Länsstyrelsen i Örebro och Anna Furhammar är ju inte ensamma om att vilja "störa homogenitet" (eller föreställningen om den - eftersom den aldrig funnits enligt dem)
Ja, visst är formuleringarna att störa homogenitet och to undermine homogeneity på tok för lika för att det bara ska handla om tillfälligheter. Det är knappast heller en slump att just EU-/FN-veteranen Margot Wallström höll tal vid invigningen av "1001 Inventions".
Citat:
Från november 2004 till februari 2010 var Wallström EU-kommissionens första vice ordförande, närmast under ordförande José Manuel Barroso. Som sådan hade hon ansvar för konstitutionella frågor, institutionella relationer och kommunikationsstrategi.
Ö.h.t. är det intressant att se hur målmedvetet den postmarxistiska kritiska teorin används för att tillgodose storpolitikens och den globala storfinansens krav. Ibland lyser managementspråket igenom på ett direkt pinsamt sätt, som när Fredrik Svanberg talar om "hur mångfalden kan mainstreamas i kommunikation och arbetssätt".
Det brukar publiceras alster av det där slaget vid den här tidpunkten. Somliga lite mer konstruktivistiskt färgade.
... Det viktiga är att Sverige skall ses som öppet, inkluderande. Reglernas (och därmed Sveriges) ontologiska status gör detta möjligt! De är nämligen inte "objektiva".
Storebror ser dig, Tennant. Du har gjort dig skyldig till tankebrott. Se s. 5 i denna presentation.
Citat:
Tennant Udden är förstås riktad mot svenskar som föreställer sig att de är just...svenskar
Sutherland har även deklarerat att "a declining population" är ett "key argument".
Citat:
Ursprungligen postat av Nebeltag
intressant att se hur målmedvetet den postmarxistiska kritiska teorin används för att tillgodose storpolitikens och den globala storfinansens krav. Ibland lyser managementspråket igenom på ett direkt pinsamt sätt, som när Fredrik Svanberg talar om "hur mångfalden kan mainstreamas i kommunikation och arbetssätt".
Bra formulerat. Kom ihåg att de flesta som utsätts, från den aningslösa läraren som intervjuades i NWT och hennes elever till politiker, är helt omedvetna om att dessa till synes fina ord och välvilliga projekt i själva verket är uttryck för kontroversiella ideologier importerade från USA.
Svanbergs floskelspya kan man kanske skratta åt men den får nackhåren att resa sig på varje tänkande människa när man vet vilket position han har.
Dock - att det är en liten "elit" (i meningen inflytelserika positioner - inte intellektuellt kapital) som driver igenom detta med näbbar och klor är dubbelt; å ena sidan ett problem i och med att de utformar direktiv, å andra sidan en trygghet då det dels handlar om en försvinnande liten minoritet med en potential att mötas av folklig skepsis och dels möjlighet att desarmera dem genom att göra dem arbetslösa.
__________________
Senast redigerad av StuG 2013-12-01 kl. 13:21.
Marc Glendening från The People's Pledge (politisk kampanj för folkomröstning om det brittiska EU-medlemskapet) skriver om den postmoderna auktoritarianismen och hur företrädare för denna medvetet arbetar för att underminera nationalstaterna. Målet är ett överflyttande av makten till överstatlig nivå. Det handlar till stor del om europeisk integration, menar Glendening, men det finns även andra intressen som ligger bakom.
Debattstrategin är enligt Glendening passivt aggressiv. Motståndare stämplas som xenofober, inskränkta o.s.v., och idén om nationellt självbestämmande påstås leda till krig och folkmord.* Karaktäristiskt för de postmoderna auktoritarianerna är att de har ett fritt förhållningssätt till sanningen. De följer den postmoderna doktrinen att allt är "berättelser".
* Ett typiskt sådant exempel är Margot Wallströms hävdande att EU-motstånd kan leda till en ny förintelse.
Marc Glendening om den postmoderna auktoritarianismen:
We are experiencing the emergence of what can be described as Post-Modern Authoritarianism (PMA). This description refers both to an empirically observable condition - the way in which the institutions of modernist parliamentary democracy are being hollowed out through the transfer of powers to a range of un*accountable agencies - and to the ideological device for advancing this silent revolution.
European political integration is a major component of this process, but PMA goes considerably beyond it ...
