Försvunna ljud i Svenskan

Det kan är skillnad mellan det vardagliga och officiella språket, ex är nice brukligt men inte svenskt. De officiella nya ord som läggs till varje år är runt 10st tror jag. Så om den formella förändringstakten undergår den naturliga (vardagliga) takten funkar språkrådet som en hämmande funktion. Inga regler bör alltså ge större förändringar.

Enligt Carl Nyrén (mitten på 1700-talet) uttalades <ärter> "ahlter" dialektalt i östgötska, och <aderton> uttalas "attan".

Jag tänkte lite, hmm, diagrafen <hl> användes ofta för tjockt l, alltså retroflex flap, i ord som <bord> alltså "bohl" osv. Och i dialekter som har tjockt l sammansmälter ljudet med t.ex /t/ och bildar supradental alltså -gult är fult- låter som -gurt är furt- för en talare som inte har tjockt l.

Man kan alltså säga det som Nyrén återger är det moderna rikssvenska uttalet, där r+t är ett enhetligt ljud. Ja, många drag som idag uppfattas som dialektala eller smått exotiska var faktiskt gängse i äldre svenska, t.ex så är enligt samma bok så är <mig> "mej" <sig> "sej", som idag ingår i riksspråket, östgötsk dialekt, riktig uppsvenska hade nämligen klusil där liksom i t.ex <väg>, som enligt samma ordbok uttalas "väj" dialektalt, de moderna rikssvenska pronomina är alltså inlånade i rikssvenska, från sydligare dialekter, i riktiga sveamål torde det vara "mäg" "däg" "säg".

Låter det konstigt? vad sägs om det här.

Urban Hiärne, 1700-tal.

detta gällde även andra konsonantkluster, så att <qvinna> uttalades "kuenna", (jmfr engelska queen).

Ibland behöver riksspåket få sig en dänga för att ont bli för mallig

1. I milda svordomar som »attan gubbar« är den ålderdomliga sidoformen närmast obligatorisk. SAOB-artikeln ATTAN per 1903 är enbart en referens till ADERTON fem år tidigare, men ATTAN får på båda ställena ståta med versaler som just en sidoform.

2. Från den berömda verkligheten kan jag vittna att ogräset kvickrot uttalades ungefär {kwe:k} i sydväst. Varken skolan eller kyrkan rättade allmogens uttal av ogräset kwek. Ledet -rot var överflödigt i en agrar kontext. Även adjektivet »kvick« kunde förstärkas till {kwe:ker} så det är inget tvivel om att kvickroten fått namn efter sin framfusighet och livskraft.

Försvunna ljudkombinationer finns det en hel del som håller på att försvinna som vi får värna om,,,,ex .egerjevel .lattesvin .udekräk .rabjevel

Detta tycker jag är helt toppen. Stockholmska ansågs alltså fjolligt redan på 1700-talet