För mig som historieintresserad är det sorgligt att Sveriges historia inte inspirerar särskilt många filmskapare i dagens Sverige. Ambitioner eller intresse verkar till stor del saknas för att göra filmer eller serier som utspelar sig före 1900-talet i Sverige.
Den vanligaste ursäkten är att det är dyrt att spela in filmer som utspelar sig i en äldre miljö pga av kravet på miljö och kostym. Men det tycker jag är en dålig ursäkt, bara för en film utspelar sig i en historisk miljö behöver det inte vara en pampig krigsfilm eller liknande. Hur dyr kan till exempel Raskens ha varit att producera? eller andra liknande filmer och serier? Alla resurserna som finns för en bra serie som utspelar sig i en äldre miljö går att frambringa i min mening.
Det finns stora mängder av berättelser att bygga på, och jag skulle gärna vilja se skildringar av det gamla bondesamhället, något som ofta hamnar i skymundan av alla påkostade kostymdramer om hovintriger.
Jag har en annan teori varför historiska produktioner sällan kommer upp på vita duken.
Jag tror att det är en kulturell fråga, jag undrar egentligen hur stark den kulturella kontinuiteten är i Sverige, hur mycket gemensamt har egentligen Villa-vovve-Volvo Svensson med sina lutheranska bondeförfäder? Är deras mödor och problem helt ointressanta för oss?, kan det ha att göra med den svenska historieskrivningen ofta nedvärderar historia före 1900-talet som efterbliven och fattig?
Är deras värderingar är alldeles för fjärran våra, Sverige vill ju gärna se sig som världens mest progressiva land och då passar inte hucklen och husförhör in i bilden. Och då kan vi helt inte "koppla" oss till det gamla Sverige längre.
Ibland så försöker man råda bot på detta problem genom att skapa anakronistiska karaktärer med mera "passande" värderingar som publiken kan identifiera sig med, Dådh i Anno 1790 och Arn är väl lysande exempel på detta. Och då får vi inte heller glömma "snapphanar" där detta drogs till sin logiska gräns så att det blev en pinsam kalkon istället.
Som historienörd skulle jag gärna se motsatsen, alltså att man verkligen inte fegar ur utan verkligen frossar i den aktuella tidsperioden, Jag skulle vilja se riddare med pottfrilla som talar bred dialekt, en helt främmande människosyn och berättarröst i vers i en medeltidsfilm till exempel
Men där är nog för "töntigt".
Den vanligaste ursäkten är att det är dyrt att spela in filmer som utspelar sig i en äldre miljö pga av kravet på miljö och kostym. Men det tycker jag är en dålig ursäkt, bara för en film utspelar sig i en historisk miljö behöver det inte vara en pampig krigsfilm eller liknande. Hur dyr kan till exempel Raskens ha varit att producera? eller andra liknande filmer och serier? Alla resurserna som finns för en bra serie som utspelar sig i en äldre miljö går att frambringa i min mening.
Det finns stora mängder av berättelser att bygga på, och jag skulle gärna vilja se skildringar av det gamla bondesamhället, något som ofta hamnar i skymundan av alla påkostade kostymdramer om hovintriger.
Jag har en annan teori varför historiska produktioner sällan kommer upp på vita duken.
Jag tror att det är en kulturell fråga, jag undrar egentligen hur stark den kulturella kontinuiteten är i Sverige, hur mycket gemensamt har egentligen Villa-vovve-Volvo Svensson med sina lutheranska bondeförfäder? Är deras mödor och problem helt ointressanta för oss?, kan det ha att göra med den svenska historieskrivningen ofta nedvärderar historia före 1900-talet som efterbliven och fattig?
Är deras värderingar är alldeles för fjärran våra, Sverige vill ju gärna se sig som världens mest progressiva land och då passar inte hucklen och husförhör in i bilden. Och då kan vi helt inte "koppla" oss till det gamla Sverige längre.
Ibland så försöker man råda bot på detta problem genom att skapa anakronistiska karaktärer med mera "passande" värderingar som publiken kan identifiera sig med, Dådh i Anno 1790 och Arn är väl lysande exempel på detta. Och då får vi inte heller glömma "snapphanar" där detta drogs till sin logiska gräns så att det blev en pinsam kalkon istället.
Som historienörd skulle jag gärna se motsatsen, alltså att man verkligen inte fegar ur utan verkligen frossar i den aktuella tidsperioden, Jag skulle vilja se riddare med pottfrilla som talar bred dialekt, en helt främmande människosyn och berättarröst i vers i en medeltidsfilm till exempel
Men där är nog för "töntigt".
.