In contrast to earlier and more openly anti-democratic currents, the Post-Modern Authoritarians (PMAs) adopt a subtle 'passive-aggressive' strategy based upon undermining the foundations of the nation state - the only viable mechanism by which the ruling elite is held to account - whilst simul*taneously denying the reality of the system they are building. The act of illusion the PMAs are seeking to pull off is to leave the physical structures of modernist democracy still standing while divesting them of actual decision making meaning.
Post-modernism is the perfect underlying framework for a duplicitous political project that cannot afford to reveal its true nature. This is because it rejects the moder*nist idea that ideologies can and should be based on attempts to identify connecting truths that enable something fundamental about the totality of an issue to be said. Post-modernists contend, for reasons that will be given later, that the age of the 'grand narrative' is dead and that only stories about fragments of existence can be communicated. Thus, the PMAs, like a guerrilla hit-and-run army, try to avoid direct, large-scale confrontations.
Chris Tame has observed the fascistic way in which the new authoritarianism places great emphasis on the aesthetics of politics at the expense of honestly en*gaging with the political content of competing world-views. This leads, on the one hand, to attempts to associate the EU with pleasing cultural images and, on the other, to wage McCarthyite, black propaganda campaigns against opponents, associating them with negative attributes such as xenophobia and philistinism.
Organisationally speaking, PMA is also difficult to identify because it is not based upon a modern-era style mass visible movement. It draws together a wide network of political elites across the political spectrum.
Glendening om den nya vänstern:
The ideas that had gained momentum within the French left since the 1960s, based on the work of the likes of Lyotard, Derrida and Foucault and others, started to come into fashion in Britain in the 1980s as the previously socialist intelligentsia searched for an alternative theory. They needed an approach that could simultaneously lay the seeds of left recovery and maintain their own class position as intellectuals. Post-modernism fitted the bill because it provided a grandiose-sounding justification for ditching 'big picture', economistic socialism. Post-modernism contended that all truth claims about the world were the product of subjectively derived 'texts'. The Enlightenment belief that there could be a one-to-one correspondence between re*presentations of reality and reality itself, the basis of inductive science, was challenged.
... This approach chimed with the emerging feminist, environmentalist, gay and black groups that were gaining ascendancy within the Labour Party as the trades unions were losing influence. These new left tendencies argued that the way ahead was to abandon class- based politics and instead build a coalition that took into account their particular demands and experiences of oppression. It was in this era that the notion of 'group rights', later (and misleadingly re-branded as 'human rights') came to replace social democracy as the dominant left discourse.
... The other great attraction of the 'anything goes' post-modernist approach for the younger generation of emerging Labour politicians was that a party free of its ideological strait*jacket would be able to make whatever economic compromises were necessary to attract swing voters and big business. This was to have implications for Labour's Europe policy.
Now that pursuing a distinctively leftist programme was no longer an objective, Brussels ceased to be perceived as the threat it once was.
In the European sphere, the grand narrative the PMAs wish to destroy is that of the nation state. They seek to do this in a variety of different ways, including the assertion that independent nations lead to war (even genocide) and cannot cope with issues that transcend national borders. But, true to their passive-aggressive mindset, the PMAs refuse to articulate their own 'grand narrative', namely transnational governance.
Glendening om att göra motstånd mot den postmoderna auktoritarianismen:
The first necessary step is to do what the PMAs desperately want to prevent: the creation of a 'big picture'. We must attempt to show how the various streams through which politi*cal power is being drained away eventually meet up in a big, fast-flowing post-democratic river. The various connections have to be spelt out and the entire process labelled. Clarity is always the enemy of deliberate opaqueness. Resistance to old style totalitarianism was possible because the threat could be identified, understood.
Visst stämmer Glendenings analys rätt väl överens med hur personerna bakom "Att störa homogenitet", "Norm, nation, kultur", "Agenda Kulturarv" o.s.v. agerar. De försöker på olika sätt underminera den nationella homogeniteten. Svenskheten dekonstrueras och banden till det förflutna klipps. De vill ta makten över språket för att kunna skapa nya "berättelser" om svenskheten. De stämplar passivt-aggressivt sina motståndare som "främlingsfientliga", "intoleranta" och "rasister", medan de själva säger sig stå för "mångfald" och "tolerans". De följer lydigt direktiven från EU-federalister och internationell storfinans. I citatet nedan kräver Peter Sutherland en ny "berättelse" - låter inte det som något Fredrik Svanberg, Anna Furumark, Maja Hagerman och Qaisar Mahmood skulle kunna fixa?
Citat:
The speech argues that the growing inter-dependence of diverse peoples through technology, globalization and immigration requires states to rethink the idea of community and to articulate an inclusive sense of national identity.
