Tråden för korta frågor och korta svar.

Objektivt tycker jag att judendom är en grupp folk som tror att Gud valt dem liksom att alla religioner tror det. Hade de inte fått sådan speciell särstatus i Europa under medeltiden hade de nog inte setts som något särskilt idag. Som jämförelse är arabiska judar inte mer framträdande än arabiska muslimer.

Hej, finns det en djävul i asatron? Är själva asatron en religion? Blir jätteglad om jag får nå svar

Någon specifik djävul finns inte. Men det finns gott om mer eller mindre ondskefulla karaktärer. Om det är att betrakta som religion låter jag vara osagt då det i mitt tycke mer var en livsstil eller hur man ska säga det.

Typ: det finns ju inte en Gud och det finns inte några budord människan slaviskt är tvingade att följa.

Loke är väl den onda?
Som blir fjättrad men kommer loss lagom till Ragnarök...

Googla lite så får du mer info

Är inte djupt påläst, men Hel (Gudinnan) i Helheim kan ju vara i närheten av vad du frågar.

Hon har några "djävulska" skapelser, bland annat Helhest.

Loke vet jag inte om han kan anses som ond (djävulsk) i den bemärkelsen, han är mer som en svikare på grund av svartsjuka om jag förstått det rätt.

Asatro som Religion kan jag inte uttala mig om. Vissa ser det som en livsstil eller vägrar säga det eftersom de är "anti-religion".

Väldigt intressant att läsa på om!

I Asatron så har du bla jättar och andra väsen som spelar dom "onda" rollerna.

Loke är inte direkt ond utan är mer skojare/trubbelmakare.

Hans barn/barnbarn från jättinan Angrboða har olika roller i Ragnarök,
Fenrisulven ska sluka Odin
Hate och Sköll (Fenrisulvens ungar) ska sluka solen och månen.
Midgårdsormen ska bli Tors bane

Hel härskar över en del av dödsriket som förenklat kan liknas vid helvetet där folk som begått olika illdåd hamnar (även tex att desertera från strid mm).
Hon ska även härska över "dålig död" (Till skillnad från hjältedöden/krigarens död som ger tillträde till Valhal) saker som svält, sjukdom mm
Enl vissa tolkningar så ska Hel vara helt neutral, lite av "alla är lika inför döden".
Enl andra så ska hon hysa avsky mot Asarna för hur dom behandlat henne och hennes bröder (kastat ut dom från Asgård för att dom var rädda för dom).


Men tycker inte det finns nån enskild karaktär som uppfyller den mer övergripande "Ondskan herre" rollen.



Som liten notis så är Loka även mor till Sleipner.

Din andra fråga är lättare att svara på. Naturligtvis var (eller är) asatron en religion. Eller kanske snarare flera religioner, då man kan fråga sig hur mycket dagens asatro har gemensamt med den fornnordiska religion som vi egentligen inte vet särskilt mycket om.

Vad gäller förekomsten av en Djävul så har ju dödsrikets gudinna Hel redan nämnts, men hon är nog en ganska sent påfund, och det är inte osannolikt att hon inspirerats av den kristna traditionen.

Om din fråga gäller mer allmänt Satansbegreppet, alltså föreställningen om en ond kraft som står emot den goda kraften, det som brukar kallas för dualism, så blir frågan lita mer komplicerad, och det finns flera svar.

För det första så fanns det en ond motkraft till asarna i Surt och de andra jättarna och odjuren (Midgårdsormen, Fenrisulven, Garm m.fl.) som kämpar mot asarna under Ragnarök och där förgör varandra.

Sedan är alla indoeuropeiska religioner dualistiska i den meningen att man har - eller i vart fall ursprungligen hade - ett delat pantheon där två falanger kämpar mot varandra, och där den ena falangen - gudarna - ses som goda då de i vissa avseenden kan sägas stå på människornas sida.

Exempel på detta är de olympiska gudarna och titanerna i den grekiska mytologin, devas och asuras i den vediska mytologin, och daevas och ahuras i den fornpersiska mytologin. Se vad jag skrivit om detta i två andra trådar:

http://www.flashback.org/p51169610#p51169610

http://www.flashback.org/p57320639#p57320639

I den senare tråden diskuteras för övrigt just djävulsbegreppet.

Det är för övrigt intressant att notera att de "goda" och "onda" gudarna delvis byter plats med varandra i Avesta och Rigveda. Devas är goda och asuras onda, men daevas onda och ahuras goda, lite förenklat.

Hur är det då med djävlar och demoner i asatron? Vi har som sagt jättarna och odjuren som strider mot asarna, men det är tveksamt om de motsvarar dualismen i de andra indoeuropeiska religionerna. En del tror att det snarare är asarna och vanerna - två olika grupper eller klaner av gudar som kämpade mot varandra i Vanakriget - som motsvarar dualismen i de grekiska och indoiranska religionerna.

Observera dock att de onda krafterna precis som de goda krafterna består av många olika gudar och demoner i de indoeuropeiska religionerna, som alla ursprungligen var polyteistiska.

Det var först med föreställningen om en enda eller i vart fall en enda högsta och enväldig gud - monoteismen - som ondskan också personifierades och samlades i en Satansgestalt. Detta skedde först i zoroastrismen där Angra Mainyu stod för ondskan i kamp mot skaparen Ahura Mazda. Kristendomens och islams Satan har mer gemensamt med Angra Mainyu än med gamla testamentets Satan, som är en ganska obetydlig bifigur.

Detta speglar en stark religiös påverkan under tiden under och efter den babyloniska fångenskapen, då många zoroastriska föreställningar fördes in i judendomen vilka senare ärvdes av kristendomen och islam. Djävulen/Satan/Angra Mainyu är bara ett exempel på denna påverkan. Andra exempel är föreställningarna om Domedagen, Skärselden, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Jag är inte så påläst som jag kanske borde vara men jag upplever att dina noteringar kring dualismen är mer eller mindre korrekta. Men jag har samtidigt alltid uppfattat den gamla nordiska världsbilden som komplementär. Där de olika krafterna skapar friktion av olika slag (det kan, som vi alla vet, vara av både godo och ondo) men att det stora perspektivet är synen på världen som en enhet där alla dessa är nödvändiga.

Allt uppstår ur tomheten (ginnungagap) och kaos och utvecklas i olika riktningar. Världen är dock cyklisk. Den föds, upprätthålls och ska sedermera dö, precis som årstiderna. Och detta av nödvändighet. Krafterna kan tycka motarbeta varandra men de är all en del av alltet och de är alla nödvändiga inkarnationer.

Kanske är jag för influerad av dialektisk monism (Herakleitos och Lao Tzu främst) men det är så jag uppfattat den fornnordiska världsbilden. Vad tänker du om det?

Visst. Ragnarök är inte ett Harmagedon där de goda besegrar de onda. Asar och jättar förgör i stället varandra för att en ny Midgård ska kunna uppstå. Världen är så tillvida cyklisk. Och vem som är god eller ond är inte heller alltid självklart i den fornnordiska mytologin. Case in point: Loke. Men detta gällde även i de andra indoeuropeiska religionerna. Renodlad godhet versus ondska kom nog egentligen först med monoteismen.

Tack allihopa för alla svar!

Har muslimerna fred med Gud ?

Av vilken anledning är vällust, frosseri och girighet dödssynder?