralistiska svenskhet man är ute efter att skapa.
Citat:
Det är uppenbart att Riksantikvarieämbetet och Historiska museet vänder sig från museernas och arkeologins roll under 1800- och 1900-talen - att skapa och sprida en svensk nationell historia. Man försöker hitta en ny inriktning.
Historiska museet ska nu tillsammans med Riksantikvarieämbetet starta ett kulturarvsvetenskapligt institut på försök i fem år, från 2005 till 2010. Syftet är att utbilda forskare till det som kallas kulturarvs- och museisektorns nya behov.
http://fof.se/tidning/2005/1/braket-om-kulturarvet
I praktiken innebär detta förstås att man vill utbilda politiskt korrekta kulturarvsbyråkrater som kan ersätta de mossiga gamla arkeologerna. Men med detta sagt finns det förstås även många inom professionen som har hakat på Mahmood/Furumark-tåget. Vissa av dumsnällhet, andra av ren karriärism.
De mer uttalade postmodernisterna på universiteten har inget som helst intresse för det förflutna eller kulturarvet i sig, och de har länge hånat sina mer traditionella, empiriskt inriktade kollegor. Det finns inom akademin dessutom ett stort intresse för historiebruk och kulturarvsanvändning, postkolonial teori och liknande. Den här typen av forskare gillar förstås sådana som Furumark och Mahmood. Fredrik Svanberg har en doktorsexamen i arkeologi, bör sägas. Den handlar om konstruktionen av vikingen eller något liknande.
Märkligt nog verkar dessa människor inte vara särskilt "självreflexiva", som det heter på nutida akademikerprosa. Vilka förgivettagna sanningar utgår de själva ifrån? Är de medvetna om att de ofta använder sig av dubbla måttstockar, till exempel när de dekonstruerar svenskheten samtidigt som de okritiskt hyllar andra kulturer? De lite mer slipade debattörerna påstår förstås att de tycker att alla etniska gemenskaper är djupt problematiska*, men är inte detta en läpparnas bekännelse? Varför anordnar man annars somalisk folkdans på nationaldagen?** Är inte den "exkluderande"? Varför tycker man annars att det är så viktigt att minoriteternas historia blir skriven? Och hur får "Att störa homogenitet"-Anna egentligen ihop det när hon bjuder in hbtq-aktivister och islamister från Ibn Rushd till ett och samma projekt?
* Qaisar Mahmood:
Citat:
Men om det finns etniska pakistanier bör det väl rimligt*vis finnas etniska svenskar? Det är precis kategorin »etniska svenskar« som Sverigedemokraterna vill få oss att tro existerar, och som de anser sig representera. Just detta essentialistiska synsätt vill de sedan använda som ett knivskarpt verktyg för att skilja ut äkta etniska svenskar från andra etniciteter, som i bästa fall kan ses som andra klassens medborgare.
Låt oss inte lämna nationalismen till Sverigedemokraterna att fylla med blodsband och historiskt arv. Låt oss i stället underlätta uppkomsten av tillgängliga och pluralistiska gemenskaper, även nationella sådana. Det finns inga halal-etniciteter. Alla etniska gemenskaper är djupt problematiska och bidrar till segregation.
http://www.publikt.se/artikel/qaisar...fallgrop-44988
**
Citat:
Somaliskt/svenskt nationaldagsfirande på Stockholms stadsmuseum
Musik, dans och sagor mixat med hårflätning och hennamålning. Nationaldagen på Stadsmuseum firas med att visa kultur från en stor grupp stockholmare med somalisk bakgrund tillsammans med svensk folkmusik och Kulturskolans Symfoniorkester. Vi läser sagor på somaliska och svenska. Samarrangemang med somaliska föreningen East african förening.
http://www.kultur.stockholm.se/default.asp?id=34506