... The speech identifies four pillars of social cohesion: schooling (the “sine qua non” of cohesive societies), political incorporation, fair and equal access to employment, and a path to citizenship for truly permanent residents. It calls for “a national, social, and communal narrative in which all members of our societies can see themselves reflected.”
Marc Glendening från The People's Pledge (politisk kampanj för folkomröstning om det brittiska EU-medlemskapet) skriver om den postmoderna auktoritarianismen och hur företrädare för denna medvetet arbetar för att underminera nationalstaterna. Målet är ett överflyttande av makten till överstatlig nivå. Det handlar till stor del om europeisk integration, menar Glendening, men det finns även andra intressen som ligger bakom.
Debattstrategin är enligt Glendening passivt aggressiv. Motståndare stämplas som xenofober, inskränkta o.s.v., och idén om nationellt självbestämmande påstås leda till krig och folkmord.* Karaktäristiskt för de postmoderna auktoritarianerna är att de har ett fritt förhållningssätt till sanningen. De följer den postmoderna doktrinen att allt är "berättelser".
* Ett typiskt sådant exempel är Margot Wallströms hävdande att EU-motstånd kan leda till en ny förintelse.
...
Intressant! Ja, de skyr saklighet som vatten! De gömmer sig bakom floskler och fluff - "föreställningar", "myter" och "berättelser" - det är väl inget att försvara säg?
Samtidigt gör de allt för att inte låtsas om den paradox det innebär att de lägger så mycket energi, arbetar så målmedvetet och stöder sig på politiska beslut - om det nu bara var "föreställningar" de är rädda för?
Det är viktigt att se det auktoritära mönstret - deras ideologi skall implemeteras utan att behöva argumenteras för i öppen debatt, detta genom att maskera den och låtsas att det inte är någon ideologi - eller med Fredrik Svanbergs ord "mainstremas i kommunikation och arbetssätt". Vidare garderar man sig genom smear propaganda.
Vad säger det om en ideologi som inte vågar stå för sig själv? Som försöker smyga på sin vilja och som stämplar kritiker med skällsord.
Lek med tanken att det var en individ som betedde sig så...
Eftersom det var gratis inträde passade jag på att istället smita förbi de ordinarie utställningarna. Jag kan väl tycka att det finns en viss ironi att de vanliga utställningarna är marinerade i postmodernistiskt kritik av historien som objektiv historieskrivning*, inklusive en relativiserande syn på vad som är en normal familj, samtidigt som Kåldolmens dag pågick i andra delen av museet. Jag misstänker ju att de knappast där satte fokus på den politiska agendan som låg bakom den historieskrivningen eller diskuterade implikationerna av den definition av svenskhet man där ville konstruera...
*Givetvis finns det korn av sanning i detta eftersom våra förställningar naturligtvis kan påverka hur vi tolkar historien.
Kl. 11.30–16.30: Vi bjuder på dolmar i samarbete med Dafgårds och Islamska förbundet. Kaffeservering i samarbete med Svenska kyrkans Centrum för religionsdialog. (Barockhallen)
Förbundet syftar till att bevara och stärka den muslimska identiteten och närvaron i Sverige vilket möjliggör för muslimerna att, enskilt och i grupp, privat och offentligt, utöva sin religion och engagera sig positivt i samhällets olika funktioner.
Men...det kan inte vara sant? Det går ju emot museets strävan att utmana föreställningar om homogenitet och identitet!?
Citat:
gör samtidigt upp av föreställningar om ett historiskt och samtida homogent folk med en tydlig definierad kultur.
...
Normkritiska perspektiv behövs för att bearbeta föreställningar om homogenitet och för att skapa gemenskap i olikhet.
Gäller inte det muslimer?
__________________
Senast redigerad av StuG 2013-12-01 kl. 22:39.
Läsvärd insändare till Avpixlat. Projektledaren bakom de citerade mailen är alltså Anna Furumark.
Citat:
Örebro läns museum, en skattefinansierad stiftelse, arrangerar en riksomfattande konferensserie ”Att störa homogenitet” med syftet att skapa ett samhälle med förståelse och inkludering. Men den som utgick från att upplägget skulle vara förutsättningslöst och konstruktivt blev vilseledd. Den första konferensen den 25 september framstod snarare som ett propagandamöte i ett samlat angrepp mot ”homogenitetsideologin, kulturarv och främlingsfientlig retorik”. SD brännmärktes och förtalades under så gott som alla programpunkter.
Bland de medverkande märktes bl.a. Henrik Arnstad, Mattias Gardell, Stiftelsen Expo och Ungdom mot rasism. Det var inte tal om att få känna stolthet över det svenska kulturarvets betydelse. I stället prisades ett mångkulturellt samhällssystem där den lokala tillhörigheten står för det onda och det globala för det goda. Varför en ny ordning med rotlöshet och anonymitet skulle göra det lättare för människor att känna sig räknade med, jämfört med ett samhälle som värderar sammanhang, medansvar och igenkänning, framgick dock aldrig.
Man kunde ha väntat sig att inläggen skulle ha balanserats av de medverkande tjänstemännen från kultursektorn – museichefer, professorer och en generaldirektör- men även dessa uppträdde som agitatorer i ett internt sällskaps politiska kampanj, inkapslade i samma bristande argumentation. En åhörare som ifrågasatte ensidigheten och den politiska slagsidan följde efter konferensen upp sina synpunkter i ett mejl till konferensens moderator, tillika projektledare, och fick följande arroganta svar:
Citat:
Ta och kolla vad regeringschefen säger så vet du hur vi ser på frågan.
...
Citat:
Uttalandena från regeringschefen Reinfeldt är konsekventa genom hela denna mandatperiod. Moderaternas politik liksom alla övriga regeringspartiers har varit helt enig. Om du vill ha en länk där begreppet Kulturarv ingår så rekommenderar jag denna film. Annars kan du googla på Reinfeldt kopplat till dessa frågor. Det finns tusentals länkar på nätet.
Jättebra att folk som jobbar på Örebros landsting har mod nog att säga ifrån. Jättebra att projektet JO-anmäls.
Jag tror att detta är en väldigt viktig bro att hålla. Släpper man igenom statligt stödd historierevisionism, okommenterat och utan protester, finns det som jag ser det ingen bortre gräns för hur långt förtrycket mot svenskarnas kultur och identitet kan gå. Det gäller att stämma i bäcken nu, annars kommer våra barn och barnbarn leva under kurdiska omständigheter i framtiden. Det här är vårt Thermopyle.
Ta och kolla vad regeringschefen säger så vet du hur vi ser på frågan.
Denna stingslighet och ovilja att föra en normal diskussion illustrerar att det alltid är fråga om att implementera ett tankepaket - kosta vad det kosta vill, "kulturarbetarna på golvet" skall gapa och svälja - inte ifrågasätta. "Regerinsgchefen säger det"...
Samtidigt ett bra exempel på hur auktoritärt de tänker och arbetar - bara man skrapar lite på ytan.
Stingsligheten avslöjar även en rädsla att bli ifrågasatt, att projektet inte skall flyta på som den väloljade envägskommunikation de hade föresatt sig. Det är bra. De är rädda att tappa greppet.
Det infantila sättet att uttrycka sig visar också att det är en sorts själlös antiintellektuell byråkratperson som är satt att spaka det hela, ovan att ifrågasättas.
__________________
Senast redigerad av StuG 2013-12-01 kl. 23:02.
I fjol drog sig Riksantikvarieämbetet ur en gemensam ansökan om nominering av bl.a. Birka och Hovgården till Unescos världsarvslista.
Citat:
Since 2009 the National Heritage Board in Sweden has taken part in a cooperative effort to investigate the chances of nominating Viking Age Monuments and Sites with the World Heritage site of Birka and Hovgården for inclusion in Unesco’s World Heritage List. The serial nomination has come about in collaboration between institutions in Iceland, Denmark, Norway, Schleswig-Holstein, Latvia and Sweden. It has included the sites of Thingvellir, Birka/Hovgården, Jelling, the Trelleborgs, Danevirke/Hedeby, Grobina and the Vestfold ship graves.
In September 2012 the National Heritage Board decided to cease participation in the work on the serial nomination.
Skälen till att Sverige drar tillbaka sin ansökan uppges vara följande:
Citat:
A crucial problem is that the series can be perceived as a representative and all-embracing selection of sites belonging to a people who shared a homogeneous Viking culture. This narrative does not express the social, cultural and economic diversity that existed during the Viking Age. It cannot be denied that the sites are significant and deserve protection, but to combine them as one World Heritage property would give a distorted picture of the Viking Age.
Citat:
In addition to this, there is a heavy geographical imbalance in the World Heritage List, where Europe, for example, is greatly over-represented. Unesco has adopted a global strategy for a more balanced and representative World Heritage List. If the nomination were to be successful, this imbalance would be further reinforced, which is not compatible either with Unesco’s global strategy or with the position of the Swedish government on this issue.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